Historien om den sörjande greve Piper.
Införd i NLT 1998
Ögonblicksbilder och personliga minnen från 1800-talets Lidköping är det ganska tunnsått med. När de dyker upp är de därför så mycket mer välkomna. Ett av dessa sällsynta ögonvittnen har berättat om när greve Gustaf piper, herre till Mariedal, Stola och Jerneväg med fara för livet lät sin landå köra över Torgbron i Lidköping. Stadens bro höll 1815 på att repareras, röta och tidens tand hade härjat och gnagt och nya bräder måste till. Hela körbanan var uppbruten, de bärande stockarna låg bara och Lidans vatten kunde skymtas mellan bjälkarna. Människor utan anlag för svindel kunde möjligen ta sig över – men vagnar aldrig. Vakter hade därför ställts ut för att hejda ekipage som tänkte sig över. Resande fick vackert ge sig till tåls några timmar tills reparationerna var klara.
Men plötsligt får vaktposten på Gamlestadssidan se ett dammoln hastigt närma sig; det visade sig vara en landå med greve Piper i. Ekipaget stoppas och greven varnas för att fortsätta. Detta goda råd passade dock inte den förnäme passageraren, utan denne ger bara kusken en kort order: Kör!
Och framåt bar det, i rask trav, posten höll på att bli omkullvräkt och de förskräckta åskådarna fick nu med hjärtan i halsgropar se på när den eleganta vagnen och de två hästarna balanserade över bron med greven sittande rak och oberörd i sitt säte. Allt gick dock mot förmodan lyckligt, vagnen kom krängande över på andra sidan och färden fortsatte efter några pisksmällar i full karriär mot Kållandshållet.
Sträng herre
Denna händelse ger en bild av greve Piper som hård och hänsynslös och den är nog inte osann. Som husbonde hade Gustaf Piper namn om sig att vara både sträng och elak och traditionen har utrustat honom med flera mindre tilltalande egenskaper; ordet bondeplågare nämns ofta. Hans sätt mot hustru och barn lär heller inte varit särskilt milt eller saktmodigt, han verkar dessvärre ha gjort skäl för epiteten despot och hustyrann.
Italiensk inspiration
Gustaf Piper hade i sin ungdom, i likhet med många adelsynglingar i sin generation, gjort en längre bildningsresa till kontinenten. Han hade besökt bl.a. Berlin, Wien, Paris och Rom. Av alla länder hade Italien gjort det största intrycket på honom. Ett nyvaknat intresse för antikens Rom låg i tiden, men också det samtida Italiens folkliv, natur och kultur hade satt djupa spår hos den unge greven. Han hade också besökt Neapel och med intresse följt de nyss påbörjade utgrävningarna av Pompeji, staden som begravdes av lavamassorna från Vesuvius år 79 f.Kr. Gustaf Piper kom att älska Italien och den kärleken varade livet ut.
När greve Piper ärvde de Ekebladska godsen Stola och Mariedal, ingick också i arvet det obetydliga hemmanet Jerneväg, beläget vid Kinneviken i Gösslunda socken. Detta ställe kom att bli grevens favorittillhåll. Där skapade han ett behagligt sommarställe till sig och sin familj. Den gamla gården byggdes om från grunden och familjen kom att vistas där stora delar av året. Jerneväg låg ju mitt emellan Stola och Mariedal och bägge godsen kunde greven nå bekvämt från sitt sommarställe.
Det nya huset på Jerneväg byggdes i italiensk stil, sydländska träd planterades och från fönstren och från parken hade man en storslagen utsikt mot Kinnekulle. För den gode greven, som ju var besatt av sin kärlek till allt italienskt, kom Kinneviken att bli hans egen Neapelbukt och Kinnekulle hans privata Vesuvius.
Tidens mera betydande svenskar gästade ofta och gärna greve Piper och beundrade hans Tusculum; t o m själve kung Karl XIV Johan infann sig stundom och valde ibland att övernatta. Länge stod på gårdens övre våning en paradsäng i vilken kungen sades ha sovit.
Jerneväg blir Villa Giacomina.
Livet lekte för den gode greven, allt gick honom väl i händer, han utnämndes till kammarherre och i hans äktenskap föddes fem barn i rask följd. Hans hustru hette Jaquette Du Rietz, var mycket vacker och omtyckt för sitt vänliga sätt mot alla.1816 blev hon emellertid hastigt sjuk och hon dog i augusti samma år, bara 29 år gammal.
Hennes man blir förkrossad av sorg och ångrar bittert sin tidigare stränghet, han är full av ånger och självförebråelser. För att sona sin skuld och finna frid inom sig försöker greven åren efter hustruns död att på skilda sätt hedra hennes minne.
Ett sätt var att ändra namnet på Jerneväg. Det nya namnet skulle bli Villa Giacomina, detta för att hylla hustrun. Hennes namn, Jaquette, motsvaras nämligen på italienska av Giacomina. Och Kungl. Kammarkollegiet godkänner 1819 namnändringen och den förs in i jordeboken. Och i dagens datoriserade fastighetsregister återfinns glädjande nog namnet Villa Giacomina.
Piperska lasarettet.
Namnändringen av Jerneväg var inte den enda botgöringen för greven. Redan fyra veckor efter hustruns död skänkte han 8000 Riksdaler till en ”Lazaretts- och Fattigförsörningsinrättning” i Lundsbrunn, där det redan tidigare fanns en känd hälsobrunn. Donationen skulle dels räcka till uppförande av en sjukhusbyggnad, där minst 30 fattiga patienter skulle få vård och dels förse inrättningen med erforderligt driftskapital för framtiden.
Redan 1817 på våren stod en lasarettsbyggnad färdig för invigning, 18 m lång, 10 m hög och 9 m bred. Över ingången sattes en stentavla med inskriften: ”Jaquette Du Rietz Fattigförsörjningsinrättning” Greven hade också bestämt att byggnadens skorstenar skulle ha formen av antika gravurnor för att alla skulle förstå vems minne han ville hedra. Han bestämde också att den 2 aug. varje år, på grevinnans födelsedag, skulle en minneshögtid med psalmsång och allmän förplägnad äga rum. Så sker än i dag.
Den monumentala och vackra byggnaden i nyklassisk stil står ännu kvar med sina originella skorstenar och den är fortfarande i bruk, pietetsfullt underhållen. Otaliga är de tacksamma patienter som vårdats där sedan 1817 och samarbetet mellan Piperska lasarettet och Lundsbrunns Hälsobrunn har länge fungerat utmärkt. Det gör så fortfarande trots vissa ekonomiska svårigheter under senare år.
Greve Gustaf Piper överlevde länge sin hustru, han dog först l857, men han och hans hustrus minne lever fortfarande kvar tack vare Piperska lasarettet och Villa Giacomina.
Att man på 1930-talet började spela bandy på isen nedanför Villa Giacomina är väl knappast grevens förtjänst men hans hustru har faktiskt, låt vara indirekt gett namn åt Lidköpings stolthet, det allsvenska bandylaget Villa/Lidköping. Namnet Jerneväg på klubben hade inte passat lika bra.