I Lidköpings historia från tidigt 1900-tal dyker ofta namnet Linus Westberg upp. Han verkar ha haft en hand i de flesta industrierna i staden, som styrelseledamot eller åtminstone som aktieägare. Han var också ledamot i stads- och kyrkofullmäktige, ordförande i köpmannaföreningen och intressent i flera järnvägsföretag. Westberg var född i St Levene och efter en kort sejour i Göteborg blev han 1880 anställd som handelsbiträde i Lidköping. Men Lidköpings betydelse som spannmålsstad hade sett sina bästa dagar, järnvägarna hade gjort spannmålsfrakterna billiga och därför konkurrerat ut vänerskutorna. Handeln i Lidköping stagnerade.

I Lidköping började därför de första industrierna att startas, flera tändsticksfabriker kom i gång liksom en mekanisk verkstad och bryggerinäringen blomstrade. Westberg satsade sina första stora pengar i Lidköpings Bayerska bryggeri som han tillsammans med Haldan Nilson Dag köpte i början av seklet. Denna rörelse bytte snart namn till Bryggeriet Örnen, men byggdes 1911 om till hotell, detta på grund av att de båda bryggeridisponeneterna också blivit ägare till Lidköpings Bryggeri AB, beläget vid hamnen. Där kom Nilson Dag att leda driften och utvecklingen eftersom Westberg beslöt sig för att starta en tändsticksfabrik. Bakom den satsningen låg det beklagliga faktum att den tändsticksfabrik som låg på Kållandsgatan lades ned och att då ca 200 arbetare blev utan arbete.

Den humane Westberg tyckte synd om de arbetslösa och eftersom han var övertygad om att tändsticksindustrin hade en framtid beslöt han att bygga en ny fabrik. Den kom att heta Sirius och där tog han till vara kunskaperna hos de arbetslösa och värvade dessutom kunniga arbetare från Uddevalla och Vänersborg. Snart blev Siriusfabriken känd för sina kvalitetsprodukter, som till stor del exporterades. Westberg, sporrad av framgångarna, startade därför en ny tändsticksfabrik, norr om Sirius och bredvid den anlade han Vänerns Träförädling.

Både Haldan Nilson Dag och Linus Westberg hade goda inkomster och beslöt därför att bygga pampiga bostadshus till sig och sina familjer. De kom att ligga bredvid varandra och finns ännu kvar, i stort sett oförändrade. Westbergs är beläget i hörnet av Älvgatan och Esplanaden och är ett vackert exempel på tidens jugendarkitektur. Det är också Nilson Dags hus, på Älvgatan, som i dag ägs av Odd Fellow och är exteriört oförändrat sedan byggnadsåret 1914. Även invändigt finns flera vackra rum bevarade.
De båda privatvillorna erinrar om Nilson Dags och Westbergs tid i Lidköping, det gör också Hotell Örnen, den fastighet de båda gjorde om från bryggeri till hotell. Den är nu räddad undan rivning och pietetsfullt restaurerad. Westbergs stolta skapelse tändsticksfabriken Sirius, liksom hans andra industrier är nu mer eller mindre förvandlade till industriminnen, som ger anledning att påminna dagens Lidköpingsbor om en gången tids industrihistoria. Det gör också Nilson Dags bryggeri, omistligt som tidstypiskt byggnadsminne.

När Gustaf Dahléns bolag AGA omkring 1910 var nära konkurs, övertygade ledande industrimän i Lidköping, bland dem Haldan Nilson Dag, Linus Westberg och diponenten för Gullspångs kraft, John Hedin stadsfullmäktige att köpa aktier i företaget. Dessa kunde efter några år säljas med god förtjänst och för de pengarna byggdes en gångbro, tillverkad i metall av Motala Verkstad. Den ersattes senare av Wennerbergsbron, men gör fortfarande god tjänst söder om lasarettet. Den kallades länge AGA-bron och är på sitt sätt också ett minne från Lidköpings första tid som industristad.