Citat och formuleringar gjorde hans läroböcker levande.

Införd i NLT april 2000

Miljoner svenskar kommer än i dag i håg pregnanta formuleringar och välvalda citat från skoltidens historieböcker. Där stod t ex om Gustav II Adolf att han med tiden blev tämligen fet, och naturligtvis om biskop Brask och hans brasklapp, där han skrev att han varit nödd och tvungen och på så sätt räddade livet vid Stockholms blodbad. Historieboken kallade också unionsdrottningen Margareta för drottning Byxlös, vilket väckte en del undran i klasserna.

Läroboksförfattaren som återgett och formulerat dessa länge förekommande klassiska citat och uttryck och dessutom otaliga andra hette Clas Odhner och växte upp i Medelplana för att sedan, via Skara Gymnasium, hamna som historiker i Uppsala, Lund och Stockholm.

Hans läroböcker i historia för olika stadier började komma ut på 1870-talet och fortsatte att tryckas ända fram till 1950, om än omarbetade. Generationer av svenska skolbarn har alltså fått sina historiska kunskaper från Odhners, Fäderneslandets historia, som böckerna hette.

Berömda morbröder.

Clas Odhners pappa var kyrkoherde, men dog tidigt, varför hans familj under lång tid hade det besvärligt ekonomiskt. Barnens berömda morbröder, den kände järnvägsbyggaren Nils Ericson,som senare utnämndes till friherre, och den än mer namnkunnige lok- och pansarbåtskonstruktören John Ericsson, fick bidraga till släktingarnas försörjning och gjorde det efter förmåga.

Det var kanske dessa beundrade morbröder som ledde in Clas Odhner på en annan bana än prästens. Ingenjör hade han dock inte lust att bli, men hela sin barndom läste han om de tappra vikingarna och om de djärva svenska kungarna och detta gjorde honom intresserad av historia. Kanske bidrog också de historiska minnena på Kinnekulle till hans yrkesval; Hälles och Kisas stenkistor, överste Stakes krigiska bedrifter och det brokiga vimlet av adelsätter på Hällekis, Hönsäter och Råbäck borde ha inspirerat.

Karriär.

Clas Odhner var brådmogen, vid tolv års ålder skickades han till Skara Gymnasium och femton år gammal tog han studenten i Uppsala. Där tvingades han försörja sig som informator i fyra år, men sedan han doktorerat i historia gick hans befordran snabbt. Han flyttade till Lund och blev universitetslektor, docent och professor för att sluta som riksarkivarie i Stockholm. Han kom också att tillhöra Svenska Akademien.

En professor valdes ofta in i olika kommissioner och kommitteer och Odhner var naturligtvis inget undantag. Han blev t ex medlem i kommissionen för undervisning i geografi och historia vid läroverken och det var denna som l868 gav Odhner i uppdrag att skriva läroböcker i svensk historia. De skulle anpassas till tre stadier, nämligen folkskolan, läroverkens lägre klasser och flickskolorna samt gymnasierna.

Odhner sätter genast igång och 1869-72 kommer hans böcker om Fäderneslandets historia ut och de är naturligtvis barn av sin tid. De är nationalistiska och betonar kraftigt den ärorika svenska historien, men författaren är noggrann med sakuppgifter och visar källkritisk förmåga. Odhner skriver också om den andliga kulturen under olika epoker och ger generöst utrymme åt näringar och levnadsförhållanden.

Märkligt är att Odhner aldrig själv undervisat på de stadier där hans böcker skulle användas,han hade uteslutande tjänstgjort som akademisk lärare. En del kritik kom också mot hans böcker, de ansågs för svåra men arbetades då varsamt om och kom att användas i närmare etthundra år.

Minnesvärda formuleringar.

Odhner övertog en del uttryck och citat från äldre läroböcker, men många har han själv letat upp eller skapat. Katolikernas skrämda bön när vikingaflottorna hotade deras kuster återger naturligtvis Odhner: ”För nordmännens raseri, bevare oss milde herre Gud”. Det är dramatiskt, men Odhner kan också vara ironisk; om Ture Jönsson Tre Rosor, som ägde Lindholmen på Kålland skriver han: ”Denne man vände så ofta kappan efter vinden att den slets på bägge sidor”.

När drottning Kristina abdikerar för att bli katolik låter Odhner Axel Oxenstierna besviket utbrista: ”Hon var dock den store Gustav Adolfs dotter”. Odhner har självfallet också med Karl IX.s berömda yttrande om sonen Gustav Adolf, då kungens krafter sinade:” Ille faciet” (Det är han som ska göra´t). Däri blev fadern ju sannspådd.

Karl XI skildras av Odhner som Gråkappan, som håller ordning på tjuvaktiga fogdar och undertecknar sina brev med orden; ”Det rätter och packer Eder efter”.

Naturligtvis återges också Magnus Stenbocks ord innan slaget vid Lund: ”Se morska ut gossar,så springer dansken för er!”

Karl XII beundras av Odhner, dock inte enbart för sina krigiska insatser, och självfallet citerar han vad den unge kungen lär ha sagt när han första gången hörde kulorna vina runt öronen: ”Detta skall hädanefter bliva min musik.”

”Ingen har fyllt en bana som min” lär Karl XIV Johan ha sagt på sin dödsbädd, icke utan anledning, och det yttrandet finns också med i Fäderneslandets historia.

Modernare historia.

Alla de Odhnerska citaten och uttrycken som återfinns ovan och fler därtill är numera borta ur historieböckerna och det kan väl kännas lite vemodigt för de generationer som lärt in dem. De har nog hjälpt elever att läsa historia med glädje och bidragit till att göra ämnet levande och intressant. Clas Odhner har i så måtto varit lyckosam som författare av läroböcker. Det är bara det att de flesta av hans bevingade yttranden aldrig har uttalats.

Carl Grimberg kom senare att att göra historieämnet än mer populärt, man kan nog säga att han fortsatte där Odhner slutat och i våra dagar har ju Herman Lindquist i sin tur tagit upp Grimbergs fallna mantel och nått stora framgångar med sin svenska historia.

Ett citat som återfinns hos Odhner kan denne dock ha fått från sin egen brevväxling med morbror John Ericsson. Denne skrev enligt Ohdner från USA: ”Jag har blott ett hemland, hellre må mitt stoft vila under en grushög i svensk jord än under ett marmormonument i detta land”. Hans önskan kom att uppfyllas, men att likna det ståtliga John Ericsson-monumentet i Filipstad vid en grushög är väl inte helt korrekt.

Clas Odhners mormor, Sophia Carolina Eriksson, mamman till de berömda bröderna Nils och John Ericson, ligger tillsammans med sin svärson, kyrkoherde Odhner, begravd på Medelplana kyrkogård.