Brev till Stola innehåller värdefull kulturhistoria

Johan Ekeblad skildrar drottning Kristinas tid

Införd i NLT mars 2005

Johan Ekeblad föddes 1629 och tillhörde en av de främsta adelsätterna i Sverige. Han fick en god uppfostran, läste vid universitetet i Frankfurt an der Oder och undervisades av dans-, fäkt -, språk- och stallmästare i Saumur i Frankrike. Som ung deltog han i Magnus De la Gardies ambassad till Paris och beviljades där vid flera tillfällen audiens hos Ludvig XIV. Han var en av de få svenska adelsmän som ägde en internationell bildning och goda språkkunskaper och kunde föra sig med behag i de fina salongerna. Drottning Kristina visste att uppskatta honom och anställde honom först som hovjunker och senare som hovmästare.

I serien Svenska Klassiker, utgivna av Svenska Akademien, har nu utgivits en bok med brev av Johan Ekeblad; den heter Breven till Clas, om livet och hovet på Kristinas tid. Boken innehåller ett stort antal av de brev som skrevs av den unge Johan Ekeblad under tiden 1649 – 1655 och adressat är Johans bror Clas, som oftast befinner sig på fädernegården Stola. Breven upphör då Clas dör under Karl X Gustafs polska krig, i vilket också Johan deltar aktivt, så aktivt att han t om får hästen skjuten under sig. Dessförinnan hade Johan varit medlem i en beskickning till England, där Cromwell hade makten, och kan i ett brev berätta att han varit med om en jakt och själv ridit Cromwells hästar, ” som voro flinka”.

Svenska Akademiens förre sekreterare Sture Allén har skrivit förordet till boken och hans omdöme om Johan Ekeblad delar han med flera tidigare litteraturvetare; Ekeblad är en av de stora svenska brevskrivarna. Till de yppersta vill många räkna Strindberg, Kellgren, Leopold och Tegnér men bland dem tränger sig alltså Ekeblad in. Han är den förste, på sitt sätt moderne svenska brevskrivaren, lärd, språkkunnig och med en förmåga att återge vardagen med humor och sälta. Inte sällan ackompanjerar han sina skildringar med litterära citat och allusioner. Hans favoritförfattare hette Montaigne; han hade läst hans Essais över 20 gånger och det märks i breven.

Anmärkningsvärt är att breven visserligen är privata, men att författarskapet hade ett vidare syfte; epistlarna skulle sparas för eftervärlden. Det insåg också familjen, både fadern Christoffer och brodern Clas samlade Johans brev på hög. Detta gläder en eftervärld, breven ger en annorlunda och sannare tidsbild från 1600- talet än de officiella skildringarna i läro- och fackböcker. Språket i breven, dåtidens vardagssvenska, är för en modern läsare begripligt, trots att många latinska, tyska och franska ord har trängt sig in och trots att ordföljden ibland verkar gammalmodig och tung.

Johan Ekeblad älskar att skriva, han gör det även då inga speciella nyheter finns att berätta, hans stil verkar vara ett slags konversation, ögonblickets ingivelse styr hans penna och det innebär ofta en drastisk humor och en verkningsfull ironi. Mycket är det detta som räddar hans brev från att liknas vid ytligt hovskvaller. Trots att han gärna berättar om Kristinas månskenspromenader i vagn, om dueller vid hovet, om de olika deltagarna i Kgl Bollhusets turneringar, om baletter, ringränningar och bröllop.

Hans intresse för jakt kan ingen läsare heller betvivla, han längtar efter sina jakthundar på Stola, de heter Herz och Kvist och han beställer bössor hos gevärssmeder och låter tillverka en hirschfängare i Tolsjö. Ekeblad och hans högvälborna kamrater jagar tjäder, orre, hare, räv och i värsta fall sidensvansar och de gör det i hembygden; Gum, Järna och Hjällö nämns men deras jakt försiggår naturligtvis också i Stockholmstrakten. Även fiske ägnar de sig åt, slantfiske på gädda uppskattas och vid ett tillfälle skriver Ekeblad: ” Adjö skridskoföre, välkommen abborrmetet”.

Av Johan Ekeblad har bevarats i runt tal 750 brev på svenska. De ger en god bild av livet på hans tid, både nöjena och allvaret avspeglas i hans träffsäkra och eleganta stil. Breven är också fyllda med en märkbar sälta och det är bakgrunden till devisen på den minnespeng som slogs över honom till Svenska Akedemiens högtidssammankomst 2003: ”Salse notavit” – Han skrev med sälta.

Johan Ekeblad: Breven till Clas, om livet och hovet på Kristinas tid.

Svenska Klassiker utgivna av Svenska Akademien i samverkan med bokförlaget Atlantis.

Breven till Clas kan läsas i en autentisk version med hjälp av den cd-skiva som medföljer boken.