En kulturpolitiker
Införd i NLT 1996
Dagen före sin död lär Magnus Gabriel De la Gardie ha vandrat i trädgården till sitt enda återstående slott, Venngarn, och då mött sin grevinna, Marie Eufrosyne. Med sig hade han en andaktsbok, som han vek ett hundöra i (det finns ännu kvar) och så sa han: ”Madame, kan ni inte välja en annan tid för er promenad, ni drar mina tankar från döden”.
Denna anekdot berättas i en 1993 utkommen bok, Magnus Gabriel, av Gunda Magnusson, Timbros förlag, ca 150 kr. I denna bok på 142 sidor målas ett mångfacetterat porträtt av Läckögreven med hans goda, gåtfulla och dåliga sidor.
BAKGRUNDEN
Pontus De la Gardie hade en levnadsbana som i många stycken påminner om de tre musketörerna och sonen Jakob fortsatte sedan familjens militära traditioner. Magnus Gabriel däremot blev politiker; hans tvehågsenhet och intellektuella vägande av skäl för och emot gjorde honom till en mindre lyckad krigare.
Hans uppfostran blev den bästa som stod att uppbringa i Sverige denna tid och inget sparades för att få den så bra som möjligt. Klassiska och moderna språk läste han liksom historia, filosofi, matematik, logik, fysik mm. Men även dans, ridning, fäktning, musik och militära ämnen ingick i hans utbildning. Religion var naturligtvis ett huvudämne och dessa omfattande studier gjorde att den unge greven tvingades gå upp 4 -5 varje morgon och först kom i säng vid 11-tiden. Dessa studier avslutades sedan med en utlandsresa i 4 år till Tyskland, Holland och Frankrike.
LÄKEKONST
Ebba Brahe, Magnus Gabriels mor, skrev hela sitt liv brev till sonen och av bevarad korrespondens framgår en hel del om tidens sätt att se på sjukdomar och deras botande. Jakob De la Gardie hade blivit blind på grund av starr och sonen uppmanas att i Holland leta efter läkare som kunde bota denna sjukdom. Han lyckades finna flera som också reste till Sverige. En av dem gjorde t o m ett kirurgiskt ingrepp men tyvärr hjälpte varken detta eller annat utan Jakob får de sista åren av sitt liv ledas och t o m matas.
Ebba Brahe varnar i breven till sonen för lösaktighet och lättfärdighet. ”Slemma och svåra sjukdomar kan man lätt få”, skriver hon. Det är den fruktade fransosen, som syfilis då kallades, hon tänker på.
Modern ger också andra hälsoråd, mot huvudvärk skulle han dra mejram genom näsan eller också ta en levande höna, fläka den i två delar och lägga det ännu varma köttet, med fjädrarna kvar, på huvudet.
I boken ges också roande exempel på hur drottning Kristina behandlades av en fransk läkare som inkallats från Frankrike. Hans metoder verkar betydligt modernare än Ebba Brahes.
MUSIK
Gunda Magnusson berättar naturligtvis en hel del om Magnus Gabriels intresse för arkitektur och byggenskap och en hel del intressanta uppgifter om Läckö finns återgivna. Exteriören kostade pengar och interiören lär ha varit praktfull med gyllenläder, dyrbara tavlor, tronhimlar i silvertyg, kabinettsskåp i ädla träslag, schatull av ebenholts med pärlemorinläggningar och påkostade takplafonder.
Men mitt under detta febrila byggande hade Magnus Gabriel tid för mycket annat, hans intresse för musik var t ex stort. Han hade alltid ett antal musiker anställda, ibland var det faktiskt svårt att skilja hovkapellet från han privata orkester. Magnus Gabriel hade också sinne för musikaliska begåvningar, så anställdes t ex unga talanger som gavs god utbildning.
En av dessa blev sångare och betjänt vid Magnus Gabriels hov, han hette Johan Roman och blev senare pappa till Johan Helmich Roman, den svenska musikens fader, som alltså tillbringat en del av sin barndom på Läckö.
Även folklig konst intresserar Läckögreven, han lät slottssekreteraren resa upp till Ingiärd Gunnarsdoter i Hova, som var känd som vissångerska med mer än 300 visor på repertoaren. Dessa upptecknades och finns idag på Kungliga Biblioteket i Stockholm.
UPPSALA UNIVERSITET
Som kansler för Uppsala Universitet gjorde Magnus Gabriel en stor insats. Han redde upp dess ekonomi och donerade bl a Silverbibeln,12 manuskript med isländska sagor och hela sitt privata bibliotek på 5000 band till universitetsbiblioteket. Han stödde också Olof Rudbeck i hans forskningar om lymfkärlen och uppmuntrade bygget av den anatomiska teatern, en offentlig lokal för dissektion av människokroppar. Rudbeck grundade också den trädgård som senare Linné skulle göra än mer berömd och i den samlades med grevliga pengar och intresse sällsynta växter. En av dessa kallade Rudbeck ”Peruviansk nattskatta” och den kom senare att bli känd som potatis. En annan växt var ”Guul wattu Kalfnäsa”; den kom senare, för att hylla Karl XI, att kallas Kung Karls spira och är en av Sveriges ståtligaste växter, även förekommande i Skaraborg.
BRYTNINGEN MED KRISTINA OCH FÖRMYNDARRÄFSTEN
Författaren tar naturligtvis upp en så känd och viktig händelse som Magnus Gabriels brytning med drottning Kristina. Från att ha varit gunstling och favoriternas favorit blev ju Magnus Gabriel förvisad från hovet och befalld att aldrig mera visa sig inför drottningens ögon. En utförlig skildring av händelsen ges i boken och författaren tror att någon form av krossad kärlek måste ligga bakom. Kanske har hon rätt.
Magnus Gabriel hade ett gott förhållande till Karl X Gustav men med Karl XI gnisslade samarbetet, personkemin stämde inte och när sedan syndabockar skulle utses blev Manus Gabriel den som drabbas hårdast. Helt oskyldig är han naturligtvis inte, men författaren hävdar att hans fall blev alltför stort och att hans kulturella insatser borde vägt tyngre vid den kungliga domen. Men Karl XI hade föga till övers för kultur.
Något nytt i forskningen om Magnus Gabriel kommer knappast fram i boken, någon omvärdering är det inte fråga om, men läsaren får en välskriven, saklig och intressant skildring av 1600 talets Sverige med roliga kulturhistoriska notiser om mat, dryck och mode. Intressanta fakta om arkitektur, läkekonst och undervisning serveras också på ett aptitretande sätt. Historieintresserade svenskar borde läsa boken, framför allt naturligtvis om de bor i Lidköping med omnejd.