Kalkbränningens historia på Kinnekulle

Christer Westerdahl har sina rötter i Götenebygden och känd som författare av böcker om marinarkeologi och om Vänersjöfart och har ett förflutet som universitetslärare i Norrland och i Norge.

I sin nya bok har dock han valt att skriva om kalkbränning på Kinnekulle. Hans tidigare böcker bjuder på underhållande och kunskapsrik läsning och hans senaste är inget undantag.

Kinnekulles stenindustri är väl känd i historien men Westerdahl skildrar den på ett annorlunda sätt. Han berättar självfallet om bergets geologi, men också om vad som karakteriserar de olika kalklagren och om alunskifferns betydelse. När Linné kom till Kinnekulle 1746 var så gott som all skog nedhuggen för att användas som bränsle till kalkugnarna, men sedan man lärt sig att använda alunskiffer som bränsle blev berget åter skogklätt. Westerdahl undervisar pedagogiskt om skillnaden mellan släckt och osläckt kalk och berättar trevligt om de olika människor som livnärde sig på kalkbränning.

Från början brändes kalken av bönder som en sidoinkomst men sedan kalken blivit åtråvärd och stigit i pris tog herrgårdarna över, Trolmen, Råbäck, Hällekis och Hönsäter byggde egna kalkugnar, anställde folk, s k kalkisar, och forslade kalk ned till sina nyanlagda hamnar. Det skedde mest på egna småjärnvägar, s k decauvillebanor, som man ännu kan se spåren av. Skildringarna av dessa banor och lastningen på vagnarna tillhör de mest läsvärda i boken liksom berättelserna om de Vänerskutor, som transporterade kalken land och rike runt. Allt detta vittnar om en gedigen forskarinsats. Det gör också avsnittet om de olika redskap som kalkisarna använde. Tidstypiska fotografier är unika och roliga ett betrakta och ökar läsvärdet.

Runt om på Kinnekulle vittnar väldiga högar av rödfyr om den mäktiga kalkindustri som ända fram till 1950 var så typisk för Kinnekulle. De är viktiga industriminnen och av imponerande storlek.

Christer Westerdahl har genom intervjuer, ofta i sista stund, med kalkarbetare och genom trägna arkivforskningar lyckats skriva en intressant bok om ett tidigare förbisedd historia. Den är av riksintresse och naturligtvis har den en plats på hyllan för Västgötalitteratur.

Böcker: Christer Westerdahl. Kalkbränning och kalkbrännare på Kinnekulle. Båtdokgruppen AB 134 s

Relaterade inlägg

  1. Bärsöndagarna på Kinnekulle var förr årets stora folkfester

    Sötbären och slagsmålen gjorde dem ryktbara Införd i NLT Augusti 2003 Kinnekulle har länge varit känt och berömt för sin yppiga växtlighet och sin blomsterrikedom. Där växer många sällsynta blommor men också sådana som genom massverkan sätter sin prägel på berget. Dit hör den doftande ramslöken och de blommande bärträden,...

  2. Finns gammalt kyrksilver nedgrävt på Kinnekulle?

    Traditioner berättar om gömda skatter som aldrig hittats Införd i NLT November 2004 Jonas Wollin(1692 – 1778) var en synnerligen nitisk och skicklig borgmästare i Mariestad, men också mycket intresserad av historia och fornminnen. För att koppla av från sitt stillasittande arbete inköpte han en bondgård i Forshem och därifrån...

  3. När Oscar II invigde järnväg och turistade på Kinnekulle

    Fick träffa ärkebiskopens far på Götene station. Införd i NLT mars 2002 Slutet av 1800-talet var järnvägsbyggandets tid och nybyggda järnvägar måste naturligtvis högtidligen invigas. Kunglig glans förgyllde självfallet sådana evenemang och Oscar II verkar ha varit road av att åka land och rike runt och uppskattat de festliga arrangemangen....

  4. Krigshjälte från Kinnekulle tvingad i landsflykt

    Hur det kom sig att Johan Henrik Fock bytte efternamn En del männoskor hävdar bestämt att ansiktet är själens spegel och kanske är det så. Andra påstår att en persons namn på ett positivt sätt sätter sin prägel på hela karaktären och t o m på utseendet. Ibland är det...

  5. Selma Lagerlöf – Lidköping och Kinnekulle

    Införd i Lidköpingsbygden 1993 Selma Lagerlöf denna typiskt värmländska författarinna, hade hon några förbindelser och kontakter med Lidköpingsbygden? Ja, det hade hon faktiskt, överraskande nog flera och täta. Hennes älskade barndomshem, Mårbacka, som tragiskt nog gick familjen ur händerna, försattes faktiskt i konkurs i Lidköping och dessutom är en av...