Katolska reliker ger möjligen bot men alltid inkomster

Införd i NLT Juni 2004

I Skara domkyrka pågår just nu en utställning om den medeltida biskopen Brynolf Algotsson. Av denna framgår att han var en lärd man, stor byggherre och duktig administratör. Han var dessutom författare av officier, d v s kyrkliga hymner skrivna på latin, det mest berömda av dem är en hyllning till Kristi törntagg. En sådan tagg hade Brynolf nämligen skaffat till Skara domkyrka, där den lades i guldskrin och blev mycket uppmärksammad. Pilgrimer kom i stora skaror och under inträffade, blinda blev seende, döva hörande och halta och lytta hjälpta. Värdshusvärdar och köpmän gjorde lysande affärer tack vare detta och i över 200 år var taggen en stor attraktion i Skara.

Men när Gustav Vasa lät införa den lutherska läran i Sverige avskaffades helgonen och relikdyrkan förbjöds; helgonbilder brändes eller bars upp på kyrkvindar och alla reliker i form av ben från helgon, flisor från Jesu kors eller taggar från törnekronan ansågs som vidskepligheter och förstördes. Men i Skara gömde man listigt undan sin dyrbara törnetagg för kungens utsända hejdukar och det så väl att den aldrig återfunnits. Möjligen kan detta beklagas men en tröst kan väl vara att den säkert inte var äkta. I hela Europa handlades det under medeltiden med reliker, de var dyrbara och eftertraktade och förfalskningar producerades i svindlande takt ; alla med äkthetsintyg och en trovärdig bakgrundshistoria. Men ingen skugga faller på biskop Brynolf, han var säkert övertygad om att hans tagg var äkta och det var också alla de tusenhövdade följen som i god tro kom till Skara för att söka bot.

Människor av idag är bildade och anses inte tro på underverk, men ett undergörande helgon har faktiskt uppträtt i modern tid, naturligtvis i ett katolskt land och det för bara femtio år sedan. Det hände i Entrevaux, en liten stad i Provence, tio mil norr om Nice. Dit kommer man med le Train des Pignes, pinjekottståget, från Nice och hamnar då i en liten stad med bastioner från 1600-talet, byggda av Vauban och med en konsthistoriskt berömd kyrka inbakad i fästningsmuren.

På värdshuset i Entrevaux satt annandag jul 1953 värden och en av hans gäster, en monsieur Salvadé, och spelade tärning och pokulerade. Gästen var känd för sitt dåliga ölsinne och för sitt hetsiga humör och dessa svagheter uppträdde gärna samtidigt när han förlorade i spel. Och det gjorde han denna afton. För att få tur tog han då en trästatyett, som stod i en nisch i väggen ovanför honom och placerade den bredvid sig på bordet. Statyetten föreställde den heliga Anna , jungfru Marias moder, i färd med att lära sin dotter läsa ur de heliga skrifterna. Hon skulle nu hjälpa honom att vinna. Men stödet från ovan uteblev; monsieur Salvadé fortsatte att förlora pengar och i vredesmod stötte han då omkull den heliga Anna med dotter så att de med ett brak hamnade på golvet. Inte nog härmed, han svor åt dem och gav dem en så hård spark att Anna bröt av ett finger. Efter detta nidingsdåd gick han hem och somnade.

Några dagar senare, på Menlösa barns dag, började blod sippra fram på det ställe på skulpturen där fingret brutits av. Stadens apotekare och doktor tillkallades och kunde bägge med hjälp av sin yrkeskunskap konstatera att det var människoblod. Ytterligare blödningar inträffade och samtidigt kom häftiga regnskurar från en molnfri himmel och värdshuset insveptes i onaturliga blåa moln. Något tvivel kunde nu inte längre råda, Frankrike hade fått en ny undergörande helgonbild. Ryktet om underverket spreds snabbt och folk strömmade till, krymplingar blev botade och omsättningen av vykort, aperitifer och souvenirer mångdubblades.

Det betydde föga att musealt och religiöst bildade människor från Paris tog med sig skulpturen och ersatte den med en kopia. Denna placerades i ett nybyggt museum i Entrevaux, vägg i vägg med värdshuset, som raskt byggdes ut både på höjden och längden och snart också serverade pizzor, crepes, glass och hamburgare. På en stilla förfrågan från en svensk, lutheran och skeptiker om en kopia verkligen kunde ha samma kraft som originalet, svarar värdshusvärden lite undvikande, att den heliga Annas undergörande kraft fortfarande hjälper människor om de bara har den rätta tron.

Att hon har hjälpt honom att förvandla ett litet smutsigt värdshus till en modernt hotell med både elegant restaurang, bar och trottoarservering är ställt utom allt tvivel. Han hade tydligen den rätta tron.

Och monsieur Salvadé har författat en liten skrift som han och andra säljer till ett hutlöst pris och i den berättar han ångerfullt hela den fantastiska händelsen om hur han råkade knuffa omkull den heliga Anna och bröt av hennes finger så att blodet flödade. Också stadens apotekare och doktor höjde raskt sin levnadsstandard, gick snart i förtidspension och fick med tiden både hög ansiktsfärg och en klädsam embonpoint. Något dåligt samvete hade nog ingen av de inblandade i underverket i Entrevaux. De hade ju alla bara efter ringa förmåga hjälpt till att bevisa att världen ville bedragas!