En gammal skröna berättar att en munk under medeltiden var på väg till fots från Skara till Linköping. Han hade beslutat sig för att ta sjövägen över Vättern och kommen till Hökensås blickar han, stödd på sin stav, ut över den blåa Vättern. Han ser då också ett litet fiskeläge vid stranden. Det ser rofyllt ut och munken lär då ha utbrustit, – Hic jacet otium! Det betyder på latin, Här vilar friden! och av de tre begynnelsebokstäverna i meningen fick sedan platsen sitt namn, Hjo.
Av det fridfulla fiskeläget blev det så småningom en stad, som inte gjorde mycket väsen av sig. Men mot slutet av 1800-talet byggdes en järnväg från Stenstorp och passagerare forslades med ångbåt från Hjo till östgötasidans Hästholmen. Därifrån anlände naturligtvis också många resenärer till Hjo. De goda kommunikationerna och det vackra omgivningarna gjorde, att penningstarka män beslöt sig för att skapa en badort i Hjo. Så kom det sig att staden fick en vattenkuranstalt, där gäster kunde dricka brunn och bada både varma och kalla bad. Naturligtvis byggdes där en elegant restaurang, kallad Bellevue och moderna rum för gästerna i påkostade trävillor med namn som Flora, Svea och Guldkroken. Vattenkuranstalten blev snart känd och populär i hela Sverige och fylldes sommartid av badgäster, som bedrev angenämt sällskapsliv i den vackra parken, lyssnade på konserter, spelade tennis eller botade sina krämpor med olika bad och behandlingar.
Till denna miljö och till sommaren 1914 har Christina Jonsson förlagt handlingen i sin nya bok som är en kriminalhistoria i serieform. Författaren har skickligt fångat badortsmiljön och skapat ett persongalleri klädda i tidstypiska kläder. Ansiktsuttryck och repliker verkar äkta och sanna och vattenkuranstaltens snickarglada arkitektur tjänstgör som nostalgiska kulisser. Till denna idyll kommer folk från olika klasser och allt borde gått sin gilla gång om inte ond bråd död skakat om gästerna som också drabbats av stölder av pengar och smycken. Misstankarna riktas åt olika håll men tack vare ett ihärdigt och skickligt detektivarbete av badgästen Signe och journalisten Martin får kriminalgåtan sin lösning.
Christina Jonsson har åstadkommit en spännande detektivhistoria, där det är gott om falska spår som förbryllar och leder läsaren vilse. Så ska det ju vara i en deckare och först på de sista sidorna avslöjas Vattenkuranstaltens bov. Det sker under stor dramatik ombord på ångaren Trafik.
Föreningen för Västgötalitteratur utser varje år en bok med anknytning till Västergötland till årets bok. I år har Badgäster och bedragare utnämnts och det är välförtjänt. Christina Jonsson bor själv i Hjo, kan sin lokalhistoria och har skickligt tecknat stadsmiljön där för hundra år sedan. Hon har dessutom befolkat den med figurer som känns både tidstrogna och levande. De konstnärligt utförda teckningarna höjer bokens läsvärde; utan tvekan är det en vacker bok. Till bokens förtjänster hör också att den är förseddbåde med en vacker karta över 1914 års Vattenkuranstalt ochmedett persongalleri,där bokens huvudrollsinnehavare porträtteras och namnges.
Böcker: Christina Jonsson, Badgäster och bedragare. Ett tecknat mysterium från Hjo. Fingerprint illustrationer. 87 s