Införd i NLT 1996
Mot slutet av 1800-talet var gården Öboängen på Kålland centrum för ett mångsidigt kulturliv. Detta berodde på att familjerna Backman på Traneberg, Ahlberg på Öboängen och Wennerberg På Djurgården hos sig samlade släkt och vänner och att många av dessa hade konstnärliga intressen. Sommartid kunde häpna fiskare och nyfikna torpare snubbla över stafflier och målare utspridda i den fagra Kållandsnaturen och ut genom öppna fönster kunde i sommarnatten höras toner av Beethoven och Mozart. Kanske kunde också Gluntens och Magisterna stämmor ljuda ut över Ullersunds vatten då man hade fest på Djurgården och Brynolf Wennerberg själv tillsammans med någon gäst sjöng broderns välkända sånger.
Idet och Eos
Det hade börjat med att borgmästaren i Skara, Jacob Ahlberg d ä, hade sagt upp sig i vredesmod på grund av att han hade blivit förbigången i en utnämning. Av Torsten Rudenschöld – den svenska folkskolans fader, köpte han då gården Öboängen vid Ullersund för att istället ägna sig år lantbruk. Det gjorde han med den äran och dessutom var Jacob Ahlberg musikalisk och en icke oäven amatörmålare, vilket flera bevarade tavlor intygar Han var också mycket intresserad av fiske och i sin lilla vänersnipa trotsade han alla väder. Lägger man till detta att han hade en stor familj, så förstår man att han alldeles saknade fritidsproblem.
Borgmästare Ahlbergs äldste son fick i dopet, efter fadern, namnet Jacob och det skulle komma att visa sig att han ärvt många av faderns talanger. Han satt gärna vid sitt staffli på lediga stunder, men vänersnipan bytte han snart ut mot större flytetyg och kom att med tiden bli legendarisk kapten på ångaren Eos, som gick i trafik mellan Göteborg och Vänerhamnarna. I likhet med många sjömän var han skrockfull, han åt t ex aldrig något som var runt och präster och spinnrockar fick aldrig komma ombord på Eos, ty de förde otur med sig.
Kapten Ahlberg gifte sig med Ida Backman från Traneberg, som ju låg på andra sidan Ullersund, och de unga tu fick av borgmästaren som bröllopsgåva en villa bredvid Öboängen, som man kallade Idet efter den unga frun. Där hade kaptenen alltid en trygg hamn som han anlöpte så ofta tillfälle gavs och större delen av vinterhalvåret låg han för ankar där och odlade sina intressen.
Franskt påbrå
Släkten Backman hade franskt påbrå. Idas farmor hade från sitt fönster i Paris sett blodbaden under franska revolutionen och med sin far sedan flytt till Sverige. Av de franska släktingarna var flera artister och författare och med dem uppehölls länge familjebanden och franska språket klingade ofta på Traneberg; farmor Julie talade hela livet en mycket bristfällig svenska.
Fransmännen på Traneberg besökte ofta Djurgården, där Brynolf Wennerberg residerade. Han hade studerat målning i Paris, så språksvårigheterna var överkomliga. Brynolf levde på sitt lantbruk men var också mycket mer än amatörmålare och deltog med framgång i stora utställningar både i Göteborg och Stockholm. Det är idag framförallt hans hästmålningar som lever och det kan bero på att han enligt traditionen red sina hästar lika bra som han målade dem. Brynolf hade också broder Gunnars musikalitet och kunde sitta i timmar och fantisera och improvisera vid flygeln.
Konstnärsbesök.
Ahlbergs, Backmans och Wennerbergs träffades ofta, där fanns mycket av själarnas gemenskap och då och då kom också etablerade svenska konstnärer till Kålland för att finna motiv till de realistiska friluftsmålningar som var tidens stora mode. Ofta inkvarterades de på Traneberg, Vänsjö eller Öboängen och aldrig behövde de gå långt för att hitta gröna hagar eller blåa vänervikar att föreviga med sina penslar.
Tvillingarna Louis och Gaston Backman tillbringade som barn många somrar på Traneberg, den förre skulle senare som läkare och medicine doktor på decenniers Läkerolaskar intyga att tabletterna var välgörande för talare, rökare och sångare. Bägge bröderna har i sina minnen bland annat berättat om många spännande diskussioner mellan släktingar och konstnärgäster i lummiga Syrénbersåer och på snirklade verandor.
En av de gästande konstnärerna var skåningen Wilhelm Dahlbom, han var specialist på att måla bokskogar men hade sökt sig till Kålland för att förnya sitt artisteri. Han hade nyligen illustrerat August Strindbergs bok om det gamla Stockholm och hade själv träffat den beryktade och skandalomsusade författaren. Det är nog tämligen självfallet att Strindberg som författare och människa var ett vanligt samtalsämne; det verkar dock troligt att han hade fler vänner än fiender vid Ullersund.
Göteborgskonstnären Reinhold Callmander klev ofta ombord på Eos i Göteborg med gepäck och målarskrin och fick en lättsam och angenäm resa till Läckö där han hämtades med häst och vagn. Han var lärare vid Valands målarskola, tillhörde opponentrörelsen som angrep Konstakademien och ville skapa ett modernistiskt Konstnärsförbund. Detta lyckade också efter den stora opponentutställningen i Stockholm 1885,där flera sommarmålare från Kålland deltog.
Mauritz Lindström var ännu en målare, känd för sina stämningslandskap och han hade liksom sina kollegor studerat i Tyskland och Frankrike. Han hamnade senare i England där han blev berömd för sina landskapsmålningar.
Från Norge letade sig Fredrick Collet ut till Kålland, han är en av Norges främsta representanter för friluftsmåleriet och kom senare att specialisera sig på vinterlandskap och bli känd som ”snömålaren”. Kanske tillbringade han några vinterveckor hos kapten Ahlberg på Idet för att hämta inspiration och motiv.
Idéer och intryck från dessa besökande släktingar och konstnärer kom att betyda mycket för de bofasta runt Ullersund. Man kunde följa med i tidens alla debatter och trakten upplevdes inte som en ankdamm, där man satt på verandorna med sina iskalla punschglas och glödande cigarrer. Förmodligen höjdes rösterna i takt med att innehållet sjönk i buteljerna.
Framförallt måste besöken ha glatt Brynolf Wennerberg, han som valt lantbruk och familj framför ett bohemiskt konstnärsliv. Nu hamnade han nästan i händelsernas centrum och fick direkt kontakt med den stora världen.
Musikliv
Bland Öboängens musikaliska sommargäster var familjen Meissner den mest betydande. August Meissner var kapellmästare på Berns salonger och gift med Ida Ahlbergs syster Abela. Meissner var duktig sångare och instrumentalist och varje sommar gav han små konserter och övade in hela kör- och orkesterverk med vänner och släktingar. Sonen Hjalmar Meissner var ett musikaliskt underbarn och behärskade tidigt de flesta instrumenten. Han blev senare berömd kapellmästare i Stockholm och gift med den legendariska Emma Meissner, operastjärnan som blev känd som Sveriges första Glada Änka. Brynolf Wennerberg och Hjalmar fann varandra tidigt och det berättas att de brukade spela ihop på den flygel som i dag ligger nedpackad någonstans i Vänermuseets samlingar, sedan den räddats vid branden på Djurgården 1889. När Hjalmar som 15-åring spelade Bach och Mozart för ”farbror Brynolf” tårades den gamles ögon av lycka medan han skådade ut över Ullersunds vatten.
Men tiden gick som den alltid gör och snart började de gamla gå hädan, sommarbesöken blev färre och det spirituella sällskapslivet självdog. Länge levde kapten Ahlbergs dotter Signe kvar på Idet, omgiven av en stor samling tavlor som hennes far och farfar målat, fått eller köpt av besökande artister. Glädjande nog finns samlingen kvar på Idet, nuvarande ägaren vill inte skingra den.