Hotell Rydberg. En gång hjärtat i Stockholms nöjesliv
Där erbjöds god mat, kall punsch och oscariansk prakt
Införd i NLT April 2003
När man väl kommit överens om hur man skulle tolka ordet Hotel de Ville i Abraham Rydbergs testamente så köpte Grosshandlarsocieteten, som förvaltade donationen, det Kastenhofska huset vid Gustav Adolfs torg. Här uppfördes 1857 det imponerande Hotell Rydberg i renässansstil, allt enligt tidens smak. Ledningar för gas och vatten installerades, moderniteter som inte var självklara i hus före sekelskiftet. Hotellets matsal och café blev snabbt populära och frekventerades flitigt av stadens välbeställda och kultureliten flockades där runt sina stambord.
Gustav Adolfs torg var en viktig knutpunkt och trafikåder och all slags kommers samlades gärna dit. Hästspårvagnar och droskor trängdes med alla slags fotgängare som gärna promenerade hit för att se och synas. Ofta slank de då in på Hotell Rydberg för att äta en bit mat eller dricka en kopp kaffe med isad punsch. Men trots sitt goda läge, sin eleganta och påkostade interiör med gnistrande kristallkronor, röda plyschmöbler och kulinariska matsedel hade hotellet svårt att klara sig ekonomiskt. Men när fransmannen Régis Cadier 1859 blev källarmästare började Rydbergs första storhetstid.
Cadier hade varit kock åt Oscar I och hovmästare i S:t Petersburg och var synnerligen driftig; under hans tid genomgick hotellet stora förändringar. Det byggdes om och till, de två badrummen var en nyhet, sådana fanns inte ens på slottet vid denna tid. Gästerna kunde nu också beställa varm eller kall frukost på rummet och få sina kläder tvättade. Två nya matsalar inrättades och ett elegant café invigdes. Innanför det fanns ett rum kallat ”Grottan”. Där fanns droppstensformationer, belysta akvarier med färggranna fiskar och konstfulla blomsterarrangemang och denna exotiska miljö blev snabbt mycket omtyckt av gästerna. I ”Grottan” serverades dock bara drycker. Men källarmästaren med sin franska uppfostran såg naturligtvis till att hans hotell blev känt för sin utsökta mat och att hans vinkällare höll samma klass som de bästa ute i Europa.
En av Cadiers nyheter var att varje gäst fick en egen nytvättad servett, för många var det en extravagans, förut hade tidigare gästers servetter fått övertagas. En annan modernitet var att Hotell Rydberg hade egna hästdroskor med namnet målat på sidan och de körde och hämtade gästerna till stationen, kunde skjutsa till olika evenemang eller användas för promenadturer runt Djurgården. Framgångarna för Hotell Rydberg blev stora, så stora att Cadier kunde genomföra sin stora plan; att satsa pengar i ett eget lyxhotell. Han lät bygga Grand Hotell mitt emot Kungliga slottet. Det hade fyrahundra rum och flera matsalar och interiörer som gott kunde mäta sig med Hotell Rydbergs. Under en följd av år, ända fram till 1890, drev Cadier framgångsrikt bägge hotellen med hjälp av hustru och barn.
Vid sekelskiftet började Hotell Rydbergs andra storhetstid, en ny attraktion kom till, en ”American Bar” och den blev Stockholms nya vattenhål. Där samlades vid aperitiftid tidens kulturelit, t ex Anders Zorn, Albert Engström, Hasse Z, Hjalmar Söderberg, Verner von Heidenstam, Wilhelm Peterson-Berger och Wilhelm Stenhammar. Oftast hällde dessa stamgäster i sig punsch, men några vågade kanske prova på en Manhattan, en drink som Zorn lärt sig att dricka i New York. Ofta drog pokulerandet ut på tiden och framåt midnatt kunde sällskapet då beställa in öl och brännvin och hotellets omtyckta specialrätt, ”Biff Rydberg”.
Den nymodiga baren drabbades dock snart av myndigheternas missnöje; att stå och dricka alkohol gick inte an varför barmästaren Gustafsson tvingades att ställa fram bord och stolar som hinder framför baren. Där gick det dock att sitta och beställa sina olika drinkar och sedan behagfullt och världsvant sträcka ut en hand mot bardisken för att nå sitt glas.
Strindberg ansåg ju att det var bra att gamla hus revs för att få ljus och luft och vid tiden för Första världskriget var tiden kommen för en nyordning också vid Gustav Adolfs torg. Alla husen revs där utom Arvfurstens palats (nuvarande UD). De fick ge plats åt bankpalats och det blev också fallet med Hotell Rydberg. Hotellet revs 1914 och sista kvällen kom att bli en stor tack- och avskedsföreställning. Stamgästerna hade fått baren reserverad för sig medan övriga gäster hänvisades till de tre matsalarna.
Det berättas att det rådde begravningsstämning under kvällen, många av gästerna hade haft Hotell Rydberg som ett andra hem och de kände sig nu husvilla och tvingade att leta reda på nya stamlokus. Men jämförda med Hotell Rydberg framstod alla som eländiga syltor och hak utan trivsel, gemyt och charm. Därför tog många nu tillfället i akt att ta med sig en souvenir hem. Bestick, champagnekylare, glas, tallrikar, koppar, korkskruvar och silverkannor försvann ut i natten för att senare stolt visas upp som ärofulla och nostalgiska troféer.
Kanske kan några finnas på Vänermuseet. Benjamin Lidholm ordnade 1941 en minnesutställning över Abraham Rydberg och där visades upp föremål med anknytning till Örslösasonen. Många av dem tillhörde Lidköpings Hantverks- och Sjöfartsmuseum och de bör väl nu ligga i Vänermuseets magasin. Det kunde kanske åter vara dags att visa upp dem på en utställning. Abraham Rydberg, donatorn från Lidköping och Örslösa, är väl värd att kommas ihåg.