Mellan Tingshuset och Vattentornet har det för inte så länge satts upp en gatuskylt med namnet Johan Gabriel Richert (Rik´ert) på. Dessvärre står det groteskt nog Johan Gabriel Richertsgata på skylten. Det bör naturligtvis vara Johan Gabriel Richerts gata och ändring bör ske snarast. Många undrar i dag vem denne Richert var. Hade man frågat svenskar för 150 år sedan så hade de flesta känt till honom, han kallades den svenska liberalismens fader och var känd för sina moderna och djärva idéer.
Richert föddes 1784 i Tidavad, blev jurist och gjorde sin första insats i unga år genom att försvara de bönder som i hans hemtrakt avverkat skog som länsstyrelsen hävdade tillhörde kronan. Det gjorde han så skickligt, att regeringen hutade åt självaste landshövdingen Georg Adlersparre. Den unge juristen hade tack vare denna prestation gjort sig känd i Stockholm och han väljs därför in i den lagkommission som skulle omarbeta 1734 års lag.
Man kunde vänta att Richert därefter raskt skulle börja en klättring uppför samhällsstegen, men någon karriär i egentlig mening ville han inte göra. Han hade förvisso erbjudanden, t ex att bli justiteombudsman, justitieminister och professor i juridik men han tackade nej till allt. I stället valde han att leva sitt liv som häradshövding i Kinne härad och han bodde i mer än 30 år på Truveholms gård utanför Lidköping. Därifrån deltar han dock flitigt i samhällsdebatten och han blir känd som en av liberalismens ledande män i svensk politik. Han sitter med i nya lagkommissioner, lägger fram förslag till en enkammarriksdag, tjänstgör som lärare för kronprins Oscar och kämpar för kvinnans arvsrätt och självbestämmande. Hans konservativa motståndare såg i ”richertianismen” en stor fara och kritiserade hans beundran för folkviljan och hans humana syn på straffen.
Om Richerts förslag och åsikter stundom orsakade bittra strider så tycks hans person ha beundrats av de flesta, hans rättsmedvetande, ärlighet och lagklokhet sattes sällan ifråga. I Lidköpings tingshus hänger sedan länge ett porträtt av honom och att han nu också fått en gata – om än kort, uppkallad efter sig är självklart rätt och riktigt.