Sigrids pojke. Bonddräng- Präst- Teolog.

Införd i NLT nov 2001, TSL nov 2001

En av Skara stifts mera kända präster har i dagarna gett ut en bok med minnen från sin barndom och ungdom och från sin tid som präst. Det är Yngve Levenskog som nu i 70-årsåldern ser tillbaka på sin tid på jorden. Han föddes i Sparlösa där fadern var dagsverksskyldig torpare under Ulfstorps gods. Efter några år som änkeman gifte fadern om sig med sin piga Sigrid, och det är hon som blir Yngves mamma. Memoarerna heter därför Sigrids pojke och är en vacker och kärleksfull hyllning till modern som alltid uppmuntrat och stött sonen under hans uppväxt.

Fadern hade tydligen en mycket hög uppfattning om sin första fru och barnen i det andra äktenskapet får ständigt lida för detta. De lär sig Jantelagen i alla sammanhang och får sällan uppmuntran eller erkännanden från fadern. Trots detta målar författaren upp en ljus bild av sin barndom, den var fattig men lycklig. Sina första skolår minns författaren också med glädje och tidigt uppmärksammades där att Sigrids pojke hade läshuvud.

När Yngve är nio år får han vara med om en social förändring; pappan köper en liten gård i Levene socken och förvandlas från torpare till småbonde. Familjen fick härigenom större självkänsla men det dagliga livet förändrades inte påtagligt, ekonomin blev inte mycket bättre och vedspis, utedass, fotogenlampa och brunn på gården slapp man inte.

Skolan i Levene var en varannadagskola vilket innebar att Yngve fick arbeta hemma på sina lediga dagar. Tidigt fick han lära sig handskas med husdjuren och vara lilldräng på åker och äng. Det fick han fortsätta med även efter skoltiden, skillnaden var bara den att han blev stor dräng på heltid.

Läslust.

Duktiga lärare hade i skolan väckt Yngves studieintresse och med hjälp av skönlitteratur och aktivt arbete i olika föreningar hölls det sedan vid liv. Hans dröm hade varit att börja realskolan i Vara men fadern bromsade planerna. Han ville ha gratis hjälp med arbetet på gården.

Men en vacker vårdag när han harvar ett potatisland ser Yngve tre studenter komma på vägen och får då en riktig aha-upplevelse; han vill bli likadan. Han har hunnit bli 20 år och det är hög tid att göra något av sitt liv. Där i potatislandet fattar han sitt beslut; han ska börja studera.

Efter att ha lånat ihop pengar kliver han på tåget mot Mariannelunds praktiska skola, i handen har han en resväska köpt av skrothandlaren i Levene för fem kronor; den innehöll alla hans ägodelar. Efter en tid på skolan får han reda på att det i Uppsala finns en internatskola som förbereder unga män till prästyrket. Yngve begriper genast att detta är något för honom för skolan har möjligheter att hjälpa till med kost och logi. Det är Fjellstedska skolan han söker till och lyckas komma in på och därmed är hans framtid utstakad.

Efter några slitsamma år i Uppsala blir han student; ett av hans stora bekymmer på examensdagen är dock om hans gamla slitna kostym skall hålla när han hissas. Men det gör den! Fortsatta lyckade studier i Uppsala ledde fram till prästvigningen l955 och till en licentiatexamen.

Prästår.

Yngve Levenskog har verkat som präst i bland annat Borås, Skara, Mariestad, Lidköping och Vänersborg. Från Lidköping har han många roliga minnen och han trivdes bra där. Han var underställd kyrkoherde Söderström som han uppskattar men ändå kritiserar för att vara något av en gammaldags brukspatron, främmande för allt demokratiskt medbestämmande.

Länge tjänstgjorde Levenskog i Mariestad som komminister i Leksberg Där uppskattades han mycket, inte minst som själasörjare på fängelset, men också som lärare och politiker för centerpartiet. Från fängelset berättar författaren många gripande och tankeväckande episoder.

Sin prästgärning avslutade Levenskog som kyrkoherde och kontraktsprost i Vänersborg. Han hade också glädjen att innan pensioneringen bli vald som en av stiftets representanter vid flera kyrkomöten. Som pensionär fullbordade han också sina studier med att vid 75 års ålder promoveras till teol doktor i Uppsala. En lång klassresa hade därmed avslutats.

Gott minne.

Yngve Levenskog har gott minne och hans bok har sina största förtjänster när han ser tillbaka på sin barndom. Den verkar utspelas i ett annat sekel men han skriver om den med kärlek och utan bitterhet.

Skildringen av studietiden i Uppsala tyngs av lite tröttsamma uppräkningar av tentamensresultat och professorsnamn. Men läsaren får också intressanta inblickar i den tidens stora frågor; t ex professor Hedenius religionskritik, biskop Helanders famösa brev och den inflammerade striden om kvinnliga präster.

Levenskog skriver en ledig svenska och hans bok är ett anspråkslöst och läsvärt tidsdokument som ger intressanta och tänkvärda skildringar av en tid som flytt men som många ännu minns. Ett personregister hade dock varit på sin plats.

Yngve Levenskog: Sigrids pojke. Bonddräng- Präst- Teolog.