Ture Jönsson Tre Rosor var en av rikets herrar och ägare av Lindholmen på Kålland. När hans son gifte sig i Strö kyrka 1526 ställde han efter vigseln till med en rejäl bröllopsfest i gårdens gästabudssal. Hedersgäst var själve kungen, Gustav Vasa, som lät sig väl smaka av bordets läckerheter nedsköljda med mängder av dyrbart vin. Värden och kungen var gamla goda vänner och innan kungen for visade Ture Jönsson stolt upp gårdens lilla hospital, där läkekunniga munkar vårdade sjuka. Detta anspråkslösa sjukhus bör ha varit det första i nuvarande Lidköpings kommun.

Ture Jönsson berättade för kungen att han snart ämnade bygga ut hospitalet och ta dit fler munkar. Av detta blev det dock intet. Gustav Vasa införde 1527 den Lutherska läran och passade då på att konfiskera många kyrkliga värdeföremål och dra in klostrens egendomar till staten. Detta misshagade Ture Jönsson som var en hängiven katolik och vänskapen med kungen tog hastigt slut. För att avsätta kungen startade han tillsammans med andra herrar en sammansvärjning, känd som Västgötaherrarnas uppror. Denna misslyckades dock skändligen, kungen lät straffa de skyldiga hårt och Ture Jönssons gårdar beslagtogs och blev kunglig egendom. Hospitalet på Lindholmen saknade Gustav Vasa helt intresse för och det lades ned. Ture Jönsson tvingades i landsflykt och hans kropp hittades efter några år huvudlös på en gata i Lödöse. Man misstänker att mordet skett på kunglig befallning.

Det skulle dröja mer än trehundra år innan ett nytt sjukhus byggdes i Lidköpings kommun. År 1862 kom de nya kommunlagarna och där fastslogs att det i varje län skulle inrättas ett Landsting, som skulle ansvara för all sjukvård. I Lidköping var de styrande med sin tid och motionerade redan vid första landstingsmötet om att ett lasarett borde uppföras i Lidköping. Motionen bifölls på villkor att staden på egen bekostnad inköpte en tomt. Stadsfullmäktige godkände 1864 villkoret och köpte in mark från länderiet Lidaholm och 1867 stod lasarettet färdigt. Det var av trä och gjorde god tjänst fram till 1892, då ett nytt och större sjukhus i tegel kunde invigas. Lasarettet har sedan dess utbyggts och fått fler och fler avdelningar och har idag gott anseende för sin goda vård och sina skickliga läkare.

Redan från början var sjuktransporterna till lasarettet ett problem, Bilar var länge sällsynta och omnibussar och tåg hade sina bestämda turlistor. Svårt sjuka och allvarliga olycksfall var ofta hänvisade till att färdas med häst och vagn till sjukhuset för vård. Men 1913 beviljade landstinget pengar till en ambulans i Lidköping. Den drogs av en häst, en lokal vagnmakare hade tillverkat karossen och kusk var en av sjukhusets vaktmästare. Avsikten var att den skulle användas i staden och dess närmsta omgivningar, några längre körningar kunde inte komma i fråga.

Den nya ambulansens premiärtur har skildrats av ett ögonvittne, anställd på Lidköpings lasarett Den förste patienten var en dräng från Skaratrakten som på morgonen blivit illa yxhuggen i sin hand. Handen hängde bara kvar i några senor och husbonden på gården begrep att läkarvård behövdes. Han lät genast sela en häst och avdelade en piga som kusk och sjukbiträde och efter några timmar var man framme i Skara. Läkaren där förmådde inget göra, skadan var för allvarlig. Men rådlös var han inte. Hästen inkvarterades i ett stall, doktorn ringde till kirurgavdelningen på Lidköpings Lasarett och varskodde om att en svårt skadad patient snart kom med tåget från Skara. Pigan följde med, gav smärtstillande medel och bytte det blodiga bandaget. Framåt kvällen tuffade tåget äntligen in i Lidköping med sin nu medvetslöse dräng.

På stationen stod dock den hästanspända ambulansen redo med sjuksköterska och i skarpt trav och kort galopp for den genom staden. Väl framme vid sjukhuset stod doktor Waller redo att ta emot, han var en erkänt skicklig kirurg. Men handen var alltför illa sargad, den måste amputeras. Drängen fick resten av sitt liv använda en järnkrok som protes. Men hans liv hade räddats.

Den hästdragna sjuktransporten ersattes efter några år av en bilambulans som snabbt kunde köra patienter till Lidköping från hela länet. Hade den funnits 1913 kunde troligen drängen från Skaratrakten fått behålla sin hand.