Skaraborgska knektar utmärkte sig på många slagfält

De kämpade vid Breitenfeldt, tågade över Bält och blödde vid Poltava

Införd i NLT Dec 2007, i Föreningen för Västgötalitteraturs tidning Feb 2008 och Fornminnesföreningens tidsktift Jan 2008

Sverige har i närmare 200 år haft lyckan att ha fred. Men dessförinnan avlöste krigen varandra och Sverige hade svårt att försvara sig mot hotfulla grannar. Amatörhistorikern Bengt P Gustafsson har tidigare i radio och tidningar berättat om de Västgötska regementenas insatser i olika krig och då imponerat med sin stora sakkunskap. I dagarna har han kommit med en bok, den heter Skaraborgs knektar och Västgöta ryttare och är utgiven med anledning av Skaraborgs Regementes 375-årsjubileum.

Regementet har sitt ursprung i överstelöjtnant Bengt Pilefelts skvadron, som 1631 blev ett eget regemente. Skaraborgska knektar hade dock dessförinnan i olika förband slagits mot dansken, och det redan på medeltiden. Pilefelts skvadron var ett elitförband, väl rustat och beridet och utbildat i Gustav II Adolfs nya stridsteknik. Idag är Skaraborgs regemente försett med pansarfordon i stället för hästar men säkert lika slagkraftigt som för 375 år sedan.

De drabbningar som regementet deltagit i är noga beskrivna i boken och många av dem är okända för en större allmänhet, som inte är militärhistoriskt intresserade, det gäller t ex Dirshlau, Korsvik, Wallhof och Malatitze.

De berömda slagen vid Breitenfeldt, Lützen, Lund, Poltava, Warszawa och Lepzig, där Skaraborgska knektar gjorde avgörande insatser, skildras naturligtvis noga. Författaren redogör ingående och detaljrikt för härarnas och regementenas uppställning, deras anförare och beväpning och ibland kan framställningen därför kännas tröttsam för läsaren som lätt drunknar i namn, väderlek, siffror, årtal, datum och klockslag. Större intresse väcker i stället de personporträtt som finns i boken. Man får veta hur soldater från Slöta, Saleby, Vinköl, Naum, Härja, Fullösa och andra socknar upplevde krigets ohygglighet men också dess vardag. Kungligheter och höga befäl porträtteras i boken bland dem Gustav II Adolf, Karl XI, Sven Lagerberg, Johan Printz, Johan Banér, Olof Silverlod, Christoffer Witting och Lars Cruus. Den senares kärlekssaga med Agneta Horn är roligt och vackert skildrad och ger omväxling till alla krigsskildringar.

Bengt P Gustafsson har klokt nog försett sin bok med många faktarutor och översikter, t ex över den svenska arméns indelningsverk, dess befälsgrader och avlöningssystem och över Skaraborgs Regementes chefer och segrar. Förtjänstfullt är också att de många kartorna underlättar förståelsen av de faktaspäckade texterna och att boken är försedd med många bilder i färg. De på fanor och fälttecken är stora och vackra, men många andra av illustrationerna är små, otydliga och plottriga, flera är bara frimärksstora och ger föga information.

Krigshistoria har länge varit en förbisedd disciplin och bortvisad från historiens finrum. I och med att Peter Englund kom ut med sin kritikerrosade bok om Poltava blev militär historia åter accepterad. Det blir nog också Bengt P Gustafssons detaljspäckade bok, fylld av Skaraborgsk krigshistoria. Säkert kommer den att glädja läsare med militärhistoria som specialintresse, andra kan nöja sig med att använda den som en värdefull uppslagsbok.

Bengt P Gustafsson: Skaraborgs knektar och Västgöta ryttare. 243 s.

Utgiven av Föreningen för Västgötalitteratur och Skaraborgs Regementes Kamratförening.