Införd i NLT Mars 2001
August Strindberg beskriver i sin berömda bok, Röda rummet, hur några goda vänner smörjer kråset med bl. a Blombergsbrännvin och Västerbottenost. Brännvinet från Blomberg var tydligen känt och erkänt, men lika berömd var faktiskt osten från Blomberg. Mejeriet där hade på Parisutställningen 1897 fått guldmedalj för sin cheddarost och det var säkert välförtjänt. Utmärkelsen gav eko i den svenska pressen och gjorde att fler mejerier startades och att många försökte göra cheddarost.
En mejeriskola inrättades på Blomberg och blev populär, unga män och kvinnor sökte sig gärna dit för att lära sig att förädla mjölken till smör och ost. Mejerska kom tidigt att bli ett kvinnoyrke med status och gav många unga flickor tillfälle att känna yrkesstolthet; de fick också möjlighet till oberoende och till ett självständigt liv. Efterfrågan på mejerskor var länge stor och lönerna blev därefter; bara i Skaraborg fanns det 1921 inte mindre än 478 mejerier.
Redan på 1930-talet kom dock mejeridöden; lastbilar hämtade mjölk från mjölkborden till allt större mejerier, där industriella, effektiva metoder börjat tillämpas. Sedan kom Andra världskriget med ransoneringar, kristidsanpassade halvfeta ostar och minskad konsumtion.
Även Blombergs mejeri tvingades, trots sina erkända kvalitetsprodukter, att successivt minska sin tillverkning och 1940 ystades där den sista osten.
Dagens ostälskare, och de är många, kan få en hum om hur den berömda Blombergscheddarn smakade; Kvibille mejeri tillverkar nu en cheddar, som i stort tillverkas efter den metod som gav guldmedalj i Paris 1897.