Låg en gång mitt emot slottet i nuvarande Kungsträdgården
Införd i NLT april 2005
Släkten De la Gardie hade på 1600-talet en mängd slott och gårdar, i Västergötland t ex Läckö, Mariedal och Höjentorp, i andra landskap Kägleholm, Wenngarn och Tullgarn och i Stockholm Jakobsdal, som senare kom att kallas Ulriksdal. De var alla påkostade, praktfulla och goda exempel på sin tids högre ståndsmiljöer. Men störst, vackrast och mest beundrat av sin samtid var det palats som låg vid Stockholms ström och var uppfört av Jakob De la Gardie och stod färdigt 1643. Det kallades Fältherrens palats men kom senare att benämnas Makalös. Det låg alldeles invid vattnet och enligt osäkra uppgifter skulle Jakob De la Gardie ha fått tomten av Gustav II Adolf.
Slottet var stort och imponerande och fullt av goda exempel på tidens yppersta konst och hantverk, både exteriört och interiört och utgjorde ett magnifikt blickfång såväl från land- som sjösidan. Tyvärr är det idag borta, vid en häftig eldsvåda 1825 brann det ned till grunden, allt som återstår i dag är en mängd stenskulpturer. En del av dem kan ses på Kungsträdgårdens tunnelbanestation, Makalös var nämligen beläget där nuvarande Kungsträdgården ligger. Hur palatset såg ut i sin glans dagar kan man bara få en föreställning om tack vare en modell som noga återger Makalös arkitektur. Byggmästaren, en tysk som hette Hans Jakob Kristler, hade inspirerats av byggnadsstilar från hela Europa och friskt blandat venetiansk arkitektur med tysk barock. Medeltida gotik har också influerat honom, liksom italiensk renässans. Unikt för Makalös är dock det ofantliga sadeltaket som täckte de tre översta våningarna.
Palatset hade en trappa ned mot vattnet, var fem våningar högt med ett lusthus längst upp, var byggt i tegel och sten och hade koppartak med fyra torn. Byggnaden ville visa byggherrens höga ställning och om hans krigiska framgångar påminde portalerna som pryddes av stora stenkanoner. Skulpturer av antikens gudar; Mars i full rustning, Neptunus med treudd och Bacchus på sin vintunna demonstrerade epokens vurm för romartiden. Överallt på fasaden grinade bistra krigaransikten fram och hotfulla lejonhuvuden höjde sina stengap i tysta rytanden. Från de fyra höga tornen glänste förgyllda väderflöjlar med grevliga kronor, kampglada ryttare, bågskjutande sjöjungfrur, franska liljor och himlens stjärnor. Hela denna byggnad tedde sig för betraktarna som enastående, osvensk, exotisk och makalös i all in prakt.
Flera hundra rum fanns i palatset och ingenting hade heller sparats invändigt. Praktfulla gemak avlöste varandra och där täckte stuckarbeten och plafondmålningar taken, i öppna spisar huggna av stenmästare sprakade brasor, gobelänger prydde väggarna liksom målningar av kungar och krigsherrar och på golven stod de tunga möblerna i tidens barockstil. Fältherren och hans familj bodde i bottenvåningen, över den låg festsalen, som liknade riddarsalen på Läckö, sedan kom dans- och musikvåningen och på fjärde och femte planen låg förrådssalar och rustkammare. Naturligtvis fanns det också gästrum och bostäder för palatsets hundratals tjänare. I en källarvåning förvarades all mat och där lagades den också till. Anmärkningsvärt är att det i inventarieförteckningar inte skrivs något om bibliotek, inte heller kapell eller badstuga nämns. Däremot är på kartor såväl ekonomibyggnader som stall och trädgårdar utsatta; de låg på norrsidan.
Jakob De la Gardie dog 1652, hans änka, Ebba Brahe, flyttade till ett palats på Götgatan men anlade till makens minne en stad i Finland, som fick namnet Jakobsstad. Palatset Makalös liksom andra gods och gårdar ärvdes av sonen Magnus Gabriel, som i tidens högre ståndsstil slösade med pengar på nöjen som baler, maskerader, baletter och torneringar. Hans intresse för byggenskap, konst och litteratur kostade honom också stora summor men hans inkomster var ansenliga och räckte till mycket. År 1684 kom dock katastrofen, han drabbades av Karl XI:s reduktion och fick lämna alla sin slott utom Wenngarn, där han dog två år senare.
Kronan övertog Makalös, som efter några år förvandlades till Arsenal och där kom armé- vapen att förvaras under mer än etthundra år. Senare bestämde Gustav III att den gamla bygganden skulle förvandlas till teater men hans död fördröjde ombyggnaden. Den kom dock till stånd några år senare och Makalös bytte namn till Nya Dramatiska Teatern och där uppfördes många av tidens populära pjäser.
År 1825 märktes under pågående föreställning röklukt på scenen. Ridån sänktes hastigt och en skådespelare trädde fram och manade publiken att utrymma salen i god ordning. Det skedde men branden skördade ändå tre dödsoffer. Enligt gammal sed skulle kungen tjänstgöra som högsta brandbefäl vid eldsvådor i Stockholm och på bilder kan man se kung Karl XIV Johan kämpa i rök och eld när Makalös brann, men det hjälpte inte. Hela den anrika byggnaden förstördes och en byggmästare fick i uppdrag att jämna den med marken. En del av de sotade stenskulpturerna togs till vara, murades in i privathus men hamnade så småningom på museer. De kan dock knappast ge någon uppfattning om den sagolika prakt som en gång utmärkte Makalös. Det kan däremot i någon mån den detaljerade, skalenliga modell av palatset som finns på Stockholms Stadsmuseum. Det ligger vid Slussen och är värt ett besök; inte bara för modellen av Makalös.
Mer om det De la Gardieska palatset står att läsa i en bok av Göran Axel-Nilsson som just heter Makalös.