Motorcykelfabriken i Mariestad

Flygmaskinen som inte kunde flyga

Införd i NLT augusti 2000

Genom Västergötlands historia passerar en rad märkliga personer revy, många med akademisk bakgrund; biskopar, läkare, professorer och konstnärer trängs med varandra. De är ofta väl kända. Men även en annan typ av människor dyker då och då upp,det är ofta original och ensamvargar, knappast kända utanför länets gränser. En sådan märklig man har nyligen presenterats i sommarens annars så magra bokflod. Det är Åke Möller som ska ha äran av det. Han har nämligen skrivit en bok som heter Flygmaskinen som inte kunde flyga. Konstruktören till detta bristfälliga plan hette Erik Hallberg och hade på 20-talet en verkstad i Leksberg, strax utanför Mariestad. Där tillverkade han det mesta, från skokräm och målarfärg till motorcyklar och flygplan. Hans produkter hade bara ett fel, visserligen allvarligt, de fungerade inte. Skor sprack, färg fastnade inte, motorcyklarna vägrade att starta och flygplanen lyfte aldrig.

Motorcykeltillverkning.

Erik Hallberg föddes i Falköping 1897 och efter folkskola och en kort teknisk utbildning i Stockholm hamnade han med sina syskon i Leksberg. Där startades en kemisk-teknisk fabrik med tillverkning av bl a hårvatten, tandkräm, bonvax, läderolja och smörjmedel. Inga av firmans produkter gjorde succé. Tvärtom. Häradsrätt och rådstugurätt i Mariestad kan vittna om det. Där återfinns ofta syskonen Hallberg i gulnade protokoll, stämda av ilskna leverantörer och arga konsumenter.

Detta gjorde att Erik Hallberg beslöt att byta bransch. Motorcykelintresset låg i tiden och bidrog till att han började tillverka motorcyklar. Han ritade, konstruerade och byggde det mesta själv och hans tekniska lösningar var ofta geniala och inte sällan före sin tid. Men hans miserabla ekonomi fick till följd att han hade alltför bråttom med att få ut sina skapelser på marknaden. Man kan kanske säga att han tvingades att tillgripa osunda affärsmetoder. I stället för inkomster följde processer, returer och klagomål i en aldrig sinande ström. Ett tiotal motorcyklar av märket Hallberg lär dock ha tillverkats i Leksberg; det är tveksamt om någon av dem fungerade och ingen finns tyvärr idag bevarad.

Flygplanet som inte lyfte.

Erik Hallberg hade nu fått ett nytt intresse och bestämmer sig än en gång för att byta bransch; han ska konstruera flygplan och också revolutionera tillverkningen av dem. Ett plan byggs i Leksberg, men när det ska demonstreras i Göteborg var det trasigt redan vid ankomsten. Sannolikt hade det surrats för dåligt på järnvägsvagnen. Det fick gå i retur utan att ha visats och kom aldrig någonsin upp i luften.

Envishet var utmärkande för Erik Hallberg och han tar nu sina bröder, sitt tekniska kunnande och sitt pick och pack med sig och flyttar till Kungsör. Där har man köpt en fabrik. Det ska nu satsas stort, Hallberg har lärt sig av sina misstag och vill nu bygga flygplan för produktion till det svenska flygvapnet. Projektet slutar tyvärr som man kunde vänta sig. Pengarna tar slut, lån vägras, skulder samlas på hög och stämningar hopas i häradsrätt och hovrätt.

Värst av allt är dock att det enda flygplan som trots alla svårigheter tillverkats inte ville lyfta. Den sedermera så berömde flygaren Carl-Gustaf von Rosen fick äran att göra den första provflygningen men kunde då bara konstatera, att planet inte lyfte en tum från Mälarens is. Det var för tungt och hade för svag motor. Därmed tog Hallbergs saga som flygplanstillverkare ett snöpligt slut.

Ny karriär.

Hallberg verkar ha varit en obotlig optimist, en ny levnadsbana väntar honom. Efter sina kemisk-tekniska äventyr, motorcykel-fiaskot och debaclet med flygplanen blir han nu författare. Talang som fantasifull skribent hade han förut visat i sina reklambroschyrer för olika produkter och nu tar han steget fullt ut.

Han flyttar till Stockholm, grundar ett eget bokförlag och ger på detta men också på Rabe´n och Sjögrens ansedda förlag ut flera böcker. Ofta väljer han historiska miljöer för sina verk; särskilt Västergötlands medeltid intresserar honom och dit förlägger han gärna handlingen i sina romaner. Naturligtvis väntar nya misslyckanden; recenscenterna är inte nådiga. ”Förolyckad pastisch” och ”hemmagjord monstruös stil” är några omdömen om en av hans böcker.

Författarperioden blir kort och Hallberg försöker sedan försörja sig som konstnär. Talang saknas förvisso icke, men han får svårt att leva på sin konst. När Hallberg dör 1957 har han onekligen levt ett växlingsrikt liv. Hans styrka var det tekniska tänkandet och en medfödd optimism; hans svaghet en total avsaknad av affärssinne.

Åke Möllers bok är rolig, välskriven och försedd med trevliga illustrationer. Författaren har haft en beundransvärd förmåga att hitta rätt i olika arkiv för att finna uppgifter om den hittills okände mångsysslaren Erik Hallberg, denne märklige pionjär inom motorcykelns och flygplanets historia. Hallberg verkar vara väl värd att räddas ur historiens glömska. Detta har nu alltså verkställts på ett högst nöjsamt och underhållande sätt.

Boken är utgiven på Malmströmers förlag i Skövde och finns att köpa i en välsorterad bokhandel.

Åke Möller: Flygmaskinen som inte kunde flyga.