Humanism i Skara
Införd i NLT mars 2000
Skara har länge kallats för Västergötlands Athen beroende på att all sköns kultur där har funnit sig synnerligen väl tillrätta. Det var därför inte så underligt att Svenska Humanistiska Förbundet fick en lokal förening i Skara. Denna ,Skara Humanistiska Förbund ,har nyligen fyllt 100 år och celebrerat det genom att ge ut en jubileumsskrift. Resultatet har blivit en trevlig bok med varierat, lärt och läsvärt innehåll, naturligtvis med tonvikten lagd på sådant som kallas humaniora. Inledningskapitlet handlar om arkeologi och det är självfallet bronssköldarna från Fröslunda,nu utställda på Länssmuseet, som får en ingående presentation.
Peter Sawyer, engelsmannen som vet så mycket om det ursprungliga Sverige ,medverkar också .Han slår fast att det svenska kungariket växt fram i skuggan av den danska stormakten. Västergötland var en buffertzon, utsatt för härjningar, varför Östergötland blev den viktigaste delen av Götaland. Först när svenskarna under 1200-talet kontrollerade Göta älvs mynning fick Västergötland större betydelse. Så var det kanske.
Skara Domkyrka ägnas naturligtvis också ett kapitel. Ragnar Sigsjö, som författat, kallar det Skara Domkyrkor och hävdar att den nuvarande byggnaden rymmer flera inbyggda och påbyggda kyrkor. Han ansluter sig också till teorin att Husaby först varit religiöst centrum för Västergötland på grund av att en kristen storman där beskyddat kyrka och präster mot den hedniska befolkningen. När denna så småningom blivit kristen behövdes inget beskydd ,varför en flyttning till närmaste stad riskfritt kunde genomföras.
Under medeltiden hade Skara tack vare katolska kyrkan goda förbindelser med övriga Europa, munkar och klerker sändes kors och tvärs på olika uppdrag och blivande präster skickades att studera vid olika lärdomssäten i Frankrike och Italien. Kontinentala impulser kom på så sätt i en aldrig sinande ström till Skara, något som poängteras i boken.
Men även 1800-talets och dagens Skara får plats i boken; allt är inte gammalt och fornt. Skara Skolscen har blivit en institution i nutidens Skara. Dess existens har hotats, men ägnas i boken ett äreminne. Stolt påpekas det att den kände författaren och teatermannen Henning Mankell en gång varit elev vid skolscenen.
Boken innehåller också kapitel om musiklivet i 1800-talets Skara, om Stifts- och Landsbibliotekets roll inom regional forskning och om arkitekter och arkitektur i Skara.
I dag har Skara tappat mycket av sin internationalitet, det är väl bara den veterinärmedicinska forskningen som har kvar den. Professor emeritus, Ingvar Ekesbo, känd för sitt motstånd mot elektriska kodressörer och burhöns, och f d prefekt för institutionen för husdjurshygien i Skara skriver i bokens sista kapitel engagerat om djurens rätt till ett drägligt liv. Han påpekar stolt att det var först från Skara som det påvisades ett klart samband mellan djurens miljö och deras hälsa och att detta nu accepterats av allt fler. Kampen mot antibiotikan i djurfoder har också letts från Skara; den är numera förbjuden i Sverige och övriga Europa väntas följa efter.
I bokens förord uttalar sig den f d ordföranden Erik Halldén pessimistiskt om Skara Humanistiska Förbunds framtid. Högskolestäder drar kvalificerade kulturmänniskor till sig och Skara har kommit i bakvatten, staden är inte längre ett vitalt europeiskt kultursamhälle; Skara Humanistiska Förbund blir alltmer provinsiellt och får drag av hembygdsförening. Låt oss hoppas att han har fel ,humanistiska föreningar med internationell utblick behövs även i vår teknikfrustrerade tid.
Boken heter Skarastudier, kostar 100 kr och kan köpas i bokhandeln.