Stora Bjurum – en gång berömt för potatis och brännvin

Enväldig patron styrde både gods och kommun med järnhand

Införd i NLT April 2003

I dag är Stora Bjurum mest känt för sina tranor. Varje år besöker tusentals människor godset vid Hornborgasjön för att beskåda den fågeldans som är ett av våra mest folkkära vårtecken. För hundra år sedan var Stora Bjurum något av ett eget rike. Det var ett av Västergötlands största jordegendomar, men också en egen församling och en egen kommun – gränserna var desamma. På ägorna bodde över 600 människor som i huvudsak sysselsattes med en enda sak: att odla potatis. Av potatisen gjordes brännvin i bränneriet framme vid huvudgården. De potatisar som blev kvar i jorden blev tranföda – det var så tranorna lärde sig att i tusental hitta till platsen.

En doktorsavhandling om Stora Bjurum omkring sekelskiftet 1900 har nyligen lagts fram vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet. Författaren heter Lars Nyström och han lägger i sin bok, Potatisriket, på över 400 sidor fram sociala, ekonomiska, agrara och politiska aspekter på godsets historia under tiden 1857 – 1917.

Skåningen Paul Jönsson köpte 1857 Stora Bjurum, han var en self made man och en kraftkarl som lyckats lånat ihop pengar till sitt köp. Väl på plats satte han igång med nyodlingar, sjösänkningar, utdikningar, han köpte in granngårdar, byggde torp och anlade ett brännvinsbränneri. Som råvara användes potatis och större delen av godsets jord användes till potatisodling. Paul Jönsson blev den mäktige härskaren i detta potatisrike. Alla bostäder och alla arbetstillfällen kontrollerade han och med det rådande röstsystem härskade han också enväldigt över skola, kyrka och fattigvård.

Den nya tiden kom så småningom också till Stora Bjurum och Lars Nyström visar i sin bok hur patron blev en allt mera kringskuren kung. Hans affärer gick sämre och den framväxande fackföreningsrörelsen och demokratiseringen satte så småningom käppar i hjulen både för gamle patron och för hans son och arvtagare Alfred.

Brännvinet var det nav kring vilket godsets ekonomiska verksamhet cirkulerade. Jorden var lämplig för potatis och brännvin fick man länge bra betalt för. Avfallsprodukten drank kunde också användas för att föda upp svin, kalvar och oxar och detta bidrog till gårdens ekonomi. Godsets mjölkkor fick också drank och tidigt byggdes ett mejeri, där mjölken användes för att framställa ost. Stora Bjurum var länge känt för sin goda cheddarost och den gav periodvis också goda inkomster.

Statarskolans författare har skildrat de förhållanden som storgodsens folk levde under men Lars Nyström är den förste historikern som disputerat på de förändringar som ett storgods genomgick under industrialiseringens framväxt och de problem som uppstod under denna tid. Hans verk är ett pionjärarbete och som man kan vänta i en avhandling vimlar boken av tabeller, kartor, och bilagor; naturligtvis finns också en källförteckning och en summary på engelska. Den läsare som tycker att detta verkar väl tungt kan glädja sig åt en mängd fotografier och teckningar från godsets storhetstid.

Potatisriket är inte en bok för sträckläsning, men ger värdefulla och detaljerade upplysningar från en svunnen epok och skildrar på ett detaljerat sätt hur ett storgods växte fram och hur det fungerade. Avhandlingen bör angå historieintresserade av skilda slag och ska naturligtvis finnas på alla bibliotek.

Lars Nyström: Potatisriket. Stora Bjurum 1857 – 1917. Jorden, makten, samhället.

Akademisk avhandling. Historiska institutionen, Göteborgs universitet. 434 sidor