Harald Stake – krigaren från Hönsäter. Räddade Västsverige undan dansken.
Införd i NLT okt 2001
Stakegatan ligger i Gamla stan åt Kinnekulle till och så bör det vara. Gatan är nämligen uppkallad efter en av Kinnekulles storheter, krigaren och landshövdingen Harald Stake till Hönsäter. Hela sitt långa liv deltog han i olika fälttåg, han hade varit i holländsk krigstjänst, fört befäl i trettioåriga kriget och slagits mot dansken i tre krig, Hannibalfejden 1645, Krabbekriget 1658 och Gyldenlövekriget 1676. Han lär också vid Breitenfeld med fara för eget liv ha räddat Gustav II Adolf undan en säker död. Genom sin militära duglighet uppskattades han av de styrande och hade av olika svenska stormaktsregeringar utnämnts till friherre, general, riksråd och krigsråd och utsetts till landshövding både över Skaraborgs och Bohus län.
Belägringen av Bohus fästning.
Mest berömd har Harald Stake blivit för sitt tappra insats när Bohus fästning belägrades av danskarna 1676. De försökte då ta tillbaka de landskap som förlorats till Sverige vid Roskildefreden 1658. Bohus fästning låg som ett lås för hela Västsverige och att inneha detta starka fäste var avgörande för hela krigets utgång. Föll Bohus skulle danska trupper invadera både Bohuslän och Västergötland med mord och brand som följd. Det visste generationer av västsvenskar blott alltför väl, krigets grymhet var känd av alla och man fruktade det.
Men Bohus skulle förbli svenskt, det hade kommendanten Harald Stake bestämt och själv deltog han därför aktivt i striderna. Han lär som 78-åring ha lyfts upp på sin häst med svärd i hand för att leda ett utfall mot belägrarna. Detta slutade lyckligt och han hade med eftertryck visat dansken att andan från trettioåriga kriget och tåget över Bält levde kvar.
Stakes motståndare vid Bohus hette Gyldenlöve och det är under belägringen som denne skriver ett brev till den svenske befälhavaren med krav om omedelbar kapitulation. Mäkta förgrymmad griper då Stake pennan och skickar med ilbud följande dikt som svar:
Sittjandes skitande fick jag ditt brev
Ju mera jag läste ju mera det drev
Marken var bar och det fants intet löv.
Därför tog jag ditt brev och tårckad min röv.
Som svar på en begäran om kapitulation torde brevet vara mins sagt originellt; diplomatins språk behärskade inte Stake, men svarets innebörd var tydligt och kunde inte missförstås.
Dasshumor.
Stake har av många betecknats som ett råskinn utan all boklig bildning och någon sanning kan väl ligga i det. Hans dikt är knappast poetisk utan liknar de verser som förr talade från torrdassens väggar; en odör av dasshumor svävar onekligen omkring den. Dikten var känd under 1800-talet,men seklets viktorianska anda förbjöd den att komma i tryck. Modiga historiker vågade först senare och med viss bävan göra den känd. Känsliga personer varnades dock för de anstötliga raderna och kvinnliga läsare uppmanades hoppa över dem.
Stakes dikt blev känd och uppskattad av hans soldater och sannolikt fick de lättfattliga raderna positiv psykologisk effekt liksom den gamle krigarens utfall med värjan i hand. Inte skulle dansken komma åt Bohus!
Belägringen misslyckades också, en dansk invasion i Västsverige förhindrades därmed och det var i hög grad Stakes förtjänst
Monument i Österplana.
År 1971 invigdes på Österplana gamla kyrkogård en minnessten över Harald Stake. Det skedd på initiativ av församlingen, hembygdsföreningen, Västgöta regementes kamratförening och landsantikvarien. Det var en högtidlig ceremoni och även om hyllningen kom något sent så verkar Harald Stake vara värd den. Stenen hedrar ju inte hans poetiska förmåga utan hans insats som fosterlandets försvarare. De adelsvapen som bars vid Stakes ståtliga begravningsprocession kan i dag beskådas i Hönsäters kapell och minner om svensk stormaktstid och om en av dess mest färgstarka gestalter. Det gör också på sitt sätt Stakegatan i Lidköping.