Fick sina namn av geolog från Lindärva

Införd i Lidköpings-Bygden 2005

Kyrkoherden i Lindärva Ludvig Kulling var en omtyckt Herrans tjänare som tog god hand om sin församling. Han var också en god far för en stor barnaskara. Ett av barnen hette Oskar, var född 1898, och skulle komma att ägna sitt liv åt geologi. Han tog studenten i Skara och började sedan studera vid Stockholms Högskola där han avlade doktorsexamen 1933. Hans avhandling handlade om bergarterna i Västerbottensfjällen och meriterade honom till en docentur. Oskar Kulling kom att göra banbrytande insatser inom geologin och fossilforskningen; han fann bl. a. rester av förhistoriska mammutar i jämtländska Pilgrimsstad.

Hundspann och kartor

Kulling deltog i två arktiska expeditioner, 1929 i en dansk till Grönland och 1931 i en norsk-svensk till Svalbard. Den senare leddes av den kände geografen Hans W:son Ahlman och lämnade Narvik i juni ombord på fartyget Quest. Expeditionen hade till uppgift att göra oceanografiska, geologiska och topografiska undersökningar på ön Nordostlandet. Vid framkomsten begav sig Hans W:son Ahlman med hundspann ut på öns isvidder för att undersöka istäckets tjocklek och mäta glaciärernas rörelser. Kulling skulle tillsammans med två deltagare åka med motorbåt längs Hinlopensundet upp mot Murchinsonfjorden och fram till öns nordspets, Nordkapp, för att undersöka hur bergskedjorna bildats. Under färden, som var besvärlig och hindrades av isberg och dimma, gjordes täta strandhugg längs kusten. Då kom spadar och geologhammare flitigt i bruk och god användning hade man också av sina gevär; isbjörnarna var ofta aggressiva och farligt närgångna.

Kullings uppgift var också att rita kartor över förut okända områden och med hembygden i åtanke gav han namn åt berg och vikar. Namnen blev senare godkända av de norska makthavarna och därför kan man ännu på en detaljerad karta över Nordostlandet hitta skaraborgska namn, om än något modifierade. I trakten av Murchinsonfjorden ligger alltså Billingen, Mössberget, Hunnberget, Kinnberget och Kinnvika som ett minne av Oskar Kulling, som ju faktiskt också var något av en upptäcktsresande.

Hedrade Andréeexpeditionen

Hans W:son Ahlmans och Kullings expeditioner återförenades efter någon månad på Quest och hade då gjort betydelsefulla upptäckter om inlandsisens utbredning, hittat förhistorisk fossil och undersökt olika bergarter. Ombord stuvades också innehållsrika observationsböcker med anteckningar och fotografier och omfattande samlingar av olika slag.

Efter att någon tid ha gjort oceanografiska mätningar styrde Quest sedan mot Vitön. Där hade man för ett år sedan hittat resterna av Andréeexpeditionen. Hit hade polarfararna Andrée, Fraenkel och Strindberg, efter ballongen Örnens misslyckade färd, lyckats släpa sig över de ändlösa isvidderna. Sjuka och försvagade hade de inte orkat längre utan slagit upp sitt sista läger här. Den norsk-svenska expeditionen hedrade de omkomna genom att resa ett monument på Vitön och kunde i slutet av augusti stäva hemåt.

Efter hemkomsten verkade Oskar Kulling som docent vid Stockholms Högskola och fick senare anställning vid Sveriges Geologiska Undersökning, SGU. Han är ett ansett namn inom den geologiska forskningen, där han gjort uppmärksammade och viktiga insatser. Dessutom har han ju på ett märkligt sätt lyckats flytta delar av Skaraborg till Svalbard.