I juletid förra året kunde man i NLT läsa annonser som efterlyste personliga minnen av den legendariske stads- och familjeläkaren Gösta Kjellin, verksam i Lidköping mellan 1931 – 1960. Annonsör var sonen Anders Kjellin, som kommit på idén att ge ut en bok om sin far och nu ville ha hågkomster från gamla patienter. Det fick han i rikt mått för nu har boken tryckts och ligger på disken i stadens bokhandel.
Gösta Kjellin var född i Lima och gick i läroverket i Falun, där han sprang ärenden åt Selma Lagerlöf, som då bodde i staden. Efter studenten hamnade Gösta i Uppsala för läkarstudier och efter utbildningen där, vikarierade han på olika håll innan han 1931 kom till Lidköping som stadsläkare och läkare på Epidemisjukhuset. Han var då gift och familjens fjärde barn föddes strax efter etableringen i Lidköping.
Respekt och humor.
Doktor Kjellin kom att verka i närmare 30 år i Lidköping och han vann från första början Lidköpingsbornas respekt för sin duglighet. Han blev också älskad för sin humor, sina värmande kommentarer, omsorger och bitska anmärkningar. Många historier gick om honom och de flesta var säkert sanna. Vid ett tillfälle mötte han tandläkarsönerna Nylén och talade då om att deras syster fått en hund. När pojkarna med andan i halsen rusat hem för att titta på den fick de till sin besvikelse veta att det var sjukdomen röda hund som systern fått.
Gösta Kjellin var god vän med provinsialläkare Möller och de brukade fiska ihop. En gång ringde Möller vid midnatt, väckte sin kollega och talade glädjestrålande om att han fått en gädda på sju kilo. Kjellin bad honom dra åt helsike. Men då han några timmar senare tvingats ut på ett brådskande sjukbesök tog han sin hämnd. Han ringer Möller och följande korta samtal kunde höras: – Hej, det är Gösta. Vad sa du att gäddan vägde?
Enorm arbetsbörda.
När Gösta Kjellin ropade in den första patienten från väntrummet, tidsenligt möblerat med stålrörsmöbler, var det alltid fullsatt. Utöver patienterna som undersöktes, där var Kjellin också skolläkare, industriläkare och chef för Epidemisjukhuset. Dessutom var det under hela hans Lidköpingstid vanligt att dygnet runt göra hembesök hos sjuka. Hans arbetsbörda måste ha varit enorm, men han hade alltid tid att lyssna på sina patienter och blev personlig vän med många. Hans minne var också fenomenalt, han kom ihåg patienternas namn och familjemedlemmar, vilka sjukdomar de haft, var de bodde och vilka möbler de hade och hur dessa stod.
Sällan klagade doktor Kjellin, men ibland kunde han avslöja att han varken hunnit äta lunch eller middag och att han därför kände sig lite trött. Det berättas också att han stundom smet i väg på bio, inte för att se en bra film utan för att få några timmars ostörd sömn.
En legend.
Boken om Gösta Kjellin kan ses som en hyllning till en läkargärning utöver den vanliga. Han blev legendarisk redan under sin levnad och boken visar övertygande att minnet av honom ännu lever, mer än 40 år efter hans död.
Anders Kjellin har naturligtvis själv berättat personliga minnen från sin uppväxt och han har också letat fram en mängd fotografier från familjealbumet. Detta, tillsammans med de gamla patienternas berättelser, gör boken till ett förnämligt tidsdokument, som inte bara skildrar en läkares vardag utan också hans uppväxt, familjeliv, semestrar och umgängesliv.
Anders Kjellin: Så minns vi Doktor Gösta Kjellin. 48 s