Då ångloken tuffade på Kinnekullebanan

Minnen och bilder från en smalspårig epok

Införd i NLT Juni 2006

De smalspåriga järnvägarna i Lidköpingsbygden trafikerades ända in på 50-talet av ånglok, som spydde sin stenkolsrök och pustande och bolmande drog sina vagnar. De människor som minns den tiden är numera inte så många, men de och alla andra kan glädja sig åt en ny bok som berättar om en svunnen järnvägsepok. Boken heter Järnvägsminnen 2 och är fylld av foton på ånglok, stationshus, banvakter, rälsbussar och personvagnar. För yngre läsare kan boken tjänstgöra som en lärorik och nyttig historiebok. Författaren heter Gösta Björe; han är Stockholmare men tillbringade sin barndoms somrar i Källby. På stationen där kunde han ofta se tågen komma och gå och beundra ångloken, alla med namn, t ex Friherre Carl Klingspor, Åse, Blomberg och Magnus Gabriel De la Gardie. Av boken framgår att loken hade en förvånansvärt lång livslängd, de blev riktiga trotjänare och gjorde tjänst i ca 50 år. Flera av dem fram till normalspårstiden, som inleddes 1952, men de fick då tuffa på Skarabanan.

De många och korta järnvägslinjerna i trakten hade olika ägare och det markerades med olika bokstavskombinationer på den rullande materielen, t ex LJ, VGJ, LSSJ, HLJ och KiLJ. Folkhumorn tydde namnen på sitt sätt, VGJ blev Vår Goda Järnväg medan LSSJ tyddes som Liten Sketen Smalspårig Järnväg.

Boken är fylld av tidtabeller och kartor och det gör den än mer intressant. Kartorna visar t ex alla de stickspår som ledde in till kalkbrotten vid Trolmen, Råbäck och Kinne Kleva. Spår gick också till Råbäcks mekaniska stenhuggeri och till Råbäcks täljstensbrott.

Författaren har lyckats namnge en rad lokförare, eldare, stinsar och banvakter och det gör boken  personlig och levande. Anspråkslöst kallar han den för en kåserisamling med barndomsupplevelser, men tack vare intressanta personliga minnen och utmärka bilder blir den också en levande historiebok.

Andra delen av boken består av minnen av resor som tågdiggaren Gösta Björe gjort till och på smalspåriga järnvägar runt om i Sverige. De är faktiskt fler än man skulle tro, men hans minnen av Kinnekullebanans ångloksepok är naturligtvis mer intressanta för läsare som bor mellan de gamla järnvägsknutpunkterna Håkantorp och Gårdsjö.

Gösta Björe, Järnvägsminnen 2. Trafik-Nostalgiska Förlaget 82 sidor