Skaraborg betraktat med nostalgiska ögon

Skaraborgs Akademi är en sammanslutning av 18 ledamöter med rötter i det gamla länet. De har alla intresse för kultur och litteratur och har den goda vanan att varje år ge ut en skrift med bidrag från ledamöter. Årets upplaga heter Från Skaraborg till Evigheten och den innehåller elva uppsatser, alla med historiskt och nostalgiskt innehåll.

Arne Zettersten var i flera år preses i Akademin, men har avlidit under året. Han höll ett tal vid Lidköpings 550 – årsjubileum och det talet inleder boken. I det hyllar han Magnus Gabriel De laGardie som byggherre och kulturpersonlighet och uttrycker sin glädje över att han anlade s in nya stad vid Lidans utlopp och inte i Otterstad, som länge varit ett alternativ.

Länets gamla borgar och militära historia behandlas av Sören Holmberg, känd från otaliga valvakor, och Sören Häggroth, som särskilt skildrar Göta Kanal och Karlsborgs betydelse som reservhuvudstad.

Jan Mårtenson är poet från Tidaholm och anser sig vara den ursprunglige Jan Mårtenson, deckarförfattaren med samma namn debuterade nämligen två år efter honom. Han skildrar i sitt bidrag flera olyckor i Skaraborg, t ex branden i Tidahoms tändsticksfabrik 1875 då 46 unga flickor omkom och blixtnedslaget i Hova 1723, då 23 människor begravdes i rasmassor. Olyckorna gör att han med dem som utgångspunkt beskriver många kyrkogårdarfylld avvemod.

En kyrkogård är också mycket fint beskriven av Madeleine Sandström. Hon arbetade i sin ungdom med att anlägga Brandstorps nya kyrkogård, som ligger med en fantastiskt utsikt över Vättern. Hon råder läsaren att sätta sig i gräset där, njuta av utsikten, Vätterns glitter, fåglarnas sång och rosornas doft. Det gör hon ofta själv och minns då sitt arbetsfyllda sommarlov 1977.

Bengt Knutsson berättar om en skräckfylld bilfärd vid Fröslunda, gården där senare bronsålderssköldarna hittades. Han försöker sig sedan på att tolka vad ortnamnen Tolsjö och Sunnersberg kan betyda och kanske har han lyckats, men ortnamn är svåra att tyda. Innan han nått fram till Fröslunda gör han en lång utvikning om sin karriär i arabvärlden och den upplevs som alltför omständlig.

Maria Küchen är poet och författare med ursprung i Falköping och hon skriver initierat och vackert om Ålleberg och segelflygskolan där. Den besökte hon med sin pappa sittande i baksätet på en Saab 96 och såg då Sveriges äldsta segelflygplan. När hon återkommer väcks minnena till liv men hon imponeras då både av moderna skärmflygare och det nya segelflygmuseet. Den vidunderliga utsikten från Ålleberg gör att hon kommer att tänka på hur folk för länge sedan där i trakten byggde hällkistor och hittade guldkragar.

Maria Küchens essä sticker ut i boken, det är väldisponerat och fyllt av fina minnen. Det är också det Karl- Erik Tysk skriver om. Han är född i Jula, som var den enda riktiga järnvägsstationen på smalspårsbanan mellan Mariestad och Moholm. Där fanns det koksuppvärmd kamin, biljettförsäljning, postkontor och stins. I samhället fanns både smedja, lanthandel, missionshus och torvströfabrik och där kryllade det av originella människor. Tysk ser tillbaka på sin barndom och skildrar Jula med inlevelse och skarp iakttagelseförmåga.

Årets upplaga av Akademins skrift är omväxlande och läsvärd, nostalgin flödar och författarna sörjer förlusten av sitt gamla län. Läsaren saknar möjligen mer samtidsskildringar och en vision om Skaraborgs kulturella framtid. Allt behöver inte vara nostalgi.

Böcker. Från Skaraborg till Evigheten. Red Niklas Schiöler & Karl-Erik Tysk. Skaraborgs Akademi. 162s