Lidköpingsbo översatte Marseljäsen

Införd i NLT 1989

I år är det 200 år sedan franska revolutionen bröt ut och det är ett jubileum som uppmärksammas över hela världen. De franska idéerna om frihet, jämlikhet och broderskap har naturligtvis påverkat hela mänskligheten, men man bör komma ihåg att det tog lång tid för de nya tankarna att slå igenom. En som handgripligt fick känna av det var den unge lidköpingsbon Matthias Hasselrot, som i ungdomlig hänförelse över de nya tankarna översatte Marseljäsen och tvangs att gå i landsflykt av denna orsak.

Jakt på kungamördare

Matthias föddes i Lidköping 1796, pappan var handlande och pojken sattes i skola i hemstaden och i Skara. Efter gymnasiet var han mogen för universitetet Lund och det är där han vinns för de revolutionära idéerna. Han hann dock ta den filosofiska graden och bli utnämnd till docent i grekiska innan han drabbas av myndigheternas bannstråle. Vad hade han då gjort? Jo, han översatte Marseljäsen till svenska, hans version trycktes och började: ”Upp fosterlandets äkta söner…”. Detta bör ha skett 1793 och sången förbjöds omedelbart. Översättaren efterlystes av polisen och tvingades med goda vänners hjälp och under dramatiska omständigheter att gå i landsflykt till Greifswald Tyskland.

I Sverige hade man blivit skrämd av mordet på Gustav III året innan och den nye kungen Karl XIII och hans minister Reuterholm jagade både med hemlig polis och med ljus och lykta misstänkta samhällsomstörtare och presumtiva kungamördare. Matthias Hasselrot uppfyllde tydligen dessa anspråk.

I onåd

Jakten på revolutionärer mattades efter några år och Hasselrot tilläts återvända till Sverige och hemstaden 1796. Då hittar man honom nämligen som lärare vid Lidköpings skola, året efter är han vice rektor och 1800 har han avancerat till rektor. Detta kan tydas som om han tagits till nåder av höga vederbörande och att han fått syndernas förlåtelse. Så var emellertid långtifrån fallet.

Länge var det i Sverige så, att lärartjänst räknades som ett slags straffarbete och blivande präster fick räkna dubbla tjänsteår för sin tid som ungdomens fostrare då de senare sökte tjänst. Hasselrot hade dessutom goda vetenskapliga meriter så nog kan man tala om en prickning och att han stoppats i karriären. Universiteten var stängda för honom. Hans tjänst i Lidköping var alltså en form av förvisning. Dock inte på livstid. Han får befordran till gymnasiet i Skara och efter att ha avlagt en teol kand i Uppsala prästvigs han i Göteborg 1809, 40 år gammal. Han tvingas dock ytterligare några år försörja sig som lärare innan han blir kyrkoherde Norra Ving 1812 och i Särestad 1817. Där stannar han livet ut och blir omtyckt och populär. Han får också professors namn, blir teol dr och utnämns till prost över Väne kontrakt. Han uppskattas t o m i Stockholm, han är riksdagsman och sitter i olika utskott.

Han överger dock aldrig helt sin ungdoms radikala idéer, humana reformer är han intresserad av och han arbetar för inrättandet av en svensk folkskola. Den hinner han inte se funktion före han dör 1839.

Sådan herre – sådana Tjänare

Hasselrot verkar att ha tagits till nåder omkr 1810 och det kan då ha funnits ett samband med den nye svenske tronföljaren, Jean Baptiste Bernadotte. Denne var ju själv gammal fransk revolutionär och hade säkert marscherat på Paris gator sjungande marseljäsen. Hade man en sådan kronprins, så måste man väl acceptera en präst med liknande bakgrund. Men det tog sin tid och någon merit blev översättning aldrig för Hasselrot. Han fick i stället vara glad om den glömdes bort.