En roman om Höjentorp och Läckö

Intresset för historia förefaller idag att öka. Anledningen till detta kan vara t ex Dag Stålsjös populära program i TV och den därefter uppkomna debatten om var Sveriges vagga stått. Herman Lindkvist har också nyligen framträtt i TV med historiska program och har dessutom bemödat sig om att skriva Sveriges historia på ett populärt och medryckande sätt. Vi får snart läsa andra delen i den serien. Historiska romaner har i flera hundra år varit populära men Lidköpingsbor saknar kanske en roman om Läckö och Magnus Gabriels tid. En sådan roman finns emellertid, men den är tyvärr ganska okänd. Författare är Nils-Peter Eckerbom, boken heter Eriksgata och kom ut för ca 15 år sedan.

Historisk huvudperson

Handlingen i roman börjar i Uppsala 1673 på våren och den slutar på Läckö sommaren samma år. Däremellan har mycket hunnit hända och inslagen av kärlek, humor och spänning kryddar på ett aptitretande sätt den historiska handlingen. Boken är utan tvekan grundad på omfattande källstudier och 1600-talets människor träder fram på ett verklighetstroget sätt: Huvudperson är den unge ritaren och fornforskaren Elias Brenner, en historisk person, uppvuxen i Finland. Han blev senare adlad och gjorde en insats som medhjälpare till Erik Dahlberg. Det är Brenner som tecknat en betydande del av den berömda Suecia Antiqua och gjort det på ett förnämligt sätt.

Likt den unge Arvid Falk Strindbergs Röda Rummet skickas Brenner i romanen runt av olika uppdragsgivare och får på så sätt se och observera mycket av det diplomatiska spel och det intrigerande som pågår bakom kulisserna. Europas stormakter är intensivt intresserade av svensk inrikespolitik och gör nästan allt för att kunna påverka den.

Besök på Höjentorp

Bokens namn, Eriksgatan är ingen falsk varubeteckning utan handlingen i romanen utspelas i anslutning till den Eriksgata som Karl XI gjorde 1673. Den började i Stockholm och ledde över Målaren, Arboga och Örebro ned till Västergötland, där de flesta och mest spännande händelserna äger rum. Efter korta besök i Hova, Hassle och Mariestad kommer de många resandena, efter middag i gästgivaregården i Forshem, fram till Hällekis. Där intager man en våt supé och ligger över natt. Antalet kungliga medresenärer i en Eriksgata var uppemot hundra personer, så det fordrades stora herresäten goda utrymmen och riklig tillgång på mat och dryck. För greve Gustaf Posse på Hällekis tycktes mottagandet av hela hovet närmast ha varit något alldagligt. Han kunde lätt skaffa fram allt som behövdes och sannolikt lite till om det varit nödvändigt.

Redan nästa dag fortsätter emellertid färden till Höjentorp, där man gästar ägaren, M G De la Gardie. Höjentorps slott beskrivs i boken ingående, liksom sjöarna och trakten runt omkring. Karl XI uppehåller sig på Höjentorp i flera dagar och fördriver tiden med vilda jakter och uppsluppna baler. Elias Brenner är ingen vän av jakt, varför han passar på att besöka antikvariska platser for att rita av och undersöka dem. Han kommer i sådana ärenden till Vamhem, Öglunda, Axevalla hus och Drottningkullen och avlägger besök vid Ölanda kapell och Eggby äng. Författarens kunskaper och kännedom om topografien i Valle härad är imponerande.

Till Lidköping

Över Skara kommer Eriksgatan så småningom till Lidköping och där har man turen att komma precis i tid för att för se en märklig syn. In i hamnen på galejor kommer just grevens jaktslott seglande. Det ska bli rådhus i Lidköping förklaras det och i boken finns det flera roande reflexioner om hur fiskare och torpare undrande iakttagit den märkliga transporten.

Snart kommer det talrika sällskapet till Läckö och alla imponeras av detta magnifika slott. Här har Magnus Gabriel De la Garide ett lysande hov och han regerar och styr över sina underlydande likt en kung. Den gode greven har dock sina onda aningar om en kommande godsindragning och i romanens spännande slutkapitel får läsaren en tänkbar förklaring och orsak till grevens senare olyckor.

Amorösa äventyr

Även från Läckö har Eckerbom goda lokalkunskaper och han måste grundligt ha satt sig in i arkitekturen och i hur de olika rummen och våningarna användes på grevens tid. Han ger också sakkunniga skildringar om den mat som lagades av det talrika tjänstefolket och åts av de kungliga och öviga gäster. En festlig höjdpunkt i boken är när man bränner av det stora fyrverkeriet till Karl XI:s ära. En annan scen som man kommer ihåg efteråt är den då kungen matar ett stort lejon som finns i fångenskap i den redan då torrlagda vallgraven.

Den berömda fläskgraven skymtar också i boken, hjälten sänker sig ned i den och tar sig simmande ut i Vänern. Han är ute i amorösa ärenden och följer efter en kökspiga som han snart simmar ikapp och de förenas på ett öde skär nedanför slottet.

Bra bok

Slutet på romanen är finurligt och överraskande. Allt verkar logiskt, visserligen med någon tragisk men Eriksgatan måste gå vidare. Precis som livet. Nils-Peter Eckerbom har skrivit en god och underhållande roman, fylld av spänning, humor och allvar. Den historiska miljön är fint och troget återgiven och författarens kännedom om Skaraborgs sevärdheter är imponerande. Språket i romanen är spänstigt och lättflytande, författaren har lyckats ge en mild barockton åt prosan utan att krångla till den.

N-P Eckerbom har skrivit flera historiska romaner. En av dem heter Rikskanslerns fest och rikskanslern är naturligtvis M G De la Gardie. Även i denna bok visar författaren sin stora historiska kunskap och den som är intresserad av De la Gardie bör läsa även denna roman. Handlingen utspelas på det närkingska slottet Kägleholm, varför den västgötska koloriten tyvärr saknas. Dock är den historiska färgen njutbar men M G De la Gardie torde åtminstone här mellan Vänern och Vättern betraktas som en god västgöte. Närkingen Eckerbom må sedan tycka vad han vill.