På Kinnekulles högkulle står Drottningstenen och blickar ut över Vänern. Den står där till minne av drottning Hedvig Elisabeth Charlottas lyckade bestigning av Kinnekulle. Med bekväm vagn for hon 1814 till hemmanet Kullatorp och sedan vandrade den 56-åriga drottningen med uppvaktning och livmedikus upp till Högkullen. Så berättas det i historieböckerna men enligt muntlig tradition bars hon i bärstol av sex starka bönder. Hennes gemål, kung Karl XIII , var i egenskap av amiral i Norge för att hjälpa kronprins Karl Johan att besegra de envisa norrmännen, som inte frivilligt ville införlivas med Sverige. Drottningen passade då på att besöka Kinnekulle.

Hedvig Elisabeth Charlotta har inte gjort några stora avtryck i Sveriges historia, men nu har Lidköpingsförfattarinnan Anita Gustavsson intresserat sig för henne och skrivit en roman, där hon är huvudperson. Tack vare de dagböcker som Charlotta skrev och som finns, tryckta och översatta, på Stifts- och Landsbibloteket i Skara har Anita kunnat läsa om hennes första tid som tonåring i Sverige. Dit hon kom från Tyskland för att giftas med prins Karl, Gustav III:s bror. Vanligt bland kungligheter var att hoven bestämde hur äktenskap ingicks och den unga Charlotta blev inget undantag, hon tvingades av sina föräldrar att äkta den svenske prinsen. Denne var flera år äldre och ökänd för de många älskarinnor han omgav sig med.

Den unga tyskan fick ingen trevlig första tid i Sverige, men hon hade skinn på näsan och humor och det hjälpte henne att stå ut med sin promiskuöse make. Hon tvingas acceptera att vara försmådd av Karl, och hon iakttar och lyssnar chockerad till skvallret om de erotiska eskapader som kungligheter, kammarjungfrur och adelsmän är inblandade i. Hon klarar sig med nöd från att bli våldtagen av en kammartjänare och upprörs av de skandallösa rykten som omger kungen. Gustav III hade enligt dem en bisexuell läggning och lär ha fått hjälp, både teoretiskt och praktiskt, av hovstallmästare Munck att avla en tronföljare.

I sin bok har Anita Gustavsson skickligt beskrivit välskötta parker och pampiga herresäten liksom stilfulla interiörer från Kungliga slottet och slotten Rosersberg, Ekolsund och Gripsholm. Hennes persongalleri är psykologiskt trovärdigt och hennes berättelse fångar skickligt den gustavianska tidsandan. Hovdamer och hovherrar som omger den unga prinsessan har en gång existerat liksom den färgade glädjespridaren Badin och spådamen mamsell Arvidsson.

Anita Gustavsson är intresserad av historia och kunnig i ämnet, det har hon tidigare visat i flera böcker. Intresset för historiska romaner är i dag stort, det har t ex Jan Guillou bevisat och det är glädjande att en Lidköpingsförfattare har lyckats skildra den fascinerande, lättfärdiga och ekivoka gustavianska eran med sådan inlevelse. Hennes bok är läsvärd och spännande och läsaren lider med den den unga prinsessan i hennes trista tillvaro vid det svenska hovet. Inte får hon det mycket bättre sedan Gustav IV Adolf avsatts och hon upphöjts till drottning. Hon fick aldrig några barn och hade alltså misslyckats med att föda en kronprins, vilket hade varit avsikten med hennes äktenskap. I stället fick hon uppleva nesan av att den franske marskalken Karl Johan inkallades för att överta Sveriges tron.

Böcker, Anita Gustavsson, Skandalös kärlekshistoria 200 s. Pocket. Jengels förlag