Gustav Vasa hämnas på herremän från Kållandsö

…till enn nådigh Lösen

Västgötaherrarnas uppror mot Gustav Vasa 1529 blev totalt misslyckat och de som stått i spetsen för det blev halshuggna eller fann för gott att för sin hälsas skull hastigt lämna landet. Övriga ledare lyckades rädda sitt svedda skinn och blåa blod genom att göra avbön och betala dryga böter till kungen.

En av deltagarna i upproret var Tord Bonde till Traneberg, som hårt drabbades av den kungliga hämnden. Han tvingades att betala stora summor till kungens skattkammare och miste alla sina ämbeten och de var många. Han hade varit riksråd och lagman och haft Mo härad i Småland i förläning. Kungens ilska gjorde att Tord Bonde för all framtid fick föra en tillbakadragen tillvaro på sin sätesgård Traneberg på Kållandsö; hans gamla ställning som en av rikets främsta herrar var förbi, han kunde vara glad över att ha livet i behåll.

En oförsonlig kung.

Västgötaherrarnas uppror hade haft religiös grund och orsakats av att Gustav Vasa anklagats för att fördriva biskopar, präster och munkar, bränna helgonbilder och stänga kloster. Kungens försök att införa det lutherska kätteriet hade upprört många och resningen kunde mycket väl med bättre ledare ha lyckats. Det begrep kungen, han hade känt sin tron vackla och i andanom sett kungakronan halka av. Därför kom han alltid att vara sjukligt misstänksam mot alla slag av missnöjesyttringar och oro i landet och upprorsmännen från Västergötland hatade och förföljde han på alla sätt.

En nyligen utkommen bok kallad ”…till enn nådigh Lösen”, författad av Tuve Skånberg, visar hur Måns Bonde till Traneberg 1556 drabbades av den senkomna, kungliga hämnden. Han var son till Tord Bonde och hade också , kanske bara i ungdomligt oförstånd, deltagit i Västgötaherrarnas uppror, men trots att nästan 20 år gått sedan dess hade kungen det i gott minne.

Tuve Skånberg visar efter noggranna källstudier och forskningar hur Gustav Vasa utnyttjar Måns Bondes tillfälliga ekonomiska trångmål på så sätt, att han med ett falskt köpekontrakt avtvingar honom en gård. Förfalskningen var uppenbar och oskickligt gjord, men när Måns trotsade beslutet och motsatte sig övergreppet kallas han av kungen till räfst och rättarting i Skara. Vid tiden för detta dräps olyckligtvis en av kungens skrivare och Måns ges skulden. Han forslas i bojor till Stockholm och efter en rättegång, som inte på något sätt kan kallas rättvis, döms han till döden och kastas ned i slottets fängelsehålor i väntan på avrättning.

Efter några månader bland råttor och fukt benådar dock kungen Måns Bonde på sin listige kanslers, Göran Persson, inrådan. Men bara på det villkoret att han till kungen överlåter alla sina gårdar ”…till enn nådigh Lösen”. Och gårdarna var inte få, det rörde sig om ett 40 – tal som nu kungen övertar som ”arv och eget”. Författaren uppskattar värdet av det med tvång överlåtna till mellan 50 och 100 miljoner kronor i dagens penningvärde. Måns Bonde fick betala en hög lösen för sitt liv, medan kungen genom sina tvivelaktiga metoder gjorde en god affär.

Till Skåne.

Måns Bondes bror Jöns, hade tydligen inte drabbats av kunglig vrede för redan 1559, efter broderns död, fick han återköpa sätesgården Traneberg. Men Måns Bondes änka, som ville gifta om sig med en präst, fick göra det endast på villkor, att hon till kungen överlämnade sin arvegård Hov i Tråvad. Måns bägge söner hade kungen satt på bar backe, de hade mist hela sitt arv och försök från släktingar och vänner att hjälpa dem uteblev; det var ett säkert sätt att drabbas av kunglig onåd. Gustav Vasa borde vara nöjd med sin hämnd

Men kungen hade inte haft möjlighet att komma över släkten Bondes egendomar i Skåne. Skåne hörde till Danmark och dit nådde inte kungens makt. I Ystadstrakten låg det gårdar som ägdes av Måns Bondes arvingar och dit tar hans två söner sin tillflykt

Med stor slutledningsförmåga och efter dryga och besvärliga arkivstudier har Tuve Skånberg hittat dem och deras efterlevande. Det är skickligt gjort men han har vanan inne; han blev 1997 teologie licenciat på en avhandling, som visade att han är väl hemmastadd i olika arkiv.

Boken om Måns Bondes mellanhavande med Gustav Vasa är fängslande och har i vissa stycken drag av intrigen i en modern detektivhistoria. Författaren drar skickligt i de olika trådarna för att få fram det verkliga händelseförloppet och han visar övertygande hur hårdhänt och brutalt Gustav Vasa gick fram för att främja rikets och framför allt sina egna intressen. Tuve Skånberg klargör att kungen inte ens väjde för förfalskning och rent kriminella metoder för att nå sina syften.

Detta var länge en mindre känd sida hos Gustav Vasa, nationalhjälten och grundaren av det svenska riket; men den finns där och det skadar nog inte att författaren visar fram denna kungliga baksida. Att han dessutom hittat sina bevis från Kållandsö gör det ju extra intressant för en västgöte.

Tuve Skånberg: ”…till enn nådigh Lösen” 100 s. MonitorFörlaget