Udda idrottare och roliga händelser från OS presenteras i bok
En av de legendariska löparna i svensk idrottshistoria hette Eric Backman. Han var född 1896 i en torpstuga i Acklinga utanför Tidaholm och var som barn liten och klen. Fadern lät därför tillverka en gåstol för sonen, men i tolvårsåldern hade Eric blivit frisk och stark och intresserad av löpning. Han började tävla för IFK Tidaholm, gjorde sig snart känd som en uthållig terränglöpare, vann också flera SM i banlöpning, slog svenska rekord och blev uttagen till OS i Antwerpen 1920. Där var han nära att besegra Paavo Nurmi i terrängloppet, svensken ledde på upploppet med trettio meter, men finnen hann upp honom för att pressa sig förbi strax före mål. Det lär mycket ha berott på att Backman under spurten löpte i blöt kolstybb, medan Nurmi sprang på en hård asfaltsträng. Backman tog i Antwerpen ytterligare ett silver, på 3000 meter, och blev dessutom bronsmedaljör på 5000 meter.
Eric Backman var som löpare en naturbegåvning men underkastade sig aldrig någon hård träning. Tvärtom, han tyckte om att leva livets goda dagar och klassisk är historierna om hur han ofta kom till start blossande på en stor cigarr. Lugnt placerade han den på sargkanten för att efter vunnet lopp på nytt börja puffa på den. Hans resor till olika tävlingar har också kallats champagnegalopper och han var en ofta sedd kund på Systembolaget i Skövde, Tidaholm saknade nämligen en sådan inrättning.
Efter sina silver- och bronsmedaljer i Antwerpen var det meningen att Backman också skulle springa 10000 meter, han var något av en favorit på denna distans, men han kom aldrig till start. Svenskarna letade överallt men kunde inte hitta honom någonstans och loppet fick gå utan västgöten. Efter någon timma hittade emellertid de arga svenska ledarna Backman på den kungliga läktaren, sittande mitt bland alla honoratiores. ”Hur i all världen bar du dig åt för att få tillträde dit?” undrade de ilsket. Lugnt lär då Backman dragit fram motboken från Systembolaget i Skövde med kommentaren: ” Stämplarna i den här boken gör att man kommer in överallt.”
Historien om Eric Backman berättas i en bok av Lasse Hindmar som har titeln Olympiska Profiler och Stofiler. Den är full av intressant idrottshistoria och bjuder på roliga anekdoter från de moderna Olympiska spel, som anordnats i mer än ett hundra år. Så berättas t ex om amerikanen Smithson, som av religiösa skäl inte ville tävla på söndagar. Han fredade dock sitt samvete genom att med bibeln i ena handen vinna 110 meter häck i OS 1908. En annan udda historia berättas om den yngste segraren i ett OS. Det var en sjuårig pojke, som fick rycka in som cox i en av Hollands roddbåtar, en tvåa med styrman Den ordinarie coxen hade ätit och druckit för mycket och lagt på sig flera onödiga kilon. Därför fick han stå kvar på bryggan, en pojke ur publiken ersatte honom och utan ansträngning fick han en guldmedalj.
Lasse Hindmar var för femtio år sedan en känd gångare, han slog världsrekord, vann SM och tävlade i två OS. Hindmar råkade dock i delo med gångförbundets diktatoriske ordförande, Eric Lindé, som trakasserade och motarbetade honom under hela hans idrottskarriär. Lindé såg till att stilgångaren Hindmar diskades för oren gång, han manövrerade ut honom vid OS-uttagningar och såg till att aktiva gångare bojkottade honom. Om turerna i denna gångsportens Dreyfus-affär redogör Hindmar ingående i sin bok. Han blir dock aldrig bitter utan minns med glädje sina aktiva år. Sedan länge är han intresserad samlare av OS-filateli, han har en av världens finaste samlingar av idrottsfrimärken liksom av trycksaker, medaljer och annan kuriosa från de Olympiska spelen. Hans samlingar är utställda på Göteborgs idrottshistoriska museum på Kviberg och väl värda ett besök liksom hela museet. Där presenteras på ett överskådligt och intressant sätt stadens idrottsgestalter och det viktigaste händelserna i Göteborgs idrottshistoria.