Lidköpingsarkitekt skriver memoarer.
Sveriges mest omtalade och kände arkitekt mot 1800-talets slut hette Helgo Zettervall. Han kom att leda restaureringar av flera domkyrkor bl a i Lund, Strängnäs, Skara, Uppsala och Västerås och själv rita en rad kyrkor och andra byggnader. Zettervall föddes 1831 i Lidköping och har i sina memoarer, skrivna 1902,berättat om sin bakgrund och uppväxt. Mycket var det slumpen som gjorde honom till arkitekt; den stora branden i Lidköping och kolera epidemien 1853 var pådrivande händelser.
Besvärligt yrkesval.
”Då jag närmade mig staden såg jag redan på långt håll ruinerna, de nakna skorstenarna, det enda som icke hade kunnat brinna, allt annat var av trä”. Så skriver den 18-årige Helgo Zettervall när han i maj kom hem till Lidköping. Även hans hem, den Lagergrenska garvargården, belägen mellan nuvarande Skaragatan och Östergatan hade drabbats av elden, aska och sot var allt som återstod.
Vid återuppbyggnaden av staden ansåg sig föräldrarna missgynnade, de fick inte den tomt de ansåg sig ha rätt till,varför de i stället köpte sig en liten gård belägen utanför tullen. Den hette Haga och bör ha legat vid nuvarande Hagagatan, åt Solhagen till. Helgos pappa var garvare, men hade gjort konkurs 1831, varför hans svärfar Nils Lagergren hade övertagit affärerna. Pappan var enligt Helgo ”en glad garcon” som efter konkursen livnärde sig som spannmålshandlande i liten skala och på diverse småaffärer.
Helgo hade gått i stadens storskola, mamman ville sedan att han skulle bli präst, men familjen ansåg att studierna vid gymnasiet i Skara skulle kosta för mycket. I stället beslöt man att sonen skulle lära sig till köpman.
Men bodbetjänt passade han inte till, det upptäckte flera köpmän i Lidköping hos vilka han praktiserat. Lika illa gick det för Helgo i Skövde och i Mariestad dit han skickats för att lära ”hökaryrket” från grunden.
Nu tvingades han byta yrkesinriktning, nästa plats blev som lantbrukselev i Hjotrakten. Men han passade inte där heller: ”vid arbete i åker och äng hade jag ständigt en bok i fickan och så fort jag kunde sätta mig under en buske så fördjupade jag mig i studier”. Och det var inte praktisk jordbrukslära han läste utan mest poesi men också lite byggnadslära. Han hade haft turen att på gårdsvinden hitta en hel kista med diverse litteratur; den gjorde så att ”min fantasi flög af med mig från plog och harf upp emot det blå”.
Helgos arbetsgivare fick det allt svårare att uppskatta hans prestationer som lantman utan ger honom 1849 sparken. Det är alltså som misslyckad bodbetjänt och tilltufsad lantbrukselev han står framför ruinerna av sitt barndomshem. Hans humör kunde knappast ha varit i topp.
Gustaf Lidbeck.
Helgo hade alltid haft lätt för att rita och därför hjälpte han nu sina föräldrar med att göra ritningar till deras nya hus. Pappan blev uppenbarligen stolt över sonens arbeten och visade upp dem för stadens rikaste köpman, Gustaf Lidbeck. Denne blev imponerad och erbjöd den unge Zettervall arbete hos sig. Lidbeck höll på att uppföra flera spannmålsmagasin i stället för sina nedbrunna och Helgo får nu både rita magasin och hjälpa till som byggnadsledare på olika arbetsplatser.
Flera handlande hörde snart av sig för att få ritningar, i hela stan rådde en veritabel byggnadsboom och Helgo trivdes som fisken i vattnet. Snart blev han betraktad som något av ett ”bygenie” och deltog med iver i stadens olika baler och nöjen; han höll på att få självförtroende efter sina misslyckade praktikår.
Nicolaikyrkan.
Nästan alla hus som uppfördes efter branden var trähus, timret tillhandahölls gratis från stans skogar och byggnaderna var av enkel konstruktion. Några arkitekter behövdes knappast, timmermännen kunde bygga utan ritningar. Zettervall skissade mest fasader och fick god övning i detta; han lärde sig också som tillsyningsman på byggena konsten att bygga i trä.
Nicolaikyrkan hade ju också brandskadats och för att återuppbygga den krävdes ritningar. En löjtnant Hjalmar Wijnblad gjorde dessa och Zettervall fick hjälpa till även vid kyrkbygget. Tyvärr tvingades Wijnblad snart rymma till USA, lämnande efter sig massor av skulder och en rad halvfärdiga byggen.
En byggmästare Oppman anställdes nu för att slutföra kyrkbygget och han erbjuder nu Helgo Zettervall att bli hans elev. Denne accepterar och säger upp sin plats hos Gustaf Lidbeck och får nu också undervisning och tillfälle att låna böcker av Oppman.
Kolera.
Ett nytt skolhus i närheten av kyrkan skulle uppföras i tegel och detta gladde Zettervall; han skulle nu få praktik med murning. Då inträffar den svåra koleraepidemien 1853.Gustaf Lidbeck blir ett av offren och den nygifte Oppman blir rädd och och ger sig av från stan i all hast.
Men kvar blir Helgo Zettervall, nu som byggnadsansvarig för både skola och kyrka och han går iland med sina uppgifter, trots att många av hans arbetare blev sjuka och dog.”Ingen dag utan att någon saknats, men jag fick andra i stället” skriver han.
Det är nu han slutgiltigt gör sitt yrkesval. Han skall bli arkitekt, framtiden tedde sig ljus och han ” byggde sig luftslott med krenelering av byggmästarära och konstnärsrykte”.
Avsked från Lidköping.
Arkitektutbildning gick bara att få i Stockholm och Zettervall beslutar sig för att utbilda sig där. Bidragande orsak till uppbrottet var också en olycklig förälskelse. Ett svärmeri med en ung flicka från trakten uppskattades inte av flickans styvfar, han kom över de ungas komprometterande brevväxling och deras kärlekssaga fick ett lika plötsligt som olyckligt slut.
Det var alltså en något besviken ung man som klev ombord på ångbåten till Stockholm. I sin ficka hade han dock ett rekommendationsbrev från självaste Gunnar Wennerberg till arkitektprofessorn F W Scholander och det kom att betyda en hel del. Scholander hjälpte Zettervall under de första svåra åren i Stockholm och med flit och begåvning lyckades han sedan ta sin examen.
Kritiserad.
Zettervalls första större uppdrag blev att restaurera Västerås domkyrka och sedan arbetade han i 20 års tid med Lunds domkyrka, som väl kom att bli hans livsuppgift. Men han var också engagerad i restaureringar av domkyrkorna i Skara, Kalmar, Uppsala och Strängnäs. Han ritade också nya monumentala byggnader t ex Norra Latin i Stockholm och Lunds Universitet och ett otal landsbygdskyrkor.
Märkligt nog blev denne under sin levnad så uppburne arkitekt efter sin död 1907 nedvärderad och hans kyrkorestaureringar ifrågasatta. Vad berodde detta på?
Jo, låt oss se hur Zettervall gick till väga. Först fastställdes byggnadens ålder och ursprungliga stil och sedan rensades allt senare tillkommet bort och kyrkan försågs med torn ,valv och ornament i autentisk fason. Rekonstruktionerna var ofta fria fantasier påstod kritikerna och många kyrkor berövades sin byggnadshistoria i den historiska stilens namn. Dessutom använde Zettervall ofta cement, som var en ny uppfinning och alltså inte tidsenlig, och detta liksom mycket annat ansågs vittna om bristande pietet
Särskilt illa ansågs Skara och Uppsala domkyrkor ha drabbats av Zettervall, medan domkyrkan i Lund i stort sett undgått kritik. Naturligtvis var inte Zettervall ensam om sin syn på restaureringar, han metoder var vedertagna i hela Europa, framför allt i Frankrike, där den berömde arkitekten Viollet le Duc återskapat medeltidsstaden Carcasonne i zettervallsk anda.
Glädjande nog är en omvärdering av Zettervall på väg. Dagens unga arkitekter, med större intresse för jugendstilen kan uppskatta Zettervalls konstnärliga insats men även beundra hans insatser rent byggnadstekniskt. Det har också hävdats att han är en av den svenska arkitekturhistoriens största konstnärliga begåvningar.
Zettervallsgatan.
Helgo Zettervalls memoarer ger inte bara besked om hans egen utveckling utan också roande kulturhistoriska bilder från de miljöer där han vistats. Arbets- och nöjeslivet i Lidköping skildras liksom förlustelser och vardagsliv i Stockholm. Persongalleriet är stort, många berömdheter passerar förbi och Zettervall serverar en mängd träffsäkra iakttagelser från Oscar II:s, unionens och klassamhällets tid.
Lidköpings stad har hedrat Zettervalls minne genom att uppkalla en gata efter honom, den ligger inte långt från hans föräldrars Haga och det är säkert ingen slump.
Dessutom finns i Lidköping två byggnader som Zettervall ritat, nämligen Kylanderskolan och gamla Realskolan. Framför allt Kylanderskolan är ett utmärkt exempel på Zettervalls konst och pryder väl sin plats i den vackra Stadsträdgården.