I Skaraborgs Akademi sitter 18 medlemmar, – precis som i den Svenska, och i den hittar man författare, forskare, konstnärer och andra kulturpersoner. Alla med rötter i Skaraborg. Detta län som nu mest liknar en relikt i en region skapad av klåfingriga politiker utan historiesyn. Men Akademin slår vakt om Skaraborgs historia och kultur. Det visar sig tydligt i den bok som årligen ges ut, årets upplaga heter Samma grogrund – olika blomning och ger nostalgiska tillbakablickar från några av medlemmarnas barndom och uppväxt och förklaringar till varför de blivit kulturpersonligheter av skilda slag.
Akademins preses heter Arne Zettersten, är professor emeritus och skriver lärt om hur han studerat de varianter av engelska som talas på olika öar. Han berättar också att han varit pionjär inom datorbaserad språkinlärning.
De etablerade författarna Marianne Ahrne och Jan Mårtenson, hon från Falköping och han från Tidaholm berättar levande, dramatiskt och humoristiskt om sin barndom och hur de blev författare. Gemensamt för båda är att de är tacksamma för det stöd de fick av olika lärare som uppmuntrade deras skrivande. Ahrne hade en besvärlig barndom på många sätt, alkoholism och sinnessjukdom drabbade några släktingar men andra hjälpte henne och ställde upp för att ersätta de föräldrar som inte hade tid med henne.
Mårtenson hade en pappa som drack och fick en trasslig uppväxt. Men han började som journalist vid 15 års ålder och har varit anställd på tidningar i Norrköping, Örebro, Borås och Malmö. Han är övertygad om att denna karriär hjälpt honom att forma och finslipa språket i hans diktsamlingar.
Åsa Brandt är internationellt känd glaskonstnär, född i Mariestad, och hon startade Europas första studioglashytta i Torshälla. Hon finns representerad på många av världens stora museer. Även hon är tacksam för de lärare hon haft. Den mest berömde är Stig Lindberg, den legendariske formgivaren på Gustavsberg, Han var hennes lärare på Konstfack och hon kommer i håg testunderna där som den bästa undervisningen.
Niklas Schiöler är specialist på Tomas Tranströmer och uppväxt i Falköping. Hans bidrag i boken är formad som en essä, där hans tankar kretsar kring döden, dikten och Mösseberg.
Bengt Knutsson är född på Kålland, blev docent i semitiska språk och diplomat, både i Jerusalem och Istanbul. Hans grannar hade länge den uppfattningen att han skulle bli präst och snart komma till Sunnersberg och Strö för att predika. När detta inte hände på tio år förlorade en av hans grannar tålamodet och frågade med förtvivlan i rösten: – Hör du Bengt, när blir du egentligen fullärder? Grannen hade en dimmig föreställning både om hebreiska och arabiska och hade ingen aning om att doktorandstudier tog tid.
Ett bidrag i boken är skrivet av Sören Häggroth från Moholm som efter gymnasiet fortsatte på Stockholms Universitet. Efter en doktorsexamen hjälpte honom hans partibok att göra karriär på olika departement och han har hjälpt både Olof Palme och Göran Persson i deras regeringsbestyr.
Akademins sekreterare heter Karl-Erik Tysk och har varit präst i 40 år. Han tillbringade sin barndom på Vadsboslätten och fortsatte med studier i Uppsala, där han tenterade för Ingemar Hedenius. Dennes ateistiska budskap lockade honom under en kort period men han lät sig prästvigas. Ännu kan han ha kritiska synpunkter på Svenska Kyrkan, som han tycker ha förirrat sig långt bort från sitt ursprung. Tysk har kvar sin Gudstro, men naturen, den andra stora drivkraften i hans liv, har blivit ett tydligare tecken på Guds närvaro än kyrkan. Tysk är en stor orkidékännare, har sett alla Sveriges orkidéer och skrivit en diktsamling, som han kallat Guckusko.
Årets bok från Skaraborgs Akademin är välskriven och intressant med många tänkvärda och humoristiska inslag. Böckerna har blivit en tradition och läsarna har gott hopp om att nästa års bok också blir läsvärd.
Böcker: Samma grogrund – olika blomning. Utgiven av Skaraborgs Akademi, redaktörer Niklas Schiöler & Karl-Erik Tysk. 106 s