Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 1999- 2000.
Införd i NLT April 2001
Västergötlands Fornminnesförening ger med jämna mellanrum ut en tidskrift, som mer har formen av en vacker bok. För några år sedan kom boken om färgstarka västgötakvinnor och nu har ett nytt temanummer kommit. Det heter Nedslag i Västergötlands industrihistoria och har skrivits i samarbete med Regionmuseum Västra Götaland (f d Älvsborgs Museum) och här presenteras ett brett urval ur landskapets rika industrihistoria. Det är ett kulturarv som allt mer har kommit att stå i fokus och föreningar, museer och enskilda gör stora insatser för att bevara och vårda de miljöer och minnen som finns från månghundraårig industri.
Naturligtvis behandlas den tidiga textilindustrin i Borås, möbelsnickarnas intåg i Tibro och den tunga industrins etablering i Stallbacka/Trollhättan. Men även mer okända industrimiljöer presenteras, t ex Forsviks bruk, Carlsfors alunbruk och Carlmarks repslageri i Älvängen.
Gunnar Nylunds bakgrund.
För NLT:s läsare är naturligtvis en artikel om Gunnar Nylund av störst intresse. Den är skriven av Ulla Letzén och hon har med stor kunskap, insikt och intresse skildrat Gunnar Nylunds bakgrund och nydanande insats i svensk porslinsindustri.
Nylund hade ett konstnärligt arv, pappan var finländsk skulptör och mamman dansk konstnärinna och familjen flyttade ofta; från Paris, där Gunnar föddes, till Helsingfors för att till slut hamna i Köpenhamn. Där tog Gunnar studenten, men trots sitt stora artistiska påbrå ville han inte börja en bana som fri konstnär; föräldrarnas ofta trassliga ekonomi avskräckte honom. I stället valde han att studera till arkitekt. Men på eftermiddagarna arbetade han extra på den berömda porlinsfabriken Bing och Gröndahl och blev snart fast anställd där.
Det är inte fullt klart om Nylund fullföljde sina arkitektstudier men Ulla Letzén visar på ett övertygande sätt hur 20-talets funktionalistiska visioner främst omhuldades av tidens ledande arkitekter. Den berömde Le Corbusier ville t ex ha vackra hus men formen skulle underordnas funktionen. Den unge Gunnar Nylund följde självklart denna debatt och tog intryck av de moderna idéströmmarna.
Nylunds storhet enligt Letzén är att han förverkligade dessa visioner inom porslinsindustrin. På de vardagsvaror konsumenter vill ha, gäller det att ställa krav på bra funktion, prisbillighet och god form. Dessa tankar var delvis nya och revolutionerande inom den konservativa porslinsindustrin, som dittills mer varit inriktad på sköna former och vackra dekorer.
Genombrottet.
Gunnar Nylund hade 1930 en utställning i Köpenhamn som gjorde stor succé. Den överfördes sedan till Svenskt Tenn i Stockholm och i samband med framgången där, erbjöds Nylund arbete vid Rörstrand i Göteborg. Efter ett år där valde Nylund att flytta till Lidköpings Porslinsfabrik, som ingick i Rörstrandskoncernen.
Det är nu som en stor serie konst- och bruksföremål i porslin och stengods skapas och hela kollektionen ställs ut i december 1932 på Galleri Moderne i Stockholm för Lidköpings Porslinsfabriks räkning. Utställningen uppmärksammades stort i pressen och också av de kräsna huvudstadsborna med kungen i spetsen. Lidköping hade med detta definitivt erövrat en plats på porslinskartan.
Kritiken menade att något nytt hade fötts; föremålen hade enkla, inte ömtåliga former och var anpassade efter den maskinutrustning som fanns i porslinsfabriken. Man skrev också att Nylund var tekniker med konstnärlig blick för materialets möjligheter, hans alster var nyttobetonade, inte precis som en senapsburk, men hans vaser stod stadigt och var aldrig så pråliga att inte blommorna syntes. De funktionalistiska idéerna omfattades alldeles tydligt även av kritikerna.
Efter denna framgång 1932 fortsatte Gunnar Nylund sin keramiska verksamhet under en lång följd av år och han kom att verka inom fler materielslag, inom fler företag och med nya verksamheter. Många Lidköpingsbor minns Gunnar Nylund med glädje; Lidköping blev hans fasta tillvaro i närmare 40 år och han deltog med liv och lust i stadens sällskapsliv, i Barnens dags-spektakel, inom Lions Club och som stadsfullmäktig för (fp). Överallt tjänstgjorde han som idé spruta och en del av hans visioner var nog för djärva för gårdagens småstad, en var t ex att etablera en restaurang ute vid hamninloppet; beaktar man dagens vattenstånd så var det nog klokt att förslaget aldrig realiserades.
Hällristningar och medeltid.
Traditionsenligt innehåller Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift också antikvariska nyheter från landskapet. Peter Jankavs skriver om de nyupptäckta hällristningarna i Tranum och på Läckö och Alf Bråthen visar med dendrokronologi att de äldsta stockarna i Husaby kyrka är från 1050- talet. Andra artiklar behandlar bl a vård av milstenar, en nyupptäckt runsten och restaureringen av en ledmur i Göta kanal.
Hela tidskriften bjuder på rolig läsning för alla kulturintresserade, den har påkostad layout och vackra och instruktiva bilder.
Nedslag i Västergötlands industrihistoria.
Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 1999-2000.