Införd i NLT Jan 2001, TSL April 2001
Det hör inte till vanligheterna att diktsamlingar om Skövde ges ut. Nu har det i alla fall hänt. Författare är Per O Westman, som kallat sitt verk Hågkomster och fått sin bror Hans att bidraga med teckningar. Westman har skiftande livserfarenheter; från en fattig men positiv barndom i Skövde har han varit verksam som tapetserare och arbetsförmedlare för att nu sitta som pensionär i Hjo. Som framgår av bokens titel handlar hans dikter om minnen från en tid som flytt. Ett smakprov kan lyda så här:
I min stad var asfalten
sparsamt förekommande,
kullerstenarna otaliga.
I min stad var mjölkbutikerna,
speceributikerna och kaféerna talrika.
Det fanns inga TV-antenner,
inga paraboler i min stad.
Där träffades vi om kvällarna
på ”Ströget” eller på stamfiket.
Av dessa rader får man en god uppfattning om innehållet i Hågkomster. Dikterna är mestadels orimmade och alltid opretentiösa, de kan handla om t ex cirkusbesök, skolan, lekkamrater, kreatursmarknader, stadsoriginal, fotboll eller Frälsningsarmén. Westman målar med bred pensel, men hans dikter är på intet sätt särskilt typiska för Skövde, utan i stället allmängiltiga. De kan säkert med fördel lätt appliceras på småstadslivet i t ex Lidköping, Skara, Mariestad, Örnsköldsvik eller Filipstad för ca 60 år sedan..
Per O Westman har verbal begåvning och en förmåga att på diktens begränsade utrymme skildra minnesbilder fotografiskt och dessutom återskapa förflutenhetens dofter och ljud. Han kan också på ett skickligt sätt blanda vemod med humor. Stundom verkar dagsversrimmaren Kajenn ha inspirerat honom men oftare får läsaren Stig Dagermans Dagsedlar i tankarna. Westman delar Dagermans sociala patos, de påtalar bägge orättvisor i samhället, och Westman skildrar gärna till sin fattiga barndom t ex:
De sa vi va´ fattiga.
Visst – centralvärme och
andra bekvämligheter
saknade vi.
Sällan vankades kalvstek.
Kläderna var ofta ärvda,
ibland lappade.
Nog hände att mor,
sena kvällar, tvättade vår
enda omgång strumpor,
för att torka under natten,
framför vedspisen.
Till barndomens klassamhälle återkommer Westman ofta, kanske väl ofta, det tenderar att bli lite tröttsamt; predikotonen blir övertydlig. Diktsamlingen Hågkomster innehåller ca 130 dikter och några, t ex om författarens semesterresor och hans släktingar känns ovidkommande. Överhuvudtaget hade boken vunnit på att bantas.
Som helhet är Hågkomster dock en nöjsam och nostalgisk läsning, detta på grund av träffsäkra tidsbilder och skarpsynt småstadsskildring. Dikterna bör uppskattas främst av läsare över de 50, som kommer att påminnas om sin barndomsmiljö och se sin ungdom i minnets spegel. Yngre läsare kan säkert också få behållning av innehållet; vissa dikter rymmer faktiskt en nyttig och rolig historielektion.
Per O Westman; Hågkomster. Malmströmers förlag.