Kulturlandskapets utveckling ges också plats i aktuell bok
Införd i NLT Januari 2004
En byggnad med några sekler på taknocken ger oss moderna människor värdefulla upplysningar om byggnadsteknik, arbetsliv och sociala förhållanden i gångna tider. Många av dessa hus är nu rivna, andra är till oigenkännlighet ombyggda och bara ett fåtal står kvar i originalskick. Vilka gamla byggnader är då värda att bevara? Hur ska man gå till väga för att renovera ett äldre hus? Bägge dessa frågor besvaras i en nyutkommen bok med titeln Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Mariestads kommun. Landsbygden. Den är skriven av museichefen i Mariestad, Elisabeth Göthberg, och hon ger goda råd om vad man ska tänka på vid reparation och renovering av gamla hus och vart man kan vända sig för att få sakkunnig hjälp.
Plåttak, perspektivfönster och plastfärg har tyvärr vanställt alltför många hus.
Elisabeth Göthberg visar i sin bok att det finns många vackra och väl bevarade byggnader i Mariestads kommun och i ett värdefullt kapitel berättar hon också på ett begripligt sätt om de lagar och bestämmelser som hjälper till att styra vården av forn- och byggnadsminnen. Det finns t ex något som heter Plan och Bygglagen (PBL) och varje kommun har skyldighet att ha en Översiktsplan. Myndigheter kan också förklara värdefulla kulturarv som byggnadsminnen; i Mariestad finns för närvarande åtta sådana utsedda av länsstyrelsen och ett av staten, Residenset Marieholm.
Boken tar också upp traktens äldre historia. Bl. a Tidandalen är ju rik på fornminnen från sten-, brons- och järnålder och en översiktlig fornlämningsanalys gjord av Västergötlands Museum presenteras i boken. Där finns föredömliga tabeller över fornfynd och gravfält och kartor över förhistoriska bygdeområden.
I ett annat avsnitt ger författaren förklaringen till hur namnet Vadsbo uppstått och det bör ju vara en nyttig, men i dag tyvärr bortglömd kunskap för många vassbölingar.
Det tyngsta och värdfullaste kapitlet i boken redogör för den inventering av bebyggelseutvecklingen som gjorts i Mariestadstrakten. 323 fastigheter av varierande ålder och i olika socknar beskrivs i ord och bild och deras historia och användning skildras. Tydligt framgår det att bysamfälligheten och det kollektiva jordbruket med rötter i den grå forntiden även i Mariestadstrakten brutalt slogs sönder genom de olika skiftena. Byar splittrades och bönderna kastades bort från gemenskapen och ut till skogsbrynen; bara enstaka byar bevarades, t ex Fålebergs by i Hassle.
Via herrgårdar och prästboställen kom under 1800-talet nya byggnadsmoden och material att påverka allmogen också i Vadsbo, ryggåsstugor försvann och tegelbruk anlades. Elisabeth Göthberg glömmer naturligtvis inte att dra fram den betydelse som Mariestadsarkitekten Charles Emil Löfvenskiöld haft för mangårdsbyggnaders och ladugårdars utseende och inredning; hans strävan var ju att underlätta jordbruksarbetet och skapa luft och ljus för människor och djur.
Boken är försedd med utförliga kartor över skyddsvärda områden och med många vackra fotografier av intressanta byggnader. Ett mångårigt och kunnigt inventerande har resulterat i en lättläst och vacker bok, fylld av rolig och nyttig kunskap. Den borde finnas i många Mariestadsbors bokhyllor och är också väl lämpad som faktabok för hembygdsvänner i andra landsändar. Olika register och litteraturförteckningar bidrar till bokens användbarhet.
Elisabeth Göthberg: Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Mariestads kommun. Landsbygden. 294 sidor.