Hembygdsrörelsen är stark i Sverige, i så gott som alla socknar och i många städer har föreningar bildats för att minnas och ta till vara sin historia. Hembygdsgårdarna ligger tätt och många intresserade forskar i arkiv, kyrkoböcker och lantmäterikartor, samlar fotografier, filmar eller gör intervjuer med sådana som har något att berätta om gamla tider. Ofta publiceras forskningsresultaten i en bok och en av de senaste heter Norra Härene och Hovby förr och nu. Det är en unik och synnerligen läsvärd bok. I den finns alla fastigheter i socknarna avbildade, oftast i färg och dessutom innehåller den en historik över ägarna fram till i dag.
Släktforskare kommer att uppskatta boken och till det bidrar att det är lätt att hitta alla fastigheter tack vare kartdelen i början av boken och ett gårdsregister längst bak. Värdefull är också förteckningen över soldater och ryttare i socknarna. De tillhörde Västgöta-Dals Regemente eller Västgöta Regementes Livkompani och hade ibland typiska soldatnamn som Ifrig, Dristig och Munter. Livkompaniet bestod av ryttare och efter det blodiga slaget vid Hälsingborg tvingas mönsterförrättaren skriva att flera hästar blivit skjutna.. Ryttaren fick då ny häst och hippologer kan glädjas åt att utseendet på den beskrivs, t ex en brun valack med snopp och tecken eller hingst 5 år, gråbrun med stjärn och en vit fot.
De mejerier och kvarnar som länge var i bruk presenteras noggrant i boken liksom deras ägare och anställda. Åtskilliga sidor ägnas också åt Bronäs och Skofteby egendomar och deras många gånger driftiga och originella ägare. Skofteby ägdes i över 50 år patronen Bror Thanner och han basade över närmare 100 anställda. De hade t o m eget fotbollslag och den blivande finansministern och dåvarande ombudsmannen Gunnar Sträng besökte Skofteby på 30-talet för att organisera arbetarna. Med ringa framgång sägs det. Om Bror Thanner berättas det att han var en överdängare på att bruka svordomar och att han var omtyckt av sina anställda Många historier cirkulerade om honom och några återges i boken.
Det fanns flera skolor i Härene och i Hovby och några uppsatser handlar om undervisningen på 40-talet. Skolskjutsar var inte påtänkta och inte heller barnbespisning. Barnen fick ta sig till skolan till fots och ha med sig smörgåsar och mjölk i vichyvattenflaska. Kapprummet fick duga som matsal. Men även om pedagogiken var gammaldags så fick barnen med sig goda kunskaper ut i livet. Skolskildringarna borde få unga läsare att häpna och pensionärer att le igenkännande.
Lidköpings sockerfabrik har sitt ursprung i Norra Härene och den historien är en av bokens mest intressanta. Skräddaremästare Johan Skall fick 1894 några sockerbetsfrön från Gotland. Han sådde dem och fick sockerbetor som smakade sött och begärligt åts av hönsen. Nästa år drygades malten till juldrickat ut med sockerbetor och det gav god styrka och smak. Patron Synnergren på Hålltorp fick nys om betorna och via Hushållningssällskapet ordnade han provodlingar. De Skaraborgska betorna analyserades sedan i Tyskland och befann hålla god sockerhalt. Det medförde att Lidköpings sockerfabrik byggdes 1903-1904 och att betodlingen snart blev allmän i länet. Detta var till stor del skräddaremästaren Johan Skalls förtjänst.
Bokkommittén i Norra Härene hembygdsförening med Börje Stern i spetsen har åstadkommit en gedigen och vacker bok, med många fotografier i färg och svartvitt och med ett innehåll lockande inte bara för släktforskare utan också för alla historieintresserade.
Den nya boken kan ses som ett komplement till den hembygdsbok som föreningen gav ut 1982.
Böcker: Norra Härene och Hovby förr och nu. 2015. Utgiven av Norra Härene Hembygdsförening. 375 s