Abraham Rydberg. Örslösasonen som blev stordonator
Testamenterade pengar till skola, sjömansutbildning och hotell
Införd i NLT April 2003
När komministern och rektorn Anders Rydberg i Lidköping och hans hustru Elsa Lidbeck 1780 lät döpa sin yngste son Abraham hemma i kaplansbostället på Norra Kyrkogatan hade de naturligtvis ingen aning om att sonen skulle bli en av Sveriges rikaste män. Så blev det dock, hans skepp färdades runt halva jordklotet med värdefulla laster och hans stora hus med kontor och magasin på Skeppsbron 34 i Stockholm var centrum för en inbringande handel. Anställda satt där alla arbetsdagar böjda över sina pulpeter medan andra forslade varor till och från skeppen. På helgerna trängdes glada människor i hans magnifika hem och njöt av hans gästfrihet.
Efter en nära tjugoårig tjänstgöring i Lidköping blev prästmannen Anders Rydberg 1783 befordrad till kyrkoherde i Örslösa och där i prästgården växte sonen Abraham upp. Han hade en lycklig barndom, men när pappan 1794 dog tvingades familjen flytta till Lidköping och levde där under små omständigheter. Pengar till Abrahams gymnasiestudier i Skara kunde dock sparas ihop och efter dessa var framtiden utstakad. Sonen skulle vandra i faderns fotspår och bli präst och skrevs därför in i Västgöta nation i Uppsala.
Abraham Rydberg insåg dock snart att fattigdomen var ett hinder för hans studier; informatorstjänster, dåligt avlönade vikariat som lärare, regementspastor, fängelsepräst och komminister väntade honom och skulle försena hans prästvigning. Han beslöt därför att söka sin lycka i Stockholm. Där fick han arbete som kontorist i det stora handelshuset Boustedt & Co och fick i denna firma under flera år praktisk utbildning i hur man lyckas i affärer. Genom ett anspråkslöst leverne lyckades han så småningom också spara ihop ett startkapital och började 1809 affärer för egen räkning.
I början var hans verksamhet obetydlig men den utvidgades så småningom mer och mer, särskilt genom handel med Sydamerika. Dit utskeppade Rydberg svenskt järn och trä och därifrån importerade han socker, kaffe, hudar och specerier av skilda slag. Detta skedde huvudsakligen med egna segelfartyg och till slut ägde han en hel flotta. Han fäste sig mindre vid båtarnas hastighet, huvudsaken brukade han säga, var att ha en bra kapten. Det var nämligen ofta kaptenerna som efter egna beslut fick sköta mycket av affärerna i hamn, postgången var dålig och telegrafen var ännu inte uppfunnen. Rydberg hade tydligen förmågan att välja bra kaptener för hans framgång och förmögenhet växte snabbt. Han investerade i fastigheter runt om i Stockholm och blev också personligen uppskattad och erhöll många förtroendeuppdrag; han valdes t ex till riksdagsman för borgarståndet i Stockholm.
Kanske hade Rydberg för stor arbetsbörda för påskdagen 1845 kände han sig under ett stort kalas lätt illamående, han forslades skyndsamt hem men innan en läkare hunnit tillkallas hade han avlidit. Men förutseende och klok som Rydberg alltid varit hade han skrivit ett testamente; han var nämligen ogift och utan bröstarvingar och ville att hans stora förmögenhet skulle komma till nytta för många människor och till ändamål som Rydberg ansåg angelägna.
När testamentet öppnades visade det sig vara detaljerat och svårtolkat. Men många hade ihågkommits, bland annat hade anställda i hans firma, släktingar och skolverksamheten i Örslösa fått generösa penningsummor, så hade t ex hans närmaste man i firman erhållit 50 000 riksdaler för lång och trogen tjänst, 7 500 riksdaler hade skänkts till ett skolbygge i Örslösa, 150 000 riksdaler skulle användas till en navigationsskola i Stockholm och en nästan lika storslagen summa hade donerats för att bygga ett Hotel de Ville i Stockholm.
Vissa av bestämmelserna i testamentet vållade juristerna en del huvudbry och Rydbergs släktingar i Lidköping, med namnet Lidbeck, överklagade därför testamentet. Dock utan framgång. Detta gjorde de trots att de ihågkommits med stora belopp. Så småningom fick därför trotjänaren på firman sina pengar och i Örslösa kunde en skola börja byggas. Timret till den togs från skogar i Sunnersberg och taket täcktes med skiffer. Skolan står fortfarande kvar och har betytt mycket för generationer av skolbarn, som fått goda kunskaper där och den är ännu i bruk. Skolhuset är uppförd i herrgårdsstil, en vacker portal pryder fasaden och ovanför dörren står det ”Abraham Rydbergs skola”. Prästsonen, som blev rikeman i Stockholm, hade inte glömt sina lyckliga pojkår i Örslösa utan velat ge en meningsfull gåva till sin hembygd.
Testamentets bestämmelse om att bygga en skola i Örslösa var tydlig men däremot kom donationen till en navigationsskola i Stockholm att ställa till besvär. Det fanns redan tidigare en sådan där och ytterligare en ansågs onödig och kloka män fick därför fundera ut vad donator hade avsett i sin sista vilja. Rydbergs vänner tillfrågades och de kunde upplysa om att han ofta påtalat bristen på duktigt sjöfolk. Därför beslöts att pengarna skulle användas till att utbilda sjömän och Stiftelsen Abraham Rydbergs praktiska sjömansskola för danande av skickliga sjömän bildades. Ett skolfartyg inköptes och pojkar med längtan till sjön mönstrades varje sommar ombord och fick där utbildning i sjömansyrket. Under mer än hundra år tjänstgjorde flera segelfartyg hos Stiftelsen; tre av dem, en brigg, en fullriggare och en bark, har haft namnet ”Abraham Rydberg”. Många ynglingar fick glada minnen och goda kunskaper med sig från resorna med skeppen, men med åren blev den praktiska utbildningen ombord inte tillräckligt modern och adekvat och det sista skolfartyget är nu sålt. Stiftelsen Abraham Rydberg lever dock ännu men nöjer sig numera med att dela ut stipendier till ungdom som vill utbilda sig inom olika sjöfartsyrken.
Abraham Rydbergs sista önskan om att utbilda sjömän blev alltså sannolikt ungefär så som han önskat, men testamentets bestämmelser om att bygga ett Hotel de Ville blev svårare att förstå. Vad kunde Rydberg ha menat? Skulle det byggas ett rådhus eller ett stadshotell? Tolkningar av testamentet gjordes av många men enighet var svår att uppnå. Till slut fick Rydbergs närmaste vänner också här uttala sig och de påpekade då, att han alltid framhävt att det i Stockholm saknades lämpliga lokaler för att härbärgera resande. Detta avgjorde saken, det beslöts att det för donatorns pengar skulle byggas ett stort hotell. Det stod färdigt 1857, hette efter sin upphovsman ”Hotell Rydberg” och var länge Stockholms och Sveriges förnämsta, finaste och mest omtalade. Det är därför väl värt att få en egen artikel.