Införd i NLT dec 2001
År 2001 blev Avenyn i Göteborg plötsligt känd över hela världen. Gatan var centrum för våldsamma protestaktioner mot EU:s toppmöte i staden. Gatstenar ven över huvuden på poliser och åskådare och in i skyltfönster. Så vill inte författarna till boken Avenyn från Kopparmärra till Poseidon, att gatan ska kommas ihåg. Därför har Totte Wiberg som redaktör samlat omkring sig fotografen Håkan Berg, tecknaren Ulf Sveningson och textförfattarna Pia Naurin och Anders Franck för att de gemensamt vill presentera Avenyn som en trivsam affärs- och nöjesgata med gedigen kulturhistoria och utrymme för fredliga demonstrationer. Och de har verkligen lyckats, de har tagit reda på sånt som är intressant i gatans historia och de ger impressionistiska nutidsbilder i trevlig kåserande form.
Bildmaterialet är slösande rikt, bokens vackre fotografier är nytagna och teckningarna roliga och välgjorda.
Den gamla Kungsporten eller Gamle Port, som den också kallades, revs 1838 och då var området därifrån till landeriet Lorensberg bara mulbeten och tobaksplantager. Så kunde det inte förbli i en expanderande stad och därför utlystes Sveriges första stadsplanetävling och det är genom den som Avenyn blir till. Mönstret togs från de breda gatorna i Berlin och Paris, där bostäder byggts för borgerskapet. Så blev det också i Göteborg, Avenyn blev en gata för överklassen. Detta har ändrats, visserligen skymtar fina minkpälsar fortfarande, men skinnjackor och tygkappor har tagit över.
Affärs- och kulturgata
Avenyns goda läge gjorde snart att affärer trängde sig in och lite senare kom restaurangerna och gatuserveringarna och dagens flanörer ägnar nog mer tid åt att studera matsedlar och skyltfönster än att titta uppåt på den vackra arkitekturen. Det är synd för fasaderna pryds ofta av karyatider, kolonner, kapitäl och pilastrar så som modet föreskrev då husen byggdes. Rivningsraseriet har naturligtvis härjat även på Avenyn, men är nu hejdat, mycket tack vare Stiftelsen Göteborgs Stenstad Och det finns onekligen mycket att ännu bevara, en rad framstående arkitekter från Adrian Petersson till Helge Zimdal har ritat de vackra husen som ger gatan karaktär och rymd.
Naturligtvis försummar inte författarna att uppehålla sig vid Kopparmärras historia, vid Stora Teaterns glanstid och vid Valands konstskola, där Carl Larsson och Albert Engström träffades. Avenyn var också konditoriernas, biografernas och restaurangernas gata och nostalgiska skildringar ges i boken åt Paleys konditori, Bengt Sofus Petersens kokkonst och åt Avenyn som biogata.
Lorensberg och Götaplatsen.
Landeriet Lorensberg var redan på 1700 – talet värdshus för att sedan bli platsen för restaurang, cirkus och teater. Karl Gerhard spelade gärna där och står staty utanför den teater, där numera Galenskaparna gärna uppträder. Restaurangen Lorensberg finns inte mer, den har bytt stil och namn till Park Avenue Hotel. Där går det nog nu mer stillsamt till än när de engelska nykterhetsvännerna, The Sober Club, sammanträdde på Lorensberg. Då fick dessa såsom nykterister bara dricka en butelj rödvin och en halv flaska portvin per kväll och medlem. Man kan lätt förstå vad andra bälgade i sig…
Götaplatsen med Konserthus, Stadsbibliotek och Konstmuseum får naturligtvis stor plats i boken och en av Göteborgs stora mecenater, Pontus Furstenberg, ges ett uppskattande porträtt i ord och många av hans donerade konstverk presenteras i vackra bilder.
Boken om Avenyn kan ses som ett stillsamt debattinlägg för att bevara gatan och skydda den från felaktiga kommersiella krafter och militanta demonstrationer. Den presenterar också på ett trevligt sätt många av dem som gjort Avenyn till den paradgata den är i dag, men hindrar för den skull inte läsaren att dessutom koppla av i gröngräset, beundra träden, gå i affärer eller smaka på nöjeslivet. Det är en alldeles utmärkt och läsvärd bok för alla Göteborgare både på hemmaplan och i förskingringen. I slutet på boken finns en bildförteckning som ytterligare förhöjer dess värde.
Totte Wiberg (red). ”Avenyn från Kopparmärra till Poseidon.” Warnes förlag.