Med ett framträdande på Tivoli i Köpenhamn 1931 lade den tjugoårige Jussi Björling alla kritiker för sina fötter. Han får därefter fast engagemang på operan i Stockholm och sjunger där i Aida, Faust, Rigoletto, Manon Lescaut och Don Juan och har också huvudroller i andra berömda operor. Han gör på trettiotalet en internationell karriär och sjunger framgångsrikt på La Scala i Milano, på Metropolitan i New York och på Covent Garden I London. Hela världen är hans arbetsfält och han är den store världstenoren.
Men Världskriget som börjar 1939 gör att hans resor måste inställas, de blir riskabla och operaälskarna runt om i världen har dessutom fått annat att intressera sig för. Såväl musiker som sångare och publik är inkallade för att göra krigstjänst.
Jussi får därför nöja sig med att sjunga i Sverige och han gör en rad stora roller på Kungliga Operan men hinner dessutom med att resa runt i Sverige för att ge konserter Av den anledningen kommer han också till Lidköping.
Lidköpings Manskör och Lidköpings Orkesterförening firade 1943 båda jubileum; 30 respektive 15 år. Gemensamt hade de därför i december 1943 planerat en stor jubileumskonsert i Nicolaikyrkan med Jussi Björling som gästsolist. Men den berömde operasångaren blev olyckligtvis sjuk varför konserten fick uppskjutas till januari 1944.
Då kom äntligen världstenoren. Men han var fortfarande opasslig med feber och inflammerade stämband. Från stationen åkte han därför omedelbart till lasarettet. Där behandlades han av violinisten i orkesterföreningen, överläkare Erik Renvall, som med penslingar och mediciner lyckades åstadkomma underverk med de dyrbara stämbanden. Renvall förbjöd dock Jussi att sjunga under repetitionerna; han fick bara stå bredvid, mima och lyssna.
Konserten blev trots detta mycket lyckad, hela programmet kunde genomföras och den fullsatta kyrkan kunde andäktigt lyssna till Jussi i verk av Wagner och Beethoven. Manskören sjöng med bravur under ledning av Waldan Birgersson och orkesterföreningen dirigerades med känsla av Stig Scherstén.
Applåder fick ännu inte förekomma i kyrkan men alla åhörare bildade täta led i kylan utanför kyrkan, när Jussi gick mot sin taxi och handklappningarna och hurraropen där ville aldrig ta slut. Publiken ansåg att de fått ett minne för livet och att konserten var en milstolpe i stadens musikhistoria.
Jubileumsbankett var sedan ordnad i Stadshotellets festligt uppdukade stora sal. Där framförde borgmästare Robert Eldh i ett spirituellt tal stadens tack till de bägge arrangörerna. Han tackade naturligtvis också Jussi Björling som i sin tur tackade Erik Renvall, som han berömde och högtidligt lovade att uppsöka vid minsta besvär med stämbanden.
En uppskattad bordsvisa författad av Manskörens ordförande rektor Olof Anderzon sjöngs och då kunde naturligtvis Jussis röst lätt urskiljas. Snapsvisor sjöngs också och Jussi bidrog med en som väckte ovationer. Som avslutning på den gemytliga banketten fick Jussi under stort jubel ta emot ett par praktfulla pjäser från Rörstrand, signerade Grünewald och Stålhane. De kan i dag beundras på Jussi Björlings museum i Borlänge.
Jussis konsert var ett ljus i det krigsmörker som länge rått och ett drygt år till skulle kriget pågå. Den tragiska flygolyckan på Kinnekulle, natten mellan den 28 och 29 augusti 1944, då ett kurirplan med 15 norrmän störtade i närheten av utsiktstornet, skulle i Lidköping bli en skakande påminnelse om krigets verklighet.