Naturen och kärleken skildras med humor och känsla

Införd i NLT December 2004

Under många år har Iréne Skoog publicerat dikter i Mariestads-Tidningen och de har uppskattats av läsekretsen. Hon har också gett ut diktsamlingar och i dagarna är det dags igen. Hon har samlat gamla och nyskrivna dikter i en ny bok som hon kallat Med mina sinnen. Som framgår av titeln innehåller den iakttagelser från hennes liv i helg och söcken, från hennes fritid och arbete. Flera dikter är skrivna för teater och lokalrevyer och många går att sjunga till kända melodier eller har tonsatts nyligen.

Iréne Skoog har ett grundmurat anseende som poet på västgötsk dialekt och det förstärks av flera dikter i den nya boken t ex den här strofen om vinterns förtretligheter:

Tänk, förra vecka lå´ ja i förti graders feber
å svettades å huttra om vartannat.
Å käringa bröt benet när ho va te feskaffärn
för dä va ha´lt och ingen hade sannat.

Irene Skoog kan sin barndoms dialekt och vet att använda gamla ord och böjningsformer. Hon har också lätt att hitta den speciella västgötska humorn och visar generöst prov på det.

De flesta dikterna är dock skrivna på rikssvenska och författarinnan verkar att ha fått uppslag till sina dikter från många håll. Årstiderna skildras så att läsarna känner både vinterns frost och istappar, vårens tussilago och sommarens soliga dagar. Hösten skildras däremot med vemod, så i raderna:

Min blomsteräng är nu ett dyrbart sommarminne
att hålla kvar i frostig höstdagsglöd
Så går jag bland alla fallna blad
inunder träd som rörs av snåla vinden.

Inga ämnen verkar vara Iréne Skoog främmande, hon har ett brett register, lekande och lätt rimmar hon om golf, kräftor, extrapriser, landstingspensioner, jantelag och äldreomsorg. Det gör att hennes dikter gärna får ett drag av dagsvers och det är både på ont och gott. Ibland verkar det som att hon har lite för lätt att skriva, dikterna rinner iväg väldigt snabbt, diktsamlingen kunde ha tjänat på att urvalet gjorts med större omsorg. Å andra sidan förstår man, att när hon drabbats av inspiration har hon fångat den i flykten och snabbt fäst sina impressioner på papper. Hennes iakttagelseförmåga är god, liksom hennes formuleringskonst och används gärna till att delge läsaren originella observationer om naturen, kärleken och universum eller till att satiriskt gissla aktuella företeelser i tiden som äktenskapsannonser, rabattkuponger och skvallerpress.

I boken finns också många roliga limerickar. De ska ju på första raden innehålla ett ortnamn, som sedan ska gå att rimma på. Många västgötska orter är därför omöjliga i en limerick, men Iréne Skoog briljerar med att rimma på Tråvad, Hasslerör, Vedum, Kinne-Kleva och Vinninga. Här är ett annat exempel:

När Eskil for hem från Råda
fick man plötsligt en luftfärd beskåda
för se åkvagnen flög
i en brännässelhög
och både gubben och hästen fick klåda.

Aktuell i Lidköping så här i bandytider är limericken som heter Snusförnuft:

När tre gubbar som heja på Villa
skulle tävla om byns största prilla
gick det till på så vis
alla tog första pris
fast det smakade tusan så illa.

Naturligtvis är limericken mer en lustig ordlek än en dikt med eftertanke och djup men kan just därför roa många.

Diktsamlingen Med mina sinnen är lättläst och innehåller såväl poesi, lämpad för enskild läsning i favoritfåtöljen, som dikter för offentlig högläsning i livets olika skiften; allvarliga ämnen och centrallyrik blandas med skämt, limerickar med samhällssatir. Utmärkande för många dikter är en fin humor som gör att de ofta läses med ett roat leende. Boken är rikt illustrerad med små blyertsteckningar som passar alldeles utmärkt till texten.

Iréne Skoog; Med mina sinnen. Dikter. Eget förlag 224 s