Blandade clowneri med halsbrytande uppvisningar i våghalsighet

Införd i NLT Februari 2002

För omkring femtio år sedan sjöd det varje sommar av aktiviteter i Framnäsbadet. Promotioner, vattenpolomatcher, Skaraborgsmästerskap och eldfester avlöste varandra. Med jämna mellanrum kunde t o m landskamper och Svenska Mästerskap arrangeras. Ofta uppträdde vid mindre tävlingar och eldfester Simhopparklubben Vågar Allt med humoristiska upptåg och djärva hopp. Medlemmar i klubben var från första början LGSS´ outtröttlige eldsjäl Karl Ivar Wetterlind, simentusiasten Carl Harry Stålhane och den musikaliske Stig Jansson.

Clowneri

Vågar Allt föddes i mitten av fyrtiotalet och uppgav alltid skämtsamt Örslösa som hemort. Carl Harry Stålhane hade under kriget rest runt i Skaraborg tillsammans med Västgöta-Bengtsson och roat inkallade beredsskapssoldater och ägde från den tiden ett förråd av damkläder, peruker och clownattiraljer och den utrustningen kom flitigt till användning vid framträdandena, liksom smink.

”Kawi” Wetterlind var en god simhoppare liksom Stig Jansson, annars känd som basist och dragspelare i Henry Swingers jazzorkester, och dessa bägge stod för akrobatiken från hopptornet och Stålhane mer för situationskomiken. Stålhane var ofta utklädd till en grotesk dam i peruk och handväska, de andra bägge medlemmarna uppträdde i gammalmodiga kavajer, byxor och hattar.

Vid något tillfälle under tidigt fyrtiotal lär Vågar Allt ha roat en tacksam publik med hopp från Torgbron ned i Lidan. Men Framnäsbadet var trions hemmaplan och de klädde alltid om i barnpaviljongen och kom under olika upptåg sedan förbi barnbassängen och stora läktaren på sin väg till hopptornet. På marschen dit hittade de på en mängd tokigheter, de knuffade varandra i bassängen, hoppade med ljudliga plask från enmeterssvikten på långsidan och gjorde pajaskonster. Uppe på tornet kunde där sedan bli kuddkrig och balansgång på en utskjutande stång som monterats på femmeterstrampolinen, tokiga förföljelsescener i stumfilmsstil och parodiska slagsmål. Alltid slutade det med magplaskstänkande nedslag i bassängen Publiken var överförtjust och kiknade av skratt.

Till ett framträdande hade Vågar Allttrion t o m skaffat en häst som de ledde in, red på, ryktade och ramlade av. Att simtävlingar under femtiotalet ofta samlade en publik på 500 personer var nog i hög grad Vågar Allts förtjänst.

Nya våghalsar

Medlemmarna i Vågar Allt blev något av idoler och många ungdomar i Framnäsbadet försökte sig på skämthopp i deras stil. Ytterligare inspiration fick de när simhoppare från Stockholm, med Toiwo Öhman och Nils Maront i spetsen, förstärkte Vågar Allt. De låg på träningsläger i Lidköping och hade flera nya och roliga skämthopp på sin repertoar, bl. a ett spektakulärt snubbelhopp som de kallade ”Längtan till hallonsylt”.

Vågar Allt föryngrades i början på femtiotalet och nya stjärnor i skämthopp blev Ulf ”Bullen” Johansson, Leif Fäger och Ove ”Rota” Sköld. Ofta fick de välbehövlig assistans av Ulf Hasselblad och Göte Johansson. Ibland kunde man också bakom smink och kostymering ana sig till att Olle Lindberg och Kjell ”Krullen” Johansson hade ställt upp som förstärkning. Vågar Allt hade med sin nya besättning bytt stil, klädutstyrseln var ungefär densamma, liksom sminkningen, men marschen från barnpaviljongen och därmed pajasupptågen därifrån var borta. I stället hade djärvheten och våghalsigheten från tornet ökat och svårighetsgraden på hoppen skruvats upp.

De tre stjärnorna excellerade nu i det ena nyuppfunna, djärva hoppet efter det andra; de red på varandras axlar, satt på stolar och vickade på tiometers höjd, hoppade samtidigt från olika höjder, cyklade ut från tiometer, utförde flaxande mollbergare i fallande-lövet-stil, dränkte in varandra i bensin och dök sedan som levande facklor ned i bassängen. Publiken höll andan, satt med hjärtat i halsgropen och fruktade att någon skulle skada sig allvarligt. Det hände dessbättre inte, även om olyckstillbuden var många och hopparna kände av svedan, smärtan och ömheten efter skämtsamma magplask och fontänliknande nedslag i flera dagar.

På turné

Ryktet om Vågar Allt spreds i länet och ofta fick klubben uppträda i grannstäderna och vid invigningar av olika badanläggningar, t ex i St Levene, Järpås och Götene. Succén var alltid given och åskådarna trängdes i hopar varje gång som en arrangör lockat med skämthopp av Vågar Allt.

En sommar fick en av Vågar Allts medlemmar vid simningens dag i Gräfsnäs göra ett hopp från helikopter från 30 meters höjd och det genomfördes märkligt nog utan skador.

I dag förekommer varken eldfester, vattenpolo eller skämthopp i Framnäsbadet och det känns nog konstigt för dem som var med för femtio år sedan. Men de får väl leva på sina gamla, glada minnen av simhopparna i Vågar Allt, deras våghalsiga akrobatik, humoristiska upptåg och djärva hopp som lysande facklor.