Den förre kultursekreteraren i Lidköping, Carl-Johan Charpentier, har skrivit ett fyrtiotal böcker. Förr handlade de ofta om hans färder och upplevelser i Asien, men i de senare har författaren berättat om sina resor i Europa. Naturligtvis tar han sig i Europa fram med sin Harley Davidson och det ger honom unika möjligheter att hamna bortom turiststråken. Charpentiers nya bok utspelar sig till stor del i Schweiz och han kallar den Lenin är en skruvkork – timmar i Zürich. Bokens omslag visar en plunta med ryskt fallskärmsjägarvapen och en skruvkork, överst prydd med ett Leninhuvud.

Den surrealistiska boktiteln har att göra med bokens innehåll, den är nämligen en god lärobok i dadaismens historia. Denna litterära och konstnärliga rörelse föddes i Zürich, där bland andra Hugo Ball och Tristan Tzara 1916 grundade Cabaret Voltaire. Huset finns kvar och Charpentier fotograferar det och utnämner det till ett av Europas viktigaste hus rent konsthistoriskt och det ger honom anledning att berätta om dadaismen betydelse för den moderna konsten och litteraturen.

Charpentier är en lärd man och det visar han i de halsbrytande associationer och roande synintryck som det vimlar av i boken. Han är också duktig i att behandla svenska språket, men han ställer krav på läsaren, de långa och svåra meningarna i boken är till för att aktivera läsaren. Han berättar också i förbigående att aubergine betyder lapplisa på franska och kritiserar felaktigt användande av låneord i svenskan: salamikorv betyder korvarkorv och salsasås såssås.

Lenin är en skruvkork är naturligtvis fylld av Charpentiers humor, vänsteråsikter och elaka iakttagelser. Han ogillar svenska kungar, islamiska fundamentalister, Barack Obama, påven och president Reagan. Han är också negativ till engelsk mat, svensk vapenindustri och euron. I några roliga rader angripen han svenska turister, som i busslaster, med kläder från Dressman och Lindex, sköljer över Europa. Han kallar dem urinister, detta på grund av att de är för snåla för att betala toalettavgifter på Europas Tankstellen. De utför i stället sina behov runt om i buskarna. Han uppskattar därför Schweiz, det är ett alltför dyrt land för att invaderas av snåla svenskar.

Charpentier har sina rötter i det gamla Europa och några av sina nu döda släktingar låter han oss bli bekanta med. De är originella, har skiftande levnadsöden och verkar ha klarat sig genom många svårigheter. Det är roande läsning liksom de lärdomshistoriska utvikelserna och fördjupningarna på snart sagt varje sida.

En viss besserwisserattityd till vanligt folks kunskaper, åsikter och vanor är dock ibland stötande. Det gäller t ex kritiken av svenska måltider, där Charpentier påstår att det dricks mjölk till maten, äts taskiga konserver och gammalt bröd och att det på lördagar bälgas dåligt lådvin med dubbel svavelhalt. Charpentier däremot dricker gärna rödvin från Narbonne eller Dôle, schweiziskt mineralvatten och polsk vodka till den läckra genomstekta oxfilé som han absolut kräver att få serverad på en väl värmd tallrik.

C-J Charpentier, Lenin är en skruvkork – timmar i Zürich. Läs en bok, 91 s.