Birgitta Rudberg är pensionerad lektor i Uppsala, men har sedan länge gjort sig känd som en produktiv och begåvad författare. Hon har skrivit barnböcker, detektivromaner och haft en stor succé med den humoristiska boken Det är saligt att samla citron. Den berättar om barns tolkningar av ibland svårbegripliga psalmtexter, bland dem då psalmen Det är saligt att samlas i tron. Gärna handlar hennes böcker om västgötsk kultur och personhistoria och det är inte så underligt, hon härstammar från generationer av präster och andra lärda från Västergötland.

I sin senaste bok har hon valt att skriva om sin mormor Signe Hedenius, som växte upp som professorsdotter i Uppsala och slutade som prostinna i Skövde. Om sitt liv har Signe berättat i utförliga brev och dagböcker och dessa har Birgitta Rudberg haft tillgång till. Med kärlek och stolthet återger hon detaljerat Signes personliga levnadshistoria fram till giftermålet med kyrkoherden i Skövde, Johan Hemberg. Skildringen visar hur miljöerna, människorna och det dagliga livet i Uppsala tedde sig för dottern till en känd Uppsalagestalt, med privatlektioner, släktrelationer, fester och sommarnöjen. Dagböckerna ger dessutom utomordentlig goda inblickar i den akademiska världens liv och leverne, men också i det dagliga slitet i brygghus och kök. Och det var mödosamt för en husmor men också för husmamseller, drängar och barnpigor. Tidsbilderna och personskildringarna är levande, unika och mycket intressanta.

Signe visar sig i tonåren ha en konstnärlig begåvning och tack vare en förstående far får hon utbilda sig till konstnär i Stockholm under ledning av Anders Zorn och Richard Bergh. Hon får också tillfälle att vistas en period i Paris för att studera och även därifrån ger dagboken och många brev tidstypiska detaljer. Signe möter där åter Anders Zorn, diskuterar konst med Carl Larsson, umgås med den blivande Rörstrandskonstnären Alf Wallander, besöker Buffalo Bills cirkus och klättrar upp i det nyuppförda Eiffeltornet. I Paris träffar hon också legationsprästen Johan Hemberg. Signe och Johan upptäcker så småningom att de är förälskade och Signe flyttar med honom till Skövde. Där väntar ett nytt liv som prostinna, maka och mor, men hon fortsätter sitt talangfulla måleri och hennes tavlor kan i dag beundras på Skara Museum och i Skövde Konsthall. Signes dotter Elli Hemberg gick i mammans fotspår, blev en än mer etablerad konstnär, representerad på Moderna Museet och kvinna bakom till flera uppmärksammade offentliga utsmyckningar.

Prosten Johan Hemberg växte upp på Torsö och hans bror August skapade sig en framtid i Lidköping som handlande och hamnfogde. Namnet Hedenius är för många förknippat med professor Ingemar Hedenius och han var Signes brorson. För det myller av människor som förekommer i boken redogörs i bokens utförliga personregister och en släktöversikt ända från 1600-talet visar generationer av släkten Hedenius.

Birgitta Rudberg har också haft tillgång till familjefoton och de återges generöst i boken som också ger exempel på Signe Hedenius fina måleri.

Jag. Signe Hedenius. Tre Böckers förlag. 340 s