– en jubileumsbok
Införd i NLT jan 2002
För några år sedan kom det ut ett vackert litet häfte om Marieholm – residenset i gamla Skaraborgs län. Nyligen har residenset i Göteborg fyllt 350 år och det har ihågkommits med en praktfull och påkostad jubileumsbok. Ska man döma efter de bägge böckernas tyngd och omfång så påminns man åter smärtsamt om att makten över Västra Götalands län nu ligger i Göteborg. Men det är nog faktiskt så att Göteborgsresidenset är större och mera praktfullt och också har en intressantare historia. Detta har författaren till boken Residenset i Göteborg, Anders Franck, lyckats skildra på ett sakkunnigt, lättfattligt och underhållande sätt. Till hjälp har han haft experter från Göteborgs Stadsmuseum och boken är fylld av arkitekturhistoria, vardagsepisoder och dramatik; på residenset har människor mötts till fest och i vardag och planer har smitts i fred och krig. Detta framgår också av bokens otaliga gamla och nya instruktiva foton, teckningar och akvareller.
Byggnadshistoria.
Residensets historia börjar med att en av Trettioåriga krigets hjältar, Lennart Torstensson, utnämns till generalguvernör i Bohuslän. Han köper en tomt i närheten av hamnen i Göteborg och låter där för egna pengar bygga ett representativt hus. Ännu minner den ståtliga barockportalen om detta, där är inhuggna hans och hans hustrus, Beata De la Gardie, vapen. Tyvärr hindrade sjukdom Torstensson att ta sitt residens i besittning, han dog innan det var klart. Det var tråkigt för honom, hans fru hade lagt ned både pengar och omsorg för att skapa ett representativ bostad åt konungens befallningshavande, den var byggd i ståtlig holländsk renässansstil med invändiga vackra kryssvalv och påkostade takmålningar.
Huset vid Södra Hamngatan köptes sedan av staten och har naturligtvis reparerats och restaurerats under seklernas lopp men pampigheten och glansen från forna dagar finns där än. Okänd för de flesta är nog den vackra trädgården på baksidan, som skapats av den från Läckö kände trädgårdsarkitekten Simon Irvine. Men residenset och arkitekturen i all ära, det är skildringarna av landshövdingarna genom tiderna som gör boken mest läsvärd.
Duktiga landshövdingar.
Naturligtvis har alla Sveriges kungar från Karl X Gustaf och framåt övernattat på residenset och sommaren 2001 åt president Bush middag där. Det är dock inte alla prominenta gäster som betytt mest för residenset och länet utan det är naturligtvis landshövdingarna. Till en början var de alla generaler eller amiraler, länet hade ett utsatt läge och måste försvaras. De lyckades med det, och många av de dugliga krigarna gjorde dessutom insatser för stadens förskönande och länets försörjning.
Den förste icke militären hette Olof Fåhreus och tillträdde ämbetet 1847. Han var fil dr i entomologi, expert på snabelbaggar och hans intressen gjorde att han tog initiativet till naturhistoriska museet och Göteborgs museum. Hans efterträdare hette Albert Ehrensvärd och var också han fil dr i zoologi. Han hade ett ” briljant huvud” och verkade outtröttligt för länets bästa. Det är han som gett namn åt de berömda landshövdingehusen. I Göteborg fick inte trähus högre än två våningar byggas, men då en byggmästare kom på idén att bygga bottenvåningen av sten godkände Ehrensvärd ritningen och snart var hela Göteborg fyllt av så kallade landshövdingehus.
Många Göteborgare kommer än i dag ihåg landshövdingen Malte Jacobsson( 1934 1950); han blev mycket populär och Malte med alla. Han kom från Lund, var filosof och radikal socialdemokrat, vän med Ernst Wigforss. Han besökte under sin ämbetstid varje socken i länet, gjorde stora insatser mot arbetslösheten inom stenindustrin, arbetade aktivt för fiskerinäringen och var under kriget kompromisslös i sin syn på nazismen. Han ansåg i likhet med Torgny Segerstedt att herr Hitler var en förolämpning. Efter kriget berättade han, att han i flera år gått med en laddad revolver i bakfickan och att han mot lag och förordning gav Torgny Segerstedt vapenlicens för en pistol. ” Jag vill inte levande falla i tyskarnas händer” hade Segerstedt förklarat.
Malte Jacobsson efterträddes av historikern Pär Nyström. De hade liknande bakgrund, var bägge lärda från Lund och radikala socialdemokrater. Nyström kom att göra stora insatser för länet när alla varven försvann och landsvägstrafiken ökade. Han var med och ledde moderniseringen av Bohuslän med petrokemisk industri i Stenungsund, Tjörnbro, landsvägar och en expansiv bilindustri. Han ville skapa goda betingelser för industrin och drog sig därför inte att ibland sätta sig över sin socialistiska ideologi, t ex när han världsvant svingade cocktailglasen bland Göteborgs lorder, lät sig väljas till ordförande i GKSS eller uppträdde som stormästare vid Amaranterordens societetsbaler.
Såvitt det i dag går att bedöma från Skaraborgs horisont försöker den nuvarande landshövdingen över Västra Götalands län, Göte Bernhardsson, att efter förmåga följa sina företrädares stolta traditioner och förhoppningsvis glömmer han då inte bort det från residenset i Göteborg så perifera Skaraborg.
Anders Franck, Residenset i Göteborg. 350 år i rikets tjänst.
Förlag, Göteborgs Stadsmuseum.