Mathias Kylander – apotekaren med det goda hjärtat. Donerade pengar till skola, sjukhus och social verksamhet.
Införd i NLT sept 2001
När Gunnar Wennerberg studerade i Uppsala på 1840-talet anlände det ofta välkomna paket och brev till honom från Lidköping. Det var den ömsinta modern som kom ihåg sonen med såväl hälsosamma råd och förmaningar som med ostar, korvar, honung och hembakta kakor. Inte så sällan innehöll paketen också apelsiner, torkad frukt, nötter och karameller som packats med som gåva från prostfamiljens gode vän apotekare Mathias Kylander. ”Farbror Kylle”, som han kallades, hade säkert själv inhandlat sina delikatesser hos någon av Lidköpings många välförsedda specerihandlare och då inte behövt tänka på kostnaden. Herr apotekaren var nämligen rik, mycket rik. Sina pengar kom han senare att donera till olika välgörande ändamål.
En glad blomstervän.
Mathias Kylander var född i Vadstena och kom att verka som apotekare i Lidköping från 1820 – talet fram till sin död 1868. Han tycks ha varit en glad och vänlig man som älskade sällskapsliv, god mat, punsch och kortspel. Sin första tid i Lidköping bodde han i gamla apotekshuset vid norra sidan av Nya stadens torg, men köpte sedan för sina goda inkomster ett eget hus vid hörnet av Esplanaden och Mellbygatan. Där bodde han i två rum, han var nämligen ogift men hade en duktig hushållerska, som såg till att han inte saknade något ifråga om mat och dryck. Det berättas att många av rummen i hans hus saknade gardiner för att fönstren bättre skulle kunna släppa in ljus. Kylander var nämligen en hängiven blomstervän och hela huset var fyllt av blomkrukor och vaser med olika sorters praktfulla, färggranna och väldoftande blomster.
Mittemot sitt hus, på andra sidan Mellbygatan hade Kylander en välskött trädgård, med träd, blomstersängar, grönsaksland och bärbuskar och där älskade han att gå omkring med spade, kratta och vattenkanna. Det är en del av hans trädgård som idag utgör Lidköpings välskötta och beundrade Stadsträdgård.
Behov av en ny folkskola.
Den första folkskolan i Lidköping hade inrättats 1847 och fått flytta in i ett gammalt skolhus som låg på Stenportsgatan. Det hade dock med tiden blivit både dragigt, fuktigt och ohälsosamt. Vattnet dröp efter väggarna och nya fönster, brädfodringar och en osande bleckkamin kunde inte råda nämnvärd bot på detta. Dessutom var skolan för trång, alla elever fick inte plats trots att undervisningen skedde i skift En ny skola måste till.
Beslutet kom dock att dröja; olika lösningar diskuterades. Skulle man bygga till på Stenportsgatan eller göra realskolan på Nicolaigatan till folkskola? Klarsynta män i skolrådet begrep dock att ett helt nytt och större skolhus krävdes och efter att ha begärt kostnadsförslag och ritningar från den lidköpingsfödde arkitekten Helgo Zettervall beslöt man om en nybyggnad.
Efter en del besvär med att köpa och byta till sig tomter kom bygget i gång och 1868 kunde en ny, stor och modern skola äntligen tas i bruk.
Kylanderskolan.
Naturligtvis hade kostnaden för skolan vållat diskussioner. Men den barnlöse apotekare Kylander, som verkar ha haft ett stort intresse för barn och ungdom, hade generöst lovat att skänka pengar till ombyggnaden av såväl gamla folkskolan som realskolan. På hemställan från skolrådet lovade Kylander välvilligt att flytta över sina utlovade bidrag till en nybyggnad och de blev ett nödvändigt och oumbärligt tillskott. Hela kostnaden kom att uppgå till ca 18000 riksdaler och av den summan betalade Kylander nästan hälften. Det var därför inte så konstigt att ritning och förslag till den nya skolan först måste underställas Kylander för godkännande.
Senare lämnade Kylander också bidrag till uppförande av en lärarbostad och han skänkte också pengar till äldrevård och till det nyuppförda lasarettet i Lidköping. Men sin största insats gjorde naturligtvis Kylander med sin donation till det nya skolhuset. Det beskrevs kort efter invigningen 1868 som ”ett av de vackraste skolhus som i senare tid blifvit byggde” och det omdömet är fortfarande lätt att förstå. Där har sedan generationer av små Lidköpingsbor fått plocka av kunskapens frukter och kanske också på köpet lärt sig hut och hyfsning. Skolan gör glädjande nog fortfarande tjänst och sjuder av aktivitet, numera dock som stadens musikskola.
Om Mathias Kylander minner en marmortavla över skolans östra ingång med följande text: ”År 1868 uppfördes detta folkskolehus på bekostnad af apothekaren, riddaren herr M. Kylander till gagn för ett tacksamt samhälle”. Att musikskolan idag kallas Kylanderskolan verkar vara en välförtjänt hyllning till donatorn liksom att en gata i Nya staden heter Kylandersgatan.