Min salig bror Jean Hendrich
Införd i NLT 1997
År 1701 föddes på kaptensbostället Källstorp i Broby socken, Källby pastorat en gosse som fick namnet Jonas Svensson. Hans far var arrendatorn Sven Jonsson, men sonen tog senare efter hemtrakten namnet Kiellgren; ett sådant namnbyte var vanligt bland dem som gick den lärda vägen. Och det gjorde Jonas Kiellgren. Efter studier i Skara, Uppsala och Åbo blev han kyrkoherde i Finland för att senare hamna som prost i Floby hemma i Västergötland.
I Finland råkade Kiellgren riktigt illa ut i ryska kriget 1741, hans prästgård brändes och han själv hamnade i rysk fångenskap efter att först ha bränts under fotsulorna för att förmås att avslöja gömstället för kyrkans silverpjäser. Efter en lyckad flykt från ryssarna följde han sedan den svenska armén men efter fredsslutet återvände han hem till Skara stift, bränd av krigets upplevelser.
Johan Henrik Kellgren
I en roman utkommen 1993 med titeln Min salig bror Jean Hendrich och skriven av Carina Burman målas ett fint porträtt av vördig prosten Jonas Kiellgren och det rustika livet i Floby prästgård beskrivs utförligt och med stor inlevelse. Romanens huvudperson är dock sonen Johan Henric Kellgren, den blivande författaren, akademiledamoten och kungagunstligen. Carina Burman låter sin bok bygga på två fiktiva levnadsteckningar från 1780-talet. Den ena sägs vara skriven av Johan Henrics bror Jonas Kiellgren (stavningen Kellgren är författarens egen) och den andra är grosshandlerskan Hedvig Falk, författarens stora kärlek.
Brodern skildrar skaldens tonårstid och hans studier i Åbo och Hedvig, eller Hedda som hon kallas, ger sin syn på samlivet i Stockholm och sin förälskelse i den unge och den åldrande poeten. Kellgren kallar henne Hilma och det är till henne han skriver den vackra kärleksdikten Den nya Skapelsen:
Du, som av skönhet
och behagen
en ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig – och från denna dagen
jag endast dig i världen ser
Revolutionsvän
Tack vare romanens kompositon ger Carina Burman läsaren tilltalle att följa Johan Henric från studieåren till hans alltför tidiga död vid 44 års ålder. Framträder bilden av en allvarsam, snillrik och flitig ung man som dock har en otålig, sedeslös och ansvarslös sida. Kellgren gläder sig åt Franska revolutionen och sörjer Gustav III:s statskupper; ändå kan han hylla kungen i dikter och i tal. Men han åt ju bildligt talat ur kungens hand och var nog tvungen att smickra vid valda tillfällen. Men nog verkar han ha varit en dubbelnatur som likt kameleonten kunde byta färg och åsikt efter behag. Voltaire är hans stora förebild och det är lätt att se likheter mellan dem, de är bägge småväxta, de är ettriga debattörer, det är poeter och dramatiker och har mängder av fruntimmersaffärer. Ibland verkar Kellgren faktiskt imitera Voltaire.
Någon alltigenom hederlig och sympatisk figur var nog inte Kellgren, dragen av libertin och slarver kommer tydligt fram boken.
Men hans liv är en sak och hans diktning är en annan, som författare är han den svensk som främst klär upplysningsidéerna i ord och överallt slåss han mot allsköns dumhet och dårskap. Det kan ingen ta ifrån honom.
Kärlek och berömdheter
Hedda Falk var gift med grosshandlaren Pehr Falk, född i Mariestad och äktenskapet verkar ha fungerat hjälpligt, trots fruns långvariga förhållande med Kellgren. Denne tycks ha varit något av en erotoman, hela hans liv kantas av tillfälliga och lösa förbindelser med pigor, aktriser och grevinnor. Tidigt drabbas han av syfilis och sedan också av lungsot och han åldas tidigt och blir mager, gulhyad och ful.
Förbindelsen med Hedda Falk varar dock till hans död men hon fick finna sig i att dela honom med många andra.
I romanen ges roande inblickar från livet i Stockholm vid denna tid, maskerader, teaterbesök, baler avlöser varandra och sällskapslivet blomstrar. En rad av tidens berömdheter skymar förbi, t.ex. Anna Maria Lenngren, Nils von Rosenstein, C G af Leopold och Bellman. Särskilt skildringen av Bellman verkar äkta tydligt kommer där fram fiendskapen mellan Johan Henric och Carl Michael. Först senare lärde sig Kellgren att uppskatta Fredmans epistlar och det var Kellgren som skrev företalet till Bellmans samlade verk Det hedrar honom.
Carina Burman är docent i litteraturhistoria i Uppsala och specialist på 1700-talets författare. Hon är lärd och beläst men har dessutom förmågan att beskriva natur, måla interiörer, skildra stämningar och inte minst att skapa intresse och spänning. Att hennes roman råkar handla om västgöten Johan Henrik Kellgren gör ju boken än mer läsvärd. Den verkar tyvärr ha uppmärksammats alltför lite mellan Vänern och Vättern och det är faktiskt synd. Läs den!