Mariestads Lazarette kom till redan 1760

Införd i NLT Nov 2000, TSL April 2001

I dessa dagar, då sjukhusen i regionen debatteras och protester mot nedskärningar inom sjukvården är så gott som dagligen förekommande, kan det finnas skäl att påminna om den tid då Västsveriges medicinska anseende stod högt i hela landet.

1700-talets naturvetenskapliga framsteg kom även att revolutionera läkekonsten. Allsköns folktro och vidskeplighet rensades ut, och mediciner innehållande hundskit, dödingeben och dagg från gravstenar tappade i tilltro. I stället gör gör nya fysiologiska och kemiska upptäckter entré inom läkekonsten och de första moderna lasaretten inrättas. Först ut var Uppsala och Stockholm,Uppsala Akademiska sjukhus och Serafimerlasarettet gick i täten men sedan kom turen till Mariestad. Där grundas redan 1760 Sveriges tredjen äldsta sjukhus. Landshövding Lagerberg var initiativtagare, och på en ödetomt mittemot Domkyrkan uppfördes ett för sin tid förnämligt lasarett. Visserligen hade det bara plats för ett tiotal patienter, men vården var modern för sin tid och sjuklingar från hela Skaraborg sökte sig gärna dit.

Länets ställning inom medicinen förstärktes snart, Skaraborg fick den förste provinsialläkaren i Sverige och han kunde ge bot och lindring på sin mottagning eller på sina sjukresor. Också inom veterinärmedicinen intog Skaraborg en ledande position eftersom Petter Hernquist 1775 i Skara grundat det första djursjukhuset och också landets första utbildning av veterinärer. Folk och fä i Skaraborg fick nog den bästa vården i Sverige under 1700-talet.

I Mariestad föddes 1850 Pehr Dubb och han kom att bli organisatör och medicinsk sakkunnig när Sahlgrenska sjukhuset grundades. Kanske hade han inspirerats av hemstadens lilla sjukhus och via Skara Gymnsium och Uppsala Universitet hamnade han i Göteborg. Han hade kallats dit för att bota en son till Clas Alströmer. Denne led av en förlamningssjukdom och Dubb, med nymodiga teorier om elektricitetens helande effekt, satte i gång med att ladda upp den stackars patienten så ”att 4 tums gnistor kunde dras ur varje finger”. Naturligtvis misslyckades behandlingen, pojken fortsatte tyvärr att vara förlamad.

Clas Alströmer hade dock fått förtroende för den unge Pehr Dubb. När den stenrike Niklas Shalgren donerade en mängd gårdar för att bekosta uppförande och underhåll av ett nytt stort sjukhus och därför sökte en medicinsk sakkunnig så rekommenderade Alströmer Dubb till tjänsten.

Det blev en lyckträff, en bättre sjukhusadministratör kunde aldrig ha hittats; Dubb planerade och projekterade i rekordfart det nya lasarettet, kallat det Sahlgrenska efter donatorn, och redan 1782 kunde det invigas av Gustav III. Det var ett av Sveriges största och modernaste och Pehr Dubb var, till sin död 1834, både sjukhuschef och överläkare och mycket omtyckt av sina patienter och medarbetare.

Den moderna sjukvården i Västsverige har alltså en lång och aktningsvärd historia, hit kom läkare från hela landet på studiebesök och på 1800-talet byggdes här en rad väl fungerande sjukhus. Det är dessa som politikerna i dag nedmonterar och, -trots skattehöjning, hotar med förödande besparingskrav. Stundom vildsinta protester från såväl vanliga människor som sjuksköterskor och läkare tas ingen hänsyn till. Regionen har tappat sin forna tätställning inom sjukvården och går nu ett slags medicinsk kräftgång. Det är många som frågar sig hur det kunnat gå så snett.