1950 De första Lidköpingsstudenterna

Skara hade i flera hundra år varit lärdomens stad och det accepterades länge i Lidköping; studenten fick man åka till Skara för att ta. Men allteftersom antalet Lidköpingsungdomar med lust för gymnasiestudier ökade och det var både dyrt och besvärligt för dem att antingen inackorderas eller att pendla, så väcktes idén om ett kommunalt gymnasium i Lidköping. Redan 1936 hade motion om inrättande av ett sådant väckts i Lidköpings stadsfullmäktige av industrimannen Linus Westberg.

Motionen avslogs och andra världskriget bröt ut och gav alla annat att tänka på, men vid fredsslutet 1945 inlämnades en fempartimotion om att Lidköping skulle ansöka om ett få ett gymnasium. Nu var tiden mogen, ett snabbt beslut togs och de första gymnasisterna kunde börja redan 1947. Efter tre år sprang de ut som Lidköpings första studenter, sedan de både klarat skrivningarna och ”muntan”. Staden firade tilldragelsen genom att flera tusen tog emot de nybakade på skolgården och de och deras anhöriga samt alla gymnasister bjöds av stadsfullmäktige på studentmiddag på Stadt. Det blev nu inte så dyrbart, den första kullen bestod bara av 15 studenter

Efter mottagningen på skolgården gick studenttåget genom staden, med F 7:s musikkår i spetsen, till Wennerbergshermen vid Stadsträdgården och där lades en blomsterkvast ned som en hyllning till den evige studenten och en av de nybakade höll tal.

I dag är antalet studenter många fler men festligheterna runt examen lever kvar; det gör också glädjande nog traditionen att uppvakta Gunnar Wennerberg.

1951 Rörstrandsutställning i New York

NLT skriver i en rubrik på första sidan att flera konstnärer från Rörstrand medverkat i ett amerikanskt televisionsprogram. TV hade då ännu inte börjat sina sändningar i Sverige, varför denna rubrik verkade märklig och imponerande. Inom kort skulle dock både TV- kannor, hallåor och myrornas krig drabba Lidköpingsborna.

Att Rörstrandskonstnärerna fick medverka i TV berodde på deras uppmärksammade utställning i Bonnierhuset i New York. Gunnar Nylund, Carl Harry Stålhane, Louise Adelborg, Hertha Bengtsson och Sylvia Leuchovius gjorde där succé och ägnades stort utrymme i amerikanska tidningar.

New York Herald Tribune skriver att Metropolitan Museum of Art köpt flera verk av Stålhane och tycker att Nylunds miniatyrer i stengods är mästerverk, liksom hans genomskinliga porslinsskålar med kronmönster.

New York Times uppskattar mest väggkeramikerna i hårdbränt gods med sin tjocka och glänsande glasyr och tycker att Stålhanes Man med gitarr är inspirerad av Picasso. Den finner också likheter mellan Cezanne och Sylvia Leuchovius. Och den 72- åriga Louise Adelborg, som kallas Grandma Moses of Sweden, beröms för sin moccaservis, specialbeställd för svenska kungahuset och de svenska ambassaderna.

En tjänsteman på Svenska Ambassaden berättar också, att servisen Blå eld, den heter i USA Blue fire, köpts av flera kända filmstjärnor i Hollywood. Han tror också att amerikanarna kommer att älska svenskt porslin och att Rörstrands export till USA har en lysande framtid.

1952 Idrottspartiet hotar att ställa upp i valet

Lidköping hade länge saknat bra lokaler för inomhusidrott. Därför bildades i maj 1939 på Garströms konditori, där så många föreningar haft sina första sammanträden, föreningen för Idrottens Hus i Lidköping. John Axén blev ordförande och syftet var att samla in pengar till ett bygge och att få allmänhet och politiker att inse behovet av idrottslokaler.

I september var styrelsen klar att överlämna en skrivelse till stadsfullmäktige men kriget bröt ut i samma månad och alla fick annat att tänka på. Helt dog inte tanken på ett idrottens hus, danser, idrottsuppvisningar och lotterier anordnades och t o m en revy skrevs och spelades för att få in pengar. Men politikerna ville inte bevilja ett öre. På styrelsemöte med föreningen beslöts 1942, som en biprodukt, att instifta ett pris till stadens bäste idrottsman. Folke Hörling, en av styrelseledamöterna, erbjöd sig att bekosta det och NLT- medaljen kom på så sätt till.

Under kommande år tillsattes utredningar, gjordes studieresor och uppvaktningar, gavs löften och upprättades ritningar men allt utan resultat. Till slut ledsnade idrottsfolket och ilsknade till; man beslöt att gå fram med en egen lista vid stadsfullmäktigevalet 1952. Överst på listan stod idrottsledarna John Axén, Sven Blomquist och Bertil ”Ida” Lundgren. Nu blev framför allt socialdemokraterna rädda och lovade att omedelbart sätta i gång att bygga en inomhusanläggning om Idrottspartiet lovade att inte lägga sig i politiken..

Äntligen kunde sedan beslutet om ett Idrottens hus tas den 20 maj 1953, men det satt långt inne; voteringen i fullmäktige slutade 15 – 15 men ordförandens, idrottsvännen Frans Ledsröm, utslagsröst räddade bygget. Men först 1960 kunde Idrottens Hus invigas efter 21 års ändlösa sammanträden och ideliga fördröjningar.

1953 Festligt på Filsbäck

En annons i NLT påminner om att den kända sångerskan Thory Bernhards skall uppträda på Filsbäcks bad. Hon var bara en i raden av kända artister som ägaren till badet, Bror Almertz, engagerade under ett tiotal år. Hit kom Lapp-Lisa, Bertil Boo, Snoddas, Ingeborg Nyberg, Umberto Marcati, Harry Brandelius och ”Tjotta” Olsson för att sjunga, Nacka Skoglund för att klacka tvåkronor och Ingemar Johansson och Floyd Pattersson för att skuggboxas och hoppa rep.

Lidköpingsbornas intresse var stort och cykeltrafiken ut till Filsbäck tät, publikrekord slogs ideligen, stämningen var god och berusade syntes aldrig till. Ofta ordnades också ringdanser och folklekar på Filsbäck, de var också populära liksom de lokala amatörer som gärna uppträdde. De stigande gagerna och TV tvingade till slut Bror Almertz att sluta med sina artistengagemang, men många Lidköpingsbor har bestående och trevliga minnen av dem.

Fördjupning:

Barnens Dagsarrangemang blev en succé

Barnens Dag firades i Lidköping under en följd av år och mycket arbete och lades ned, mest kanske av Åke Arntoft och Gunnar Nylund, men många andra av stadens idésprutor kläckte idéer och hjälptes åt att genomföra dem för att dra in pengar främst till stadens barnkoloniverksamhet. Den största succén för Barnens dagfestligheterna kom nog i september 1953 då inemot 30.000 åskådare roades och glatt betalade inträden till de många spektakel och arrangemang som presenterades.

Magnus Gabriel gör entré

Festligheterna varade i dagarna tre och började med att Magnus Gabriel med maka och följe i tidsenliga kläder roddes i en galeja från Ågården. Alla klev sedan efter kanonsalut iland vid körbron och defilerade till Gamla rådhuset, där greven höll tal på sirlig gammalsvenska. Robert Eldh hälsade honom välkommen och vädjade om Lidköpingsbornas givmildhet inför de stundande festligheterna, som sedan blåstes in av härolder.

Under alla dagarna bjöds det på något musikprogram, manskören sjöng, F 7:s orkester blåste, gårdsmusikanter gick runt och musicerade, en jazzorkester på 30 man gav konsert och Bror Nilssons orkester spelade upp till dans på fisktorget.

Gondolturer på Lidan, månskensturer med dans på skutan Mossi och färd med ångtåg på en bit Tunbana från Meken till Folkets Park fanns det också möjligheter till. Liksom att roa sig på torget av skratthall, fiskdammar, lotterier och lokala spåkäringar.

Cirkus och cabaret

En kortege gick på lördagen genom staden och den väckte stor munterhet, där fanns ridande härolder, lustiga clowner, vackra damer, en färgsprakande blomstervagn, idrottsklubbar som visade upp sig, Sven Eylis spelande dragspel och ekipage som gjorde reklam för stadens industrier.

På Östra hamnen hade Cirkus Brazzo slagit upp sina tält, där hade folk stått länge i kö och inemot 3000 lyckliga åskådare fick biljett till någon av de bejublade föreställningarna. Cirkusdirektören Arne Winther kunde då ses gå omkring i hög hatt och ridbyxor och smälla med sin piska och i sågspånet rullade de komiska clownerna Carl Harry Stålhane och Lars Thorén omkring och gjorde konster. Åkeriägare Lundh kunde beundras när han red dressyr på en av sina hästar till musik av Forsbergs cirkustrio och akrobaterna Alfons Nilsson, Bertil Jansson och Alf Lundström gjorde djärva konster i apmasker.

Lillan Ellgren och hennes cabaretgäng uppträdde på Handelsbankens gård, Visans vänner med Evald och Signe Kjellquist och Alex Siljebäck sjöng Taube och ledde allsång på den Franssonska gården på Älvgatan, i Folkparken spelades Snövit som barnteater och på rotundan tävlade hemmabyggda trampbilar. Alla besökare kunde säkert hitta något att roa sig med.

Grönköpings mopedcorps

På söndagen sågs en mängd puttrande, smällande, luktande och brinnande mopeder komma inrullande mot Rådhuset. Förarna var klädda i gammaldags, lustiga kläder och bar sig konstigt åt. Det var inte så underligt, det var Grönköpings mopedcorps som hade valt Lidköping som mål för sin årliga utflykt. Där sågs många de kända figurerna t ex gossen Emil Ruda, skalden Alfred Vestlund, hemkonsulenten fröken Ada A:son Susegård, herr f förrädaren Hilding Peterzohn, postmästare Brunander, polisen Paulus Bergström och klensmeden Östberg.

I spetsen körde borgmästaren Mårten Sjöqvist som på rådhustrappen hälsades välkommen på grönköpingssvenska av Robert Eldh och också högtidligt fick mottaga nyckeln till staden. Störst jubel väckte fröken Susegård, när hon pussade en av stadens riktiga poliser och lämnade en stor röd mun efter sig på hans kind.

Festligheterna gynnades alla dagar av ett strålande väder och när de avslutades med ett stort fyrverkeri kunde en belåten kassör räkna med en nettoinkomst på ca 60.000 kr. Märkligt nog var han lite osäker på om det var att nytt rekord, år 1943 kunde kanske konkurrera. Men en strålande fest för Lidköpingsborna hade det varit.

1954 Ännu en prinsesskonfirmation

Prinsessorna Margareta och Birgitta hade redan konfirmerats i St Levene och nu var det dags för den tredje, Desirée. Redan tidigt på morgonen hade åskådare till ett antal av 12.000 samlats i tredubbla led utmed vägen till kyrkan. Många visste sedan tidigare var man såg bäst och hade köat i över fyra timmar.

Det lokala Röda Korset hade ordnat med parkering för 800 bilar, servering, varm korvgubbe och kiosk. När prinsessan Sibylla och hennes redan konfirmerade döttrar klivit ur sin bil, välkomnades de på prästgårdens trappa av konfirmationsläraren, hovpredikanten Tell Törnblad. Signaturen Puck i NLT konstaterade lite besviken att Sibylla hade samma klädsel som vid de tidigare konfirmationerna; en svart sidenklänning med fyrkantig urringning, söt svart klockhatt, vita handskar och en flerdubbel pärlcollier.

Själva konfirmationen gick bra, trots att Desirée i den fullsatta kyrkan svarade mycket tyst på sina frågor. Vid de kungligas promenad genom de täta åskådarleden till middagen i prästgården utbröt spontana hyllningar med näsduksviftningar och leverop.

Konfirmationen blev en riktig folkfest trots att kungen uteblev den här gången, och allt hade löpt friktionsfritt; det kunde de 39 utkommenderade poliserna nöjda konstatera, när prinsessorna for iväg för att övernatta på Hellekis och Råbäck.

1955 Råda i centrum

Att motboken försvann i oktober gick ganska spårlöst förbi i Lidköping, men ett nyfiket intresse för stadens eget starköl, Eagle Beer, kunde konstateras. Det var ju inte så underligt, starköl hade dittills bara funnits att tillgå på apoteket mot recept.

NLT ger i stället stort utrymme åt grustäkten vid Råda kyrka, ortsbor reagerar och tycker att den väldiga grusgropen alldeles invid kyrkogårdsmuren är en skrämmande anblick. Kyrkoherde Lawenius och hembygdsvännen Gunnar Fransson vill stoppa grävandet och har kontaktat både landsantikvarie och Länsstyrelse men fått beskedet att Naturskyddslagen är urvattnad och inte kan hjälpa dem. Den som tar ut en förmögenhet ur en grusgrop är heller inte skyldig att lägga ut ett öre på att städa efter sig. Frivilliga överenskommelser är allt Rådaborna kan hoppas på.

I dag har lagen om grustäkter skärpts men sorgligt nog är problemet med grusutvinning i Råda ännu inte löst efter snart 50 år av diskussioner mellan olika intressenter.

Kyrkoherde Titus Lawenius verkar gladare, när han talar om att cirkusdirektören Trolle Rhodin kontaktat honom. Hans pappa, Brazil Jack, hade vid något tillfälle nämnt att släkten härstammade från Råda och att namnet Rhodin kom sig därav. Så är det, berättar kyrkoherden för NLT, i 130 år hette prästerna i Råda Rhodin och fyra generationer av släktens kyrkoherdar ligger begravda under kyrkans kor. En av dem Per Rhodin, blev stamfar för den kända cirkussläkten.

1956 Gymnastikladan rivs

Vid det gamla läroverkshuset vid Nicolaigatan hade det 1860 med hjälp av medel från brännvinsskatten uppförts ett gymnastikhus av prima kärntimmer. När Realskolan på Silversköldslyckan byggdes 1866 plockade man ned och märkte stockarna från den då ganska nya gymnastiksalen och de monterades ihop igen vid den nya skolan. Huset brädfodrades och rödfärgades och kallades allmänt för ”Ladan.”

Generationer av Lidköpingsbor drillades sedan där i Lings gymnastik av lärare som major Lyström, Helge Bäckander, Ingegerd Munkegård, Pelle Tranquist och K- G Holm. Redan på trettiotalet talades det om att bygga en ny gymnastiklokal, ”Ladan” var lindrigt sagt omodern. Den saknade lärarrum, duschar och toaletter och värmdes upp av en stor plåtkamin med skärm framför. Vaktmästaren fick börja elda i kaminen redan kl 4 på morgonen, men lyckades med nöd bara få upp temperaturen i den ena halvan. I den andra stod ett par tjocka pelare, som höll fast de bommar, som ibland skulle användas.

När den nya läroverksbyggnaden togs i bruk 1952 saknades pengar till en gymnastiksal, varför ”Ladan” fick göra tjänst ytterligare ett par år, trots att den dömts ut av skolläkare och hälsovårdsmyndigheter och trots att gymnastiklärare visade tecken på koloxidförgiftning. Först 1956 kunde en modern gymnastiksal byggas för läroverket och ”Ladan” revs. Då konstaterades att timret var i samma skick, som då huset en gång byggdes för nästan 100 år sedan.

1957 F 7:s musikkår läggs ned

Lidköpings musikliv hade sedan Kungliga Skaraborgs flygflottiljs musikkår förlagts till Såtenäs fått ett värdefullt tillskott. Musiker från F 7 ställde upp för konsertföreningen, de ingick i jazzorkestern Bror Nilssons och alltid när staden ville högtidlighålla och fira något så anlitades F 7:s musikkår.

Militärbudgeten skulle nu krympas och musikkåren på Såtenäs drabbades, förgäves hade Lidköping uppvaktat militära myndigheter om ändring av beslutet. En avskedskonsert anordnades därför i läroverkets rasthall med ett omväxlande program, verk av bl. a Strauss och Mascagni spelades. Sista nummer var som sig bör Svensk Flygarmarsch, extranummer ropades fram och NLT skrev att musikerna som vanligt spelat med kläm och precision.

Efter konserten tackade stadsfullmäktiges ordförande, Folke Svensson, för de gångna åren och vände sig då framför allt till dirigenten, musikfanjunkare Gidhagen. Lasarettsläkare Magnus Sjöholm sade i sitt tal, att dagen var full av vemod och malört och tackade för alla de framträdanden, som orkestern gjort för lasarettets personal och patienter.

Staden gav på kvällen middag på Stadt för orkestern, som sedan skingrades och spreds till åtta musikkårer, de flesta musikerna hamnade i Kristianstad och Uppsala.

1958 Anders Björkegård vinner i Kvitt eller dubbelt

Fotbolls VM i Sverige sändes i TV och det gjorde att många Lidköpingsbor köpte TV-apparater. Uppskattningsvis fanns det ännu i början av året bara ca 500 abonnenter i Lidköping, men dessa lyckliga kunde i maj se Anders Björkegård från Lidköping vinna 10.000 kronor i Kvitt eller dubbelt. Hans ämne var franska viner och redan efter att han vunnit 2.500 kronor frågade NLT om han tänkte gå vidare. Björkegård berättade då, att det var en hemlighet som han lovat TV att inte avslöja, men han fortsatte och vann också 5000 kronor. Efter ett rådslag med sin familj ställde han sedan upp för att vinna 10.000 kr.

Dittills hade han klarat alla frågor utan att begära betänketid, men hans sista uppgift skulle bli svår, det trodde alla. Han skulle pricka in i vilka distrikt följande vinslott ligger: 1 Chateau Haut – Brion. 2 Chateau Troplong – Mondot. 3 Chateau Pontet – Canet. 4 Chateau Smith Haut – Lafitte. 5 Chateau Pétrus. 6 Chateau Lynch- Bages. 7 Chateau Ausone. 8 Chateau d´Yquem. Han fick bara ha ett fel. Efter den ödesmättade musiken svarade Anders Björkegård, utan att begära betänketid, rätt på allt och det imponerade på hela svenska folket. Vinkunnnandet har ju sedan dess stigit och kanske klarar dagens medlemmar i föreningen Munskänkarna i Lidköping ockaå att svara rätt utan att sväva på målet.

Nils Erik Baerendtz skrev under studiopublikens jubel ut checken till Björkegård, som också fick passande gåvor från franska ambassaden men också en korg med alkoholfria viner, som han sannolikt inte uppskattade särskilt mycket. Anders Björkegård var länge efter sin vinst en rikskändis, skrev om viner i flera tidningar och reste omkring och höll föredrag; han bidrog mycket till att sätta Lidköping på kartan. Den svartvita televisionens enda kanal hade en enorm genomslagskraft.

1959 Sparbanken donerar konstverk

Sparbanken i Lidköping fyllde 125 år och firade det med en högtidssammankomst på rådhussalen i Lidbeckska huset. Sparbanksstyrelsens ordförande Robert Eldh gav först en historisk tillbaka blick. Han berättade att apotekare Mathias Kylander, som sedan skulle bli så förmögen, donera pengar till en skola och få en gata uppkallad efter sig, grundade sparbanken i Lidköping. Kylander fick sparbanksidén under sin tid i Göteborg och skötte sedan i Lidköping sparbankens kassa, skrev protokoll och förde räkenskaper. Allt utan ersättning.

De närvarande, landshövdingen, styrelseledamöter i Sparbanksföreningen och Sparbankernas bank, lokala huvudmän och styrelsefolk och bankens personal lyssnade, höll sedan själva tal och överlämnade gåvor till 125-åringen. Därefter var det dags för banken att överlämna en konstverk till hemstaden, det var avsett att placeras på Gamla stadens torg och visades upp i modell av sin skapare professor Stig Blomberg. Han berättade att konstverket hette Vattenlek och föreställde en flicka, en sköldpadda och ett sjöodjur. Det var en variant på fontän och vatten skulle ständigt strömma över figurerna, samlas upp i skålar och till slut rinna ned i en liten bassäng.

Sedan alla beundrat konstverket vandrade man den korta biten till Stadt, där en god jubileumsmiddag intogs under god stämning; raden av middagstalare var lång, men det bjöds också på musikunderhållning.