Införd i NLT September 2003
I Skaraborg finns det en stark tradition att skriva vers på västgötska. John Liedholm i Falköping, signaturen Jönn, och Edvin Svantesson i Saleby, signaturen Alex, är kända, lästa, och omtyckta sedan länge. Deras dikter har också tonsatts. I dessa diktares fotspår har Iréne Skoog från Mariestad gått i många år och hennes dikter har glatt läsekretsen i Mariestadstidningen. Hon har också gett ut en diktbok och flera sagoböcker.
I dagarna har det kommit en ny bok av Iréne Skoog, den heter Irénes visor 1 och Axel Holmblad har tonsatt dikterna. Visorna har ett skiftande innehåll, de handlar om vardag och högtid och skildrar årstidernas glädje och förtret; allt iakttas med humor, kärlek och sinne för naturens skiftningar. Musiken är varsamt anpassad till texten och lättsjungen. Behändiga tonarter och ackord gör visorna enkla att ackompanjera även för sådana som inte är alltför duktiga musiker.
De västgötska visorna är i minoritet men är kanske de mest humoristiska. Till exempel den som skildrar en varm sommar, liknande årets, som vi väl alla minns, den heter Sommarn’s bedrövligheter:
Tvi! Möggera stecks, så en kunne bli galen.
Dä svir i mett skinn utå för möcke sol
å strömpera korvar säk, grus i sandalen,
dä loktar för start å schersmin å viol.
Naturen har en stor plats i visorna, särskilt sådan som den visar sig under sommaren, ljungblommor, sommarnätter, båtturer, solnedgångar och gräsmattor får sin hyllning, men även övriga årstider har inspirerat författaren. Hon har emellertid också en satirisk ådra, den kommer fram när hon i visan Besserwisser elakt skildrar de som alltid vet allt bäst och också gärna talar om det. Ironisk är också Jantelagsvisan där hon funderar över Aksel Sandemoses tio budord; ett av dem är som bekant: Du ska inte tro att du är något. Och i visan Vart är vi på väg kritiserar hon det bristande miljötänkandet och den militära upprustningen.
Iréne Skoog har haft goda läromästare, i visan Kackalorum, som egentligen består av tre limerickar skymtar hönan Agda , odödlig tack vare Cornelis och den fina rimflätningen i Promenerande i Gamla stan verkar inspirerad av Erik Axel Karlfeldt. Därmed inte sagt att hennes visor saknar originalitet, tvärtom, i schottis-, tango-, polske- och hambotakter behandlas på ett både musikaliskt och poetiskt personligt sätt vardagsnära företeelser och våra vanligaste högtider har alla ihågkommits med en visa. Detta bör medföra att såväl trubadurer som körer av skilda slag i denna nya visbok kan finna något lämpligt, nytt och aktuellt att glädja sina åhörare med under sina framträdanden.
Bokens sommaraktiga omslag har gjorts av Berith Skoog och Karl-Gustaf Skoog svarar för notskriften. Den ges ut på eget förlag och kan beställas hos Iréne i Mariestad, tel 0501–14042, eller köpas hos välsorterade bokhandlande.
Iréne Skoog och Axel Holmblad, Irénes visor 1. Eget förlag. 36 s