Var Robin Hood Västgöte?

Införd i NLT mars 2000

I en relativt nyutkommen bok, Betraktelser över ”hedniska” figurer i Västergötlands medeltida kyrkor, beskriver författaren Dan Malkolmsson hur olika förkristna symboler och skulpturer, ofta förekommande i Västergötlands kyrkor, kan ha hednisk bakgrund men ”adopterats” av missionärerna och på så sätt påverkat den kristna läran.

Författaren understryker att missionärerna vid kristnandet av hednaländerna, på order av självaste Gregorius den Store, gick milt fram och inte genast fördömde alla hedniska seder och gudar. I själva verket kan missionärerna ha gått ett steg längre, de gjorde om hedniska gudar till helgon, byggde kyrkor över de gamla asatemplen, övertog hävdvunna sedvänjor och förvandlade asatrons offerkällor till kristna kultplatser.

Det är sedan länge känt att jungfru Maria bär drag av romarnas Terra Mater och av nordbornas Freja, att S:t Nikolaus har lånat egenskaper av havsguden Poseidon och att katolska kyrkans rika uppsättning av helgon ofta lånat attribut från lokala förkristna gudomligheter. Västergötlands kristnades både från söder och från väster och Dan Malkolmsson är inte främmande för, i likhet med Henrik Jansson, att Uppsalatemplet kan ha varit en grekisk-ortodox helgedom, som förstördes av de segrande romerska katolikerna. I striden mellan Konstantinopel och Rom drog missionen från Tyskland och Frankrike det längsta strået och striderna mellan de olika kristna riktningarna kan ha varit blodigare än kampen mellan asatro och kristendom.

Från dessa kaotiska århundraden i svensk historia hittar man i dag skulpturer och reliefer som kan tolkas på olika sätt,som hedniska kvarlevor eller som tidiga kristna symboler. Detta har tidigare förbisetts av forskningen och Dan Malkolmsson har med sin bok gjort en förtjänstfull pionjärinsats med oftast väl underbyggda resonemang och slutsatser.

Ett intressant kapitel i boken tar upp The Green Man, som också kallas Vildmannen eller Lövmannen. Denne avbildas ofta som en ansiktsmask omgiven av löv och inte sällan med kvistar i munnen. Man hittar honom ofta i engelska, men även i svenska kyrkor, t ex i Varnhem, Skara, Strö och Linköping. Denna figur anser Malkolmsson vara en gammal förkristen fruktbarhetsgestalt, som senare under medeltiden förvandlas till en Majgreve eller till en Robin Hood.

Att just Robin Hood har lånat drag från en bild som återfinns i västgötakyrkorna torde verka lockande för en lokalpatriot. Men i England fick tidigt The Green Man en annan och mera mänsklig gestalt och när balladerna om Robin Hood diktas är den förkristna fruktbarhetsgudomligheten knappast igenkännlig. Hollywood förvandlar honom ännu senare till en socialistisk hjälte, som tar från de rika och ger till de fattiga och då finns inte längre någon som helst likhet med ansiktsmaskerna i Västergötlands kyrkor. Nej, Robin Hood är inte västgöte.

Malkolmssons bok är intressant, lärd och detaljrik och ger tillfällen till nytänkande om religioners vandringar och släktskap. Ibland tycks den dock lite väl faktaspäckad och språket något tungt. En ny infallsvinkel till Västergötlands historia har författaren dock gett och därmed bläddrat fram ännu en sida i landskapets historia.

Boken är utgiven på eget förlag och beställs enklast hos:

Föreningen för Västgötalitteratur, Box 325, 53224 Skara.