Den folkkäre trubaduren Evert Taube föddes i Göteborg och växte upp på Vinga. I unga år kom han till Stockholm och efter några år till sjöss är han tillbaka i Stockholm och låter sin Rönnerdahl valsa på Sjösala, segla på Mysingen och Baggensfjärden och lägga till med sin båt i Sandhamn och på Möja. Efter Taubes död köpte Göteborgs Universitetsbibliotek 1997 Taubearkivet, omfattande 35 hyllmeter och på Liseberg står turister nu i kö till Taubemuseet. I dagarna har det också kommit ut en läsvärd bok, där landets förnämsta Taubekännare berättar om nya sidor av nationalskalden som de hittat i arkivet. Dessa har de åren 2006 – 2012 redogjort för i en serie uppskattade föredrag på Jonsereds herrgård och i dagarna har de kommit i bokform. Det är alltså väldigt mycket som talar för att Göteborg nu är Taubestaden framför alla andra.
Det är allkonstnären Taube som presenteras i boken och uppfattningen av honom som en glad och sorglös bohem förklaras vara långtifrån sann. Han var en ambitiös bildkonstnär och hans akvareller, teckningar och oljemålningar hänger på både Nationalmuseum och Moderna Museet. Taubekännarna på Jonsered berättar också att det bakom hans populära visor låg ett minutiöst arbete. Med pedantisk noggrannhet har Taube prövat varje ord och och fått dem att passa till rytm och melodi.
Miljöaktivisten Taube uppmärksammas också, han hjälpte med visan Änglamark Hasse och Tage att rädda äppelodlingarna på Österlen och var aktiv för att bevara Vindelälven och almarna i Kungsträdgården.
Mot slutet av sitt liv tröttnade Taube på att vara estradartist och visförfattare och blev mer litterär, så t ex gjorde han finstämda översättningar av Shakespeares sonetter. De bästa som finns på svenska enligt många litteraturvetare. Han är också den som i Sverige introducerade och till svenska översatte den provencalska trubadurlyriken. Taube borde enligt många ha valts in i Svenska Akademien, men hans rykte som posör och bakgrund som grammofonsångare var ett alltför stort hinder.
På Jonseredsseminarierna berördes varifrån Taube hämtade sin inspiration och sina motiv. Flickan i Havana lär ha funnits på ett cigarrlådelock, Maj är ett naturalistiskt porträtt av en ung flicka från Malö och Calle Schewen har sin förebild i en glad godsägare. Den dramatiska händelsen i Möte i monsunen har sin bakgrund i en historia som Everts far, mästerlotsen, berättade för sina barn. En tidningsnotis hade omnämnt att Cirkus Madigan ombord på baron Klingspors båt Kinnekulle varit nära att förolyckas på Vänern. Två elefanter hade blivit oroliga i den krabba sjön och halkat över på samma sid av båten. Cirkusdirektören ingrep emellertid och den lilla olycksincidenten avvärjdes. Evert Taube minns efter många år historien men dramatiserar händelsen. I hans visa kommer en last med vilda djur loss under en cyklon på Indiska Oceanen, lejon angriper elefanter som krossar masterna, en tjur kastas överbord och Fritiof Andersson tvingas skjuta en gorilla, som slår fram och back i maskin. Det lilla ofarliga tillbudet på Vänern förstorar Taube upp till ett fruktansvärt äventyr med många döda. Så arbetar en författare och Taube är en av dem.
Det är i år 124 år sedan Evert Taube föddes och visst är det så att tonåringar har liten kunskap om honom. Men kosmopoliten och resenären Taube bygger idag broar mellan kulturer och unga människor, som inte räds det främmande uppskattar honom. Samtidigt är han ju så svensk! Taubes konstnärskap ligger i tiden – och i framtiden. Det är i alla fall författarna till boken Elva sidor av Taube övertygade om.
Böcker: Elva sidor av Taube. En antologi. Folkuniversitetets Akademiska Press. 2014 287 s